<p>Den nuvarande lärarutbildningen innebär en tätare samverkan mellan högskola och pedagogiska verksamheter ute i kommunerna. En större tyngd på skolvardagens aktörer kan utläsas ur styrdokumenten. Verksamhetsförlagd utbildning, VFU, har införts som begrepp. Men, de första åren har verksamhetens företrädare inte tagit det utrymme som är framskrivet. Jag undersökte om det var det tolkningen av och ansvarstagandet för innehållet i begreppen vetenskapligt förhållningssätt och beprövad erfarenhet som var orsaken. Resultaten av intervjuer med nio verksamma lärare på olika stadier visar, att flertalet har ett förhållningssätt som liknar det vetenskapliga, är reflekterande praktiker. Dock ser de olika på vad teori är och kan vara. Vad gäller ansvar lades det såväl på VFU-lärarna själva som på de centralt arbetande campuslärarna eller ansågs som lämpligt att dela mellan parterna. Traditioner i och ett förändrat styrsystem i utbildningsvärlden samt oro i tider av förändring fann jag som skäl till svaren. Men jag fann även ett omedvetet, med transaktionsanalytiska termer, mer förmanande föräldraliknande förhållningssätt från Lärarhögskolans sida gentemot VFU-lärarna. En förbättrad samverkan kräver mer möten mellan inblandade, möten med metaspråk, där bakom- eller underliggande innehåll lyfts fram i ljuset – vi behöver samtala öppet kring vad som styr vårt tänkande och därefter vårt handlande.</p>

Den nuvarande lärarutbildningen innebär en tätare samverkan mellan högskola och pedagogiska verksamheter ute i kommunerna. En större tyngd på skolvardagens aktörer kan utläsas ur styrdokumenten. Verksamhetsförlagd utbildning, VFU, har införts som begrepp. Men, de första åren har verksamhetens företrädare inte tagit det utrymme som är framskrivet. Jag undersökte om det var det tolkningen av och ansvarstagandet för innehållet i begreppen vetenskapligt förhållningssätt och beprövad erfarenhet som var orsaken. Resultaten av intervjuer med nio verksamma lärare på olika stadier visar, att flertalet har ett förhållningssätt som liknar det vetenskapliga, är reflekterande praktiker. Dock ser de olika på vad teori är och kan vara. Vad gäller ansvar lades det såväl på VFU-lärarna själva som på de centralt arbetande campuslärarna eller ansågs som lämpligt att dela mellan parterna. Traditioner i och ett förändrat styrsystem i utbildningsvärlden samt oro i tider av förändring fann jag som skäl till svaren. Men jag fann även ett omedvetet, med transaktionsanalytiska termer, mer förmanande föräldraliknande förhållningssätt från Lärarhögskolans sida gentemot VFU-lärarna. En förbättrad samverkan kräver mer möten mellan inblandade, möten med metaspråk, där bakom- eller underliggande innehåll lyfts fram i ljuset – vi behöver samtala öppet kring vad som styr vårt tänkande och därefter vårt handlande.