I allmänhet planeras och kontrolleras ljudmiljöer utifrån fysiska mätningar och åtgärder. Detta förhållningssätt är närmast defensivt i den bemärkelsen att man försöker skydda människan från vad man anser vara ljudföroreningar i stället för att ta vara på kvalitativa egenskaper hos en ljudmiljö. Den här uppsatsen tar fasta på vikten av ett förändrat förhållningssätt till ljudmiljöer och förhåller sig till designkomplexiteten genom ett tvärvetenskapligt holistiskt och explorativt förfarande.  En ljuddesignprocess där forskare har samarbetat med slutanvändare genom flertalet iterativa faser, för att utforma ambienta, behovsanpassade ljudmiljöer vilka av användarna beskrevs som att befinna sig i en bubbla av ljud. I arbetet anpassas användarorienterade designmetoder från informatik till ljuddesign, och därigenom fås ett användardeltagande både i laboratorietester och i fältexperiment. Slutanvändarens upplevelser och bedömning av ljuddesign har kontinuerligt använts för att förfina och förbättra ljuddesignen. Testmetoden har genom dessa faser också utvecklats för att kunna undersöka användarens upplevelser. Metoden är uppdelad i två steg. Steg ett innefattar en användningscentrerad studie i ett perceptionslaboratorium där en kontorsmiljö simulerades audiellt och visuellt. Steg två består av ett fältexperiment där kontorspersonal använde två prototyper som genererade en digital ljudmiljö framtagen för att ge stöd åt fokuserat arbete. I uppsatsen påpekas att för att behovsanpassa en designad ljudmiljö behöver designmetoden vara användningscentrerad, eftersom design av ljudmiljöer måste ske i samverkan med slutanvändaren, och kontextbaserad, då ljudmiljöers funktion är att stödja användarens aktiviteter.