Den svenska skolan har det kompensatoriska uppdraget att fylla genom att ta hänsyn till alla elevers behov och olika förutsättningar i utbildningen. Det kompensatoriska uppdraget tillvaratas i stor utsträckning genom språkundervisningen inom svenskämnet. Läroplanen (Lgy11) understryker både språkets roll som ett verktyg för att tänka och lära och grammatikens betydelse för textarbete. Syftet med denna systematiska litteraturstudie har varit att på ett övergripande plan diskutera i vilken utsträckning kontextualiserad grammatikundervisning skulle kunna vara en framgångsrik modell för att utveckla grammatikundervisningen i gymnasieskolan så att den bättre stödjer svenskämnets uppdrag att utveckla elevernas litteracitet. Med kontextualiserad grammatikundervisning menas i denna litteraturstudie lärarens och elevers användning av grammatik som analysredskap med syfte att utveckla elevers receptiva och produktiva litteracitet, något som under det senaste decenniet har visat sig bana väg för ett nyare sätt att tänka kring grammatikdidaktik i förstaspråksämnet. Ett av vår litteraturstudies viktigaste resultat är att grundförutsättningarna för att implementera den kontextualiserade grammatikundervisningen i undervisningen varken är given i en internationell eller svensk kontext. En del av resultatet visar positiva effekter av kontextualiserad grammatikundervisning på mer kompetenta elevers skrivande i internationellt perspektiv och elevers förståelse för kopplingar mellan form och innehåll i skönlitterära texter i svensk kontext. Resultatet visar också en del utmaningar med kontextualiserad grammatikundervisning. Det traditionella arbetssättet i grammatikundervisningen i förstaspråksämnet och framställningen av grammatik i läromedel behandlar grammatik isolerat. Ett annat arbetssätt ställer också högre krav på lärares metaspråkliga kompetens. Kontextualiserad grammatik har uppenbarligen potential, men det behövs mer forskning för att utröna exakt hur stor potentialen är exempelvis för lågpresterande elever. Det är också en rad förutsättningar som skulle behöva ändras för att kontextualiserad grammatikundervisning skulle kunna bedrivas på bredare front i svensk skola. Det kan vara värt insatsen eftersom både svensk och internationell forskning har visat att det finns ett intresse och ett behov bland såväl förstaspråkslärare som elever.

No description available.

I följande kunskapsöversikt presenteras internationell och nationell forskning från tio studier som på olika sätt berör utformningen av grammatik som en del av svenskundervisningen och utvecklingen av elevers skrivförmåga. Syftet med översikten är att undersöka och sammanställa forskning om hur blivande och verksamma svensklärare kan undervisa i grammatik på ett sätt som gynnar elevernas skrivutveckling. Frågeställningen som behandlas är: Hur kan grammatikundervisningen utformas för elever i högstadie- och gymnasieåldern så att undervisningen främjar elevernas skrivutveckling? Sökprocessen för kunskapsöversikten genomfördes på ett systematiskt sätt. De utvalda artiklarna genomgick en noggrann granskning. Materialet berör grammatikundervisning och skrivutveckling i förstaspråksundervisning. Tematisk analys användes som analysmetod av det utvalda materialet, vilket resulterade i framtagandet av tre övergripande teman.  Resultatet av denna kunskapsöversikt visar att grammatikundervisning som har potential att främja elevernas skrivutveckling kan utformas genom samtal mellan elever sinsemellan och mellan elever och lärare, autentiska texter samt kreativt skrivande. Resultatet visar även att det finns bristande forskning kring vilka delar av språksystemet som undervisas vid grammatikundervisning. Slutsatsen är att samtalen, arbetet med autentiska texter och kreativt skrivande bör verka tillsammans i grammatikundervisning för att potentiellt främja skrivutveckling.

Grammatikundervisning är ett omdebatterat ämne och olika forskningsrön revolutionerar synen på grammatikundervisning till och från. Eftersom själva ordet grammatik endast uppträder i den gymnasiala kursen Svenska 2, är det intressant att undersöka huruvida och i så fall hur grammatikföreteelser ter sig i alla tre gymnasiala årskurser. Detta görs i denna studie genom analys av två olika läromedel: Svenska helt enkelt och Svenska impulser. Analysen undersöker vilka grammatiska företeelser som lyfts i läromedlen, med vilket språk detta görs samt vilka språkliga nivåer läromedlen lägger fokus på när det gäller grammatiska företeelser. Vidare undersöks det hur dessa grammatiska företeelser kontextualiseras samt hur läromedlen stimulerar elever till metakognitiva aktiviteter som involverar grammatiska företeelser. Studien utgår ifrån sådana teorier som Vygotskys och Deweys syn på lärande, Hallidays funktionella grammatik, traditionell grammatik och genreteorin. Vidare tar studien även avstamp i teorin om hur man kan tala om språk. Studien visar att grammatiska företeelser inte bara uppträder i kursen Svenska 2, utan följer eleverna mer eller mindre under alla tre årskurser, dock med olika stort fokus, särskilt när det gäller årskurs tre. Trots att de grammatiska företeelserna som berörs i läromedlen är i stort sett samma, visar studien på en väsentlig skillnad när det gäller hur grammatiken presenteras och lärs ut, särskilt när det gäller kontextualisering av grammatiska företeelser. Studien indikerar att läromedlet Svenska helt enkelt är mer förenligt vad gäller den gällande läroplanens föreskrifter om grammatikundervisning samt följer även den aktuella vetenskapens rekommendationer kring just grammatikundervisning. Denna slutsats baseras på det faktum att i kommentarmaterialet Svenska 2 lyfts funktionalitet och grammatikens potential att utgöra ett verktyg till att uppnå andra mål, än endast mål som handlar om att få kunskaper om grammatik. Det ska dock understrykas att även Svenska impulser uppfyller flera av läroplanens mål när det gäller grammatik.