I det här arbetet undersöks högpresterande gymnasisters upplevelse av genrepedagogik och cirkel­modellen. I samband med detta studeras även elevernas litterära metaspråk, med fokus på vilken typ av begrepp de själva anser sig behärska och inte. Det ena syftet är att se huruvida genrepedagogiken, som ursprungligen utvecklades som ett stöd i andraspråksinlärningen för barn i grundskoleåldern, även stöttar hög­presterande gymnasister och om den i sådant fall behöver anpassas till dem. Det andra syftet är att kartlägga vilken typ av litterära begrepp eleverna anser sig förstå och använda, för att få insikt i vad undervisningen ska rikta in sig på. För att genomföra undersökningen har cirkelmodellen implementerats i en elevgrupp, vilket resulterade i en litterär analys. Eleverna har fått besvara två enkäter, den ena undersöker elevernas upplevelse av cirkelmodellens olika delar, den andra undersöker de begrepp eleverna anser sig förstå och använda. Tre elever valdes sedan ut för enskilda samtal där de fick resonera kring den första enkäten.        Resultaten visar att högpresterande gymnasister generellt har en positiv upplevelse av genrepedagogik och cirkelmodellen. Steg 2 – studerandet av modelltexter, är det steg som uppskattas bäst. Steg 3 – skrivandet av en gemensam text, är det steg som uppskattas minst. Studien visar att det inte krävs direkta anpassningar av cirkelmodellen för att den ska stimulera eleverna. Det essentiella är istället att hitta en balans så att processen får utvecklingsutrymme utan att den upplevs som en tidstjuv som stjäl utrymme från det som eleverna fokuserar på – framställandet av en slutprodukt. Undersökningen visar också att den typ av begrepp som elever anser sig behärska bäst är de som används vid analyserande, vilka också används i flera ämnen och situationer. De begrepp de anser att de behärskar minst är de som används för att beskriva en analytisk text, vilka är de begrepp som genrepedagogiken har infört i undervisningen.

Det är en individuell rättighet att kunna läsa samt förstå och den svenska skolan lever enligt forskning inte upp till de tydliga riktlinjer som finns kring läsförståelseundervisning. Lärares kompetens och användande av ett gemensamt metaspråk har visat sig vara den enskilt viktigaste faktorn för elevers skolframgång och flera forskningsstudier om läsförståelse visar att de resultat som framkommit inte syns i klassrumspraktiken. Detta tyckte vi var intressant att undersöka. Syftet med studien var att se hur lärare och speciallärare talar om och reflekterar kring läsförståelseundervisning och stöttning utifrån deras metaspråk och kunskapssyn för att öka kunskapen inom området. Med en kvalitativ ansats undersökte vi detta genom tre fokusgruppsintervjuer med lärare och fem enskilda intervjuer med speciallärare. De fick resonera kring, fundera över och tala om studiens frågeställningar. Studiens resultat visade att undervisningen skiljde sig åt på de undersökta skolorna. De flesta pedagogerna hade goda tankar kring framgångsrik och strukturerad läsförståelseundervisning men det visade sig att de hade svårt att genomföra den i praktiken. Studien visade också att majoriteten av respondenterna saknade ett metaspråk kring läsförståelse samt att de inte trodde på sin egen förmåga att bedöma eleverna i den dagliga undervisningen. Glappet mellan den teori och praktik som forskningen visar gällande ämnet verkade kvarstå och här ser vi ett utvecklingsområde både i vår framtida yrkesutövning och vidare forskning.

Studiens syfte var att med ett historiskt perspektiv undersöka, utifrån ett förändrat behov i samhället gällande behoven av att kommunicera och förstå texter, synen på läsförståelse och framförallt hur undervisningen i detta har sett ut genom åren.  Studien utgick från den kvalitativa metodansatsen Livsberättelser och baserades på 7 intervjuer med pedagoger som varit verksamma i skolan i många år. Avsikten var att enligt den fenomenologiska erfarenhetsfilosofin söka kunskap och förståelse genom andra människors tolkningar och erfarenheter. Bakgrunden bestod av en beskrivning utifrån litteratur och befintlig forskning om lärarens roll i läsförståelseundervisning samt vikten av att undervisa både strukturerat och explicit i läsförståelsestrategier. Resultatet visade att undervisningen i många år enbart har handlat om att lära barn att läsa, avkoda och att förståelsen då troddes komma automatiskt. Forskning har visat att det krävs en mer explicit undervisning och studiens resultat visade att denna typ inte återfanns i skolan förrän de senaste åren. Slutsatsen var att det har hänt en hel del i skolan kring undervisning i läsförståelse men att det har tagit tid. Det visade sig även finnas en del kvar att utveckla och att den bästa utvecklingen skedde tillsammans i ett kollegialt lärande.

Syftet med detta arbete var att undersöka vilken attityd framtidens svensklärare hade till grammatikundervisningens roll inom svenskämnet. Vi ville även veta hur dessa har tänkt sig undervisa om grammatik samt om det fanns någon skillnad i attityd mellan studenter som studerade två språk och studenter som hade ett samhällsvetenskapligt/estetiskt ämne tillsammans med svenskan. Vi genomförde en enkätstudie och en intervjustudie bland studenter som studerade eller hade studerat svenska på universitetet. Det som framkom var att många hade en negativ grundsyn till grammatikundervisningen men att de trots detta såg grammatiken som en viktig del av undervisningen. Det som blev tydlig både bland forskare som intresserat sig av ämnet tidigare samt de tillfrågade studenterna var att kritiken som grundades mot grammatikundervisningen främst berodde på att den var formellt bedriven i en traditionell anda. Den stora ändringen som bör göras är att väva in grammatiken i all svenskundervisning och låta eleverna få ett metaspråk, ett språk om språket. Detta istället för att nöta in grammatiska termer och göra ifyllnadsövningar i läroböcker. Skillnaden mellan studenter som studerade två språk och de som kombinerade svenskan med ett samhällsvetenskapligt/estetiskt ämne visade sig vara ganska stor. Här visade det sig att de språkstuderande hade en betydligt mer positiv inställning till grammatikundervisningen.

Studienssyfte var att synliggöra de värderande språkresurser som används för att skapaen relation till läsaren. För att uppfylla studiens syfte ställdes tvåforskningsfrågor: Vilka värderande språkresurser används i elevtexter skrivna iberättande text i årskurs 3 i skolämnet svenska? Vilka mönster går att urskiljai användningen av dessa språkliga resurser? För att besvara forskningsfrågornavalde vi att analysera 90 elevtexter från de nationella proven år 2016 förårskurs 3, varav tio utav dessa ingick i vår pilotstudie. Den analysmetod somstudien utgick från var appraisalsystemet som är ett system vars syfte är attringa in något så abstrakt som känslor och värderingar i elevtexter. Resultatetvisade att det totala antalet värderande uttryck och känslor som användes ielevtexterna var 686 uttryck och över hälften av dessa uttryck förmedlades implicit.Majoriteten av de värderande uttryck och känslor förmedlade en grundkänsla inommänniskan. Eleverna använde färre uttryck för värderingar kring ett mänskligtbeteende samt uttryck som berörde ett tillstånd, processer eller saker. Få avdessa uttrycks betydelse förstärktes eller förminskades. Elevtexter sominnehöll flera olika typer av känslor och värderingar var retoriskt merkraftfulla än de andra elevtexterna. Mottagaren blev mer engagerad ochinvolverad i textens innehåll än i de elevtexter som använt färre typer avkänslor och värderingar. Appraisalsystemet fungerar som ett verktyg för lärareför att kunna sätta ord på vilka språkliga resurser som gör att en läsare blirengagerad och involverad i en text. Eleverna kan således utveckla sina läs-ochskrivkunskaper inom området genom att läraren förmedlar de språkliga resursernasom behövs för att engagera en läsare.

Vårt syfte med kunskapsöversikten är att undersöka vad forskningen säger om hur lärare bör stödja elever och utforma sin undervisning för att möta de språkliga variationer som finns i skolan idag. Metoden för detta arbete har varit att genom databaser söka efter relevanta vetenskapliga texter samt att koppla dessa till rådande styrdokument i grundskolan samt gymnasieskolan. Resultatet visar på vikten av att möta flerspråkiga elever genom språkinriktad undervisning med stöd av metakognitiva strategier. Det är även av betydelse att stödja eleverna i deras starkaste språk genom transspråkande. Det påvisas även vara av nytta att använda multimodala hjälpmedel i kombination med transspråkande strategier för att stödja eleverna i deras utveckling och lärande.  Slutsatsen är att en språkinriktad undervisning där ett metakognitivt perspektiv i kombination med transspråkande bör användas för att möta de språkligt heterogena elevgrupper vi möter som lärare i våra klassrum. Översikten visar att utmaningen för professionen ligger i den språkliga kompetensen då varje enskild lärare inte har kunskap i alla elevers olika språk de kommer möta i sitt yrke. Vidare föreslås vidare forskning inom området för hur skolan påverkar integrationen för de med annat modersmål på sikt i samhället. Även ett intressant område för examensarbete föreslås där lärares didaktiska ledarskap i kombination med språkinriktad undervisning med metakognitivt perspektiv kan vara intressant att undersöka.

Den svenska skolan har det kompensatoriska uppdraget att fylla genom att ta hänsyn till alla elevers behov och olika förutsättningar i utbildningen. Det kompensatoriska uppdraget tillvaratas i stor utsträckning genom språkundervisningen inom svenskämnet. Läroplanen (Lgy11) understryker både språkets roll som ett verktyg för att tänka och lära och grammatikens betydelse för textarbete. Syftet med denna systematiska litteraturstudie har varit att på ett övergripande plan diskutera i vilken utsträckning kontextualiserad grammatikundervisning skulle kunna vara en framgångsrik modell för att utveckla grammatikundervisningen i gymnasieskolan så att den bättre stödjer svenskämnets uppdrag att utveckla elevernas litteracitet. Med kontextualiserad grammatikundervisning menas i denna litteraturstudie lärarens och elevers användning av grammatik som analysredskap med syfte att utveckla elevers receptiva och produktiva litteracitet, något som under det senaste decenniet har visat sig bana väg för ett nyare sätt att tänka kring grammatikdidaktik i förstaspråksämnet. Ett av vår litteraturstudies viktigaste resultat är att grundförutsättningarna för att implementera den kontextualiserade grammatikundervisningen i undervisningen varken är given i en internationell eller svensk kontext. En del av resultatet visar positiva effekter av kontextualiserad grammatikundervisning på mer kompetenta elevers skrivande i internationellt perspektiv och elevers förståelse för kopplingar mellan form och innehåll i skönlitterära texter i svensk kontext. Resultatet visar också en del utmaningar med kontextualiserad grammatikundervisning. Det traditionella arbetssättet i grammatikundervisningen i förstaspråksämnet och framställningen av grammatik i läromedel behandlar grammatik isolerat. Ett annat arbetssätt ställer också högre krav på lärares metaspråkliga kompetens. Kontextualiserad grammatik har uppenbarligen potential, men det behövs mer forskning för att utröna exakt hur stor potentialen är exempelvis för lågpresterande elever. Det är också en rad förutsättningar som skulle behöva ändras för att kontextualiserad grammatikundervisning skulle kunna bedrivas på bredare front i svensk skola. Det kan vara värt insatsen eftersom både svensk och internationell forskning har visat att det finns ett intresse och ett behov bland såväl förstaspråkslärare som elever.

Linguistic awareness in speech and thought

<p>Den nuvarande lärarutbildningen innebär en tätare samverkan mellan högskola och pedagogiska verksamheter ute i kommunerna. En större tyngd på skolvardagens aktörer kan utläsas ur styrdokumenten. Verksamhetsförlagd utbildning, VFU, har införts som begrepp. Men, de första åren har verksamhetens företrädare inte tagit det utrymme som är framskrivet. Jag undersökte om det var det tolkningen av och ansvarstagandet för innehållet i begreppen vetenskapligt förhållningssätt och beprövad erfarenhet som var orsaken. Resultaten av intervjuer med nio verksamma lärare på olika stadier visar, att flertalet har ett förhållningssätt som liknar det vetenskapliga, är reflekterande praktiker. Dock ser de olika på vad teori är och kan vara. Vad gäller ansvar lades det såväl på VFU-lärarna själva som på de centralt arbetande campuslärarna eller ansågs som lämpligt att dela mellan parterna. Traditioner i och ett förändrat styrsystem i utbildningsvärlden samt oro i tider av förändring fann jag som skäl till svaren. Men jag fann även ett omedvetet, med transaktionsanalytiska termer, mer förmanande föräldraliknande förhållningssätt från Lärarhögskolans sida gentemot VFU-lärarna. En förbättrad samverkan kräver mer möten mellan inblandade, möten med metaspråk, där bakom- eller underliggande innehåll lyfts fram i ljuset – vi behöver samtala öppet kring vad som styr vårt tänkande och därefter vårt handlande.</p>

Den nuvarande lärarutbildningen innebär en tätare samverkan mellan högskola och pedagogiska verksamheter ute i kommunerna. En större tyngd på skolvardagens aktörer kan utläsas ur styrdokumenten. Verksamhetsförlagd utbildning, VFU, har införts som begrepp. Men, de första åren har verksamhetens företrädare inte tagit det utrymme som är framskrivet. Jag undersökte om det var det tolkningen av och ansvarstagandet för innehållet i begreppen vetenskapligt förhållningssätt och beprövad erfarenhet som var orsaken. Resultaten av intervjuer med nio verksamma lärare på olika stadier visar, att flertalet har ett förhållningssätt som liknar det vetenskapliga, är reflekterande praktiker. Dock ser de olika på vad teori är och kan vara. Vad gäller ansvar lades det såväl på VFU-lärarna själva som på de centralt arbetande campuslärarna eller ansågs som lämpligt att dela mellan parterna. Traditioner i och ett förändrat styrsystem i utbildningsvärlden samt oro i tider av förändring fann jag som skäl till svaren. Men jag fann även ett omedvetet, med transaktionsanalytiska termer, mer förmanande föräldraliknande förhållningssätt från Lärarhögskolans sida gentemot VFU-lärarna. En förbättrad samverkan kräver mer möten mellan inblandade, möten med metaspråk, där bakom- eller underliggande innehåll lyfts fram i ljuset – vi behöver samtala öppet kring vad som styr vårt tänkande och därefter vårt handlande.