The transport industry is facing major challenges as customers strive for high quality services and fast deliveries. Therefore, transport companies started investing in new innovations to be able to satisfy the customer's requirements. Moreover, increased competition between transport companies forces companies to be able to create new profitable transport solutions in order to survive in the free market. Meanwhile, society is demanding increased transport safety on the roads to reduce accidents that put people's lives in danger. In this study we analyze how self-driving vehicles are a solution that can help companies meet the requirements of both customers and the society. A self-driving vehicle is a vehicle that drives completely automatically without the need for a driver behind the wheel.  This solution proved to be able to help companies reduce their expenses by decreasing the number of truck drivers they employ. The increased trade forces transport companies to be able to deliver goods rapidly to customers. Therefore, quick solutions are required to be able to meet the increased trade. The application of autonomous vehicles can provide an advantage for companies to be able to deliver goods continuously without having to adapt to driving and rest times that reduce the utilization of the trucks. This innovation will also create new professional areas that will increase the employment rate. At the same time, there are positive effects introducing autonomous vehicles into society.  Self-driving vehicles have higher safety than normal vehicles because self-driving vehicles can, in comparison to normal vehicles, drive longer distances and the risk from human factors disappears. This study has used scientific articles, daily newspapers and empirical material in order to answer the objectives.  The empirical material is a case study of a transport company that offers transport solutions for both private customers and companies.  Three interviews have been conducted with employees in different positions in the company. The result shows that the introduction of self-driving trucks has both positive and negative economic and social effects on the company - the savings regarding personnel costs as well as increased productivity and reduced transport times. On the other hand, self-driving trucks could create mass unemployment among truck drivers as well as new job opportunities in completely new areas.

The manufacturing industry in Europe is characterized by fierce competition from Asianmanufacturers. In order to be successful, companies must develop products that are competitive. Allprocesses must be exposed in a company to improve. Large companies implement transformativechanges on a time horizon that spans 3-5 years. In order for smaller companies to maintain theircompetitiveness, these too must change for the better.Production processes need to undergo changes continuously and one way is to simulate and examinethe layout of the production. This case study looks at this problem. The case study has been carriedout at the quality and planning department at Varimixer A/S in Copenhagen. The purpose of the casestudy was to look at how production looks today with the flow of components toworkstations/machines.Interviews, observations and acquisition of data logs from the production have been used for datacollection. A mapping of overall production steps has been carried out. A literature study has beencarried out to anchor the study in the literature. After this collection of data, several futureproduction concepts were drawn up.The aim was to see how a future production flow might look purely in terms of flow in a factory. Thealgorithm used is CRAFT and uses the number of transports, workplace area and facility size as inputdata. An Excel macro has been used to carry out the simulation.Future production concepts have been picked up and show a 24% reduction in transport costscompared to the current factory. Another conceptual layout has been developed to reduce leadtimes in a new production facility with increased future volume. Here, the report shows a 13%reduction in transport costs. The focus has been on being able to reduce material handling costs infuture production in the event of a move to a new factory with all current processes.A mapping of the current production flow has been carried out. Conclusions that the author drawsfrom mapping are to point out areas that could be improved. One area that has been identified is toreduce the number of steps in machining components.

Earthworks are a fundamental part of heavy construction engineering and involve the moving and processing of the soil surface of earth. Normally, earthmoving operations are carried out during the early stages of heavy construction projects. To a large extent, the success of the fundamental earthmoving determines the sequence of the remaining parts of a project. Furthermore, the operations require expensive heavy equipment as well as manpower. Thus, improving the efficiency of earthmoving operations is a primary target from the point of view of the project management. This thesis develops simulation and optimization methods for logistics of earthmoving operations. Modeling earthmoving operations correctly is essential to ensure the credibility of simulation, and the well-known CYCLONE modeling methodology is employed to represent the earthmoving logistics. Discrete event simulation techniques are used to capture the interaction between resources and the randomness of the earthmoving activities. A prototype has been developed (Paper I) to demonstrate that the capability of the simulation system of evaluating alternative operating strategies and resource utilizations for earthmoving operations at a detailed level, as well as conducting productivity estimation and Total Cost of Ownership (TCO) calculations. The simulation system is then integrated with optimization to solve the optimal fleet selection problem for earthmoving operations (Paper II and III). Two optimization objectives are formulated and solved using the proposed simulation-based optimization framework and a genetic optimization algorithm: TCO minimization and maximization of productivity. The case studies show that the proposed mechanism can effectively allocate an optimal equipment combination for earthmoving operations and hence serve as an efficient tool for construction management. The main aim of the integrated simulation-based optimization platform is to act as a sales tool to help customers optimize their fleet and eventually their sites. In addition to the simulation-based optimization framework for earthmoving logistics, the thesis examines the possibility of reducing fuel consumption for articulated haulers which are the most fuel consuming machines in earthmoving (Paper IV). Fuel consumption has become one of the main focuses for automobile manufacturers and several studies have been carried out over the last years to evaluate the possibility of using topographical information and positioning systems to aid look-ahead control systems for road vehicles. Based on the assumption of available road slope information and positioning system, an optimal control problem is formulated to determine the optimal gear shift sequence and time of shifting. Model Predictive Control algorithms together with Dynamic Programming techniques are employed to solve the optimal gear shifting problem. Computer simulations show that both fuel consumption and travel time can be reduced simultaneously. In addition, the optimal gear shift sequence resembles the behavior of an experienced driver. / <p>QC 20130531</p>

This thesis aims to provide knowledge that can be useful when designing or executing transport policy, specifically in relation to the concepts of fairness and distribution. What is considered fair varies among, and within individuals, even within the relatively narrow scope of the transport sector. Because what people perceive as fair varies with the item of distribution as well as among whom the distribution occurs, the distributional principles vary in different parts of the transport sector. While the transport sector does not exist in isolation from the rest of society, it does have three specific features which make it an important area of research. The Hrst feature is that the transport system is used to access amenities and opportunities in other sectors. The distribution in the transport system thus influences distributions in other sectors. The second feature is that the costs and benefits of the transport system are inherently unevenly distributed in space. This second feature does, to a certain extent, induce the uneven distributions of the amenities and opportunities. The third feature is that it is a sector that receives significant public investments and subsidies. The two papers in this thesis relate to these features and distribution in different ways. While both papers are inherently affected by the third feature, they study different phenomenon. Paper I sets out to improve the understanding of how individuals with low income use the transport system compared to those with higher income; specifically, whether they choose to purchase more expensive public transport tickets than their more affluent peers. Paper II aims to improve the understanding of how the transport sector (potentially) influences outcomes in other sectors by studying how accessibility explains food prices.

<p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>

<p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>

Timetable development and design is a complex process that is crucial for safe and efficient railway operations. The combination of steel wheels and steel rails makes it possible to create trains and to transport many vehicles, thus passengers and freight, at the same time, but it also results in longer braking distances. These braking distances often exceed sight distance, which means that sufficient distance between trains must be maintained. This requires a thorough planning of train movements in order to prevent conflicting train paths and trains stopping for red signals. This is done by creating a time schedule for different train paths along the track, the so-called timetable. The timetable forms the backbone of railway operations, because a timetable informs a passenger when a train departs and arrives. However, in order to attract passengers, the timetable should be aligned with customer demand. Unfortunately, railway operation tends to deal with great demand variations over time and within the network. In order to make clear how passenger demand is distributed, the demand is often expressed in an origin-destination matrix. Each cell of the matrix corresponds to the number of expected passengers between an origin and destination. Based upon the demand distribution, a line design is created. A line design determines the route of a train, and consists of a stopping pattern and frequency per train. Although the line plan is important for the timetabling process, an optimal line plan does not automatically result in an optimal or feasible timetable. In the past, timetable design focused on a minimisation of the total travel time in conflict-free timetables only. Nevertheless, several studies confirmed the need for periodic and symmetric timetables that come with equal levels of service throughout the day, which are easily memorisable for the passenger. These timetables must be robust, so that a high punctuality can be achieved. Additionally, an ideal timetable also takes into account factors like in-vehicle time, waiting time and number of transfers, summarised in the perceived travel time (PTT). It is, however, impossible to include all these elements in a manual timetable design. This emphasises the need for a timetabling model that combines passenger demand and line design to calculate a timetable with a minimal PTT. Several different timetable models have been developed in the past, where each model has its own area of focus. Some models focus on the optimisation of line plans, so that the line design connects most important origin-destination pairs and travel time between these pairs is minimised. However, these models do not take into account specific arrival and departure times. It might thus be that the travel time will be high for passengers that have to change trains. Other models focus on the development of conflict-free timetables, in which the infrastructure governs the timetable. Although this might result in a feasible timetable, it may not always be an optimal timetable since passenger demand is often not included. The final category of timetabling models focuses on the improvement of passenger satisfaction. These models minimise waiting time or the total journey time for instance. Nevertheless, the resistance to change trains is usually high, but often not included in the calculation. In contrary to other timetabling models, the Strategic Passenger Oriented Timetabling (SPOT) model, developed by Polinder (2020) and NS, is able to create a timetable with a minimal PTT. However, the model is currently not used within the timetable development process. Therefore, this research has investigated to what extent the SPOT model can be used in this process, and hence support and speed up the design of new timetables. The SPOT model includes the resistance to change trains in the calculation of the PTT. In the model it is assumed that each minute of in-vehicle time counts as 1 passenger-minute, each minute of waiting time corresponds to 2 passenger-minutes, and each transfer is awarded with a penalty of 20 passenger-minutes. A lower PTT is thus achieved through an optimisation of waiting times and transfer penalties. It means that the model can especially be used for determining arrival and departure times at transfer nodes. Despite the fact that the model is unable to include infrastructural limitations, the results are useful for determining which transfer possibilities are important at each node. In order to validate this hypothesis, two case studies have been performed for the transfernodes Weesp and Zwolle. These cases have been selected based upon recent problems during the development of post-COVID-19 timetable scenarios for NS. For each casestudy, several elements of the current timetable and proposed scenarios have been included in the input of the model, in order to analyse the effect on the timetable at the specific node. The output of the model, consisting of the PTT, improvement potentials for origin-destination pairs and dwell-time graphs, provided a clear overview of how each experiment scored. In the end, this study concludes that the SPOT model is especially applicable for studies in which different timetable scenarios must be compared with each other. It can help to illustrate the impact of decisions and trade-offs, so that different ideas on timetable design can be assessed before making specific, conflict-free timetables. The model can thus be used in the stage of exploratory research. / Tidtabellsutveckling är en komplex process som är avgörande för en säker och effektiv järnvägsdrift. Kombinationen av stålhjul och stålräl gör det möjligt att skapa tåg och transportera många vagnar, med passagerare eller gods, samtidigt, men det leder också till längre bromssträckor. Dessa bromssträckor överskrider ofta siktavståndet, vilket innebär att tillräckligt avstånd mellan tågen måste bibehållas. Detta kräver en grundlig planering av tågrörelser för att förhindra motstridiga tågvägar. Detta görs genom att skapa ett tidsschema för olika tåg längs spåret, den så kallade tidtabellen. Tidtabellen utgör ryggraden i järnvägsverksamheten, eftersom en tidtabell informerar en passagerare när ett tåg avgår och anländer. För att attrahera passagerare bör tidtabellen dock anpassas till kundernas efterfrågan. Tyvärr tenderar järnvägsoperationer att hantera stora efterfrågevariationer över tid och inom nätverket. För att klargöra hur passagerarefterfrågan fördelas uttrycks efterfrågan ofta i en matris för ursprungsdestination. Varje cell i matrisen motsvarar antalet förväntade passagerare mellan ett ursprung och en destination. Baserat på efterfrågefördelningen skapas ett linjeupplägg. Ett linjeupplägg bestämmer tågets rutt och består av ett stoppmönster och frekvens per tåg. Även om linjeplanen är viktig för tidtabellprocessen, resulterar ett optimalt linjeupplägg inte automatiskt i en optimal eller genomförbar tidtabell. Tidigare fokuserade tidtabellsutformningen på att minimera den totala restiden endast i konfliktfria tidtabeller. Ändå har flera studier bekräftat behovet av periodiska och symmetriska tidtabeller som har samma servicenivåer hela dagen och som är lätta att minnas för passageraren. Dessa tidtabeller måste vara robusta så att en hög punktlighet kan uppnås. Dessutom tar en ideal tidtabell också hänsyn till faktorer som fordonstid, väntetid och antal byten, sammanfattade i den upplevda restiden (PTT). Det är dock omöjligt att inkludera alla dessa element i en manuell tidtabellsplanering. Detta betonar behovet av en tidtabellsmodell som kombinerar passagerares efterfrågan och linjeupplägg för att beräkna en tidtabell med minimal PTT. Flera olika tidtabellmodeller har utvecklats tidigare, där varje modell har sitt eget fokusområde. Vissa modeller fokuserar på optimering av linjeplaner, så att linjeupplägget ansluter de viktigaste ursprung-destinationsparen och att restiden mellan dessa par minimeras. Dessa modeller tar dock inte hänsyn till specifika ankomst- och avgångstider. Det kan alltså vara så att restiden blir hög för passagerare som måste byta tåg. Andra modeller fokuserar på utvecklingen av konfliktfria tidtabeller, där infrastrukturen styr tidtabellen. Även om detta kan resultera i en genomförbar tidtabell, kanske det inte alltid är en optimal tidtabell eftersom passagerarefterfrågan ofta inte ingår. Den sista kategorin av tidtabellmodeller fokuserar på förbättring av passagerarnöjdheten. Dessa modeller minimerar till exempel väntetiden eller den totala restiden. Ändå är motståndet mot tågbyte ofta högt, men ingår inte i beräkningen. I motsats till andra tidsplaneringsmodeller kan SPOT-modellen, utvecklad av Polinder (2020) och NS (den största persontågsoperatören i Nederländerna), skapa en tidtabell med minimal PTT. I denna beräkning ingår motståndet mot byte av tåg. I modellen antas att varje minut i fordonstiden räknas som 1 passagerarminut, varje minut väntetid motsvarar 2 passagerarminuter och varje byte tilldelas ett straff på 20 passagerarminuter. En lägre PTT uppnås således genom en optimering av väntetider och överföringsstraff. Det betyder att modellen särskilt kan användas för att bestämma ankomst- och avgångstider vid överföringsnoder. Trots det faktum att modellen inte kan inkludera infrastrukturella begränsningar är resultaten användbara för att bestämma vilka bytesmöjligheter som är viktiga vid varje nod. För att validera denna hypotes har två fallstudier utförts för bytesnoderna Weesp och Zwolle. Dessa fall har valts ut baserat på de senaste problemen under utvecklingen av tidtabellsscenarier efter COVID-19 för NS. För varje fallstudie har flera delar av den aktuella tidtabellen och föreslagna scenarier inkluderats som indata till modellen för att analysera effekten på tidtabellen vid den specifika noden. Utdata fran modellen, bestående av PTT, förbättringspotentialer för par ursrungs- och detinationspar och grafer för uppehållstid gav en tydlig översikt över resultatet från varje experiment. Slutligen drar denna studie slutsatsen att SPOT-modellen är särskilt användbar för studier där olika tidtabeller måste jämföras med varandra. Den kan hjälpa till att visa effekterna av beslut och kompromisser, så att olika idéer om tidtabellsupplägg kan utvärderas innan man gör specifika, konfliktfria tidtabeller. Modellen kan alltså användas i ett tidigt skede. / Het ontwikkelen en ontwerpen van dienstregelingen is een complex proces dat cruciaal is voor een veilig en efficiënt vervoer per spoor. De combinatie van stalen wielen op stalen spoorstaven zorgt ervoor dat het mogelijk is om meerdere voertuigen te combineren en treinen samen te stellen, en zodoende veel reizigers of goederen op hetzelfde moment te verplaatsen. Echter, de combinatie van staal op staal zorgt ook voor lange remwegen. Doordat deze remwegen de zichtafstand vaak overschrijden, moet er gewaarborgd worden dat treinen altijd op voldoende afstand van elkaar rijden. Hiervoor is een strakke en uitvoerige planning benodigd, waardoor conflicten worden voorkomen en treinen niet voor een rood sein tot stilstand komen. Deze planning definieert voor elke trein het tijdspad over een bepaald traject, de zogenaamde dienstregeling. De dienstregeling vormt de ruggengraat van de treindienst, onder andere omdat deze de reizigers informeert wanneer een trein vertrekt en aankomt. Echter, om reizigers te werven is het belangrijk dat de dienstregeling overeenkomt met datgene wat de reiziger wil. Het nadeel is dat vervoer per spoor vaak te maken heeft met een variërende vraag. Om inzicht te geven hoe deze reizigersvraag zich verhoudt tot het netwerk, wordt de reizigersvraag vaak uitgedrukt in een herkomst-bestemmingsmatrix. Elke cel in de matrix correspondeert met het aantal verwachte reizigers tussen een specifieke vertrek- en aankomstlocatie. Op basis van de verdeling van de reizigersvraag wordt vervolgens een lijnvoeringsontwerp gemaakt. De lijnvoering bepaalt de route, frequentie en het stoppatroon van een trein. Hoewel een lijnvoering belangrijk is in het ontwerpproces, garandeert een optimale lijnvoering niet automatisch een optimale dienstregeling. In het verleden werd er bij het maken van het dienstregelingsontwerp vooral gefocust op het minimaliseren van de pure reistijd binnen een conflictvrije dienstregeling. Meerdere studies hebben echter aangetoond dat de reiziger vooral behoefte heeft aan een repeterende en symmetrische dienstregeling, waarbij de reiziger de dienstregeling eenvoudig kan onthouden en de reiskwaliteit constant is. Deze dienstregeling moet robuust zijn, zodat een hoge punctualiteitsgraad behaald kan worden. Bovendien richt het ontwerp zich niet enkel op het minimaliseren van de pure reistijd, maar wordt er gekeken naar het totaalplaatje van in-treintijd, wachttijd en aantal keer overstappen. Dit is de zogenaamde gegeneraliseerde reistijd (GRT). In een handmatig ontworpen dienstregeling is het onmogelijk om al deze factoren in acht te nemen. Er is dan ook behoefte aan een dienstregelingsmodel dat reizigersvraag en lijnvoering combineert, zodat een ontwerp gemaakt kan worden waarbij de GRT wordt geminimaliseerd. Door de jaren heen zijn er diverse modellen ontwikkeld, waarbij de meeste modellen zich richten op een specifiek onderdeel van het dienstregelingsprobleem. Sommige modellen hebben als doel om de lijnvoering te optimaliseren, zodat het ontwerp altijd de belangrijkste herkomsten en bestemmingen met elkaar verbindt. Een nadeel is dat op dit niveau er nog geen specifiek vertrek- en aankomsttijden bepaald kunnen worden, waardoor uiteindelijk de reistijd enorm kan toenemen voor reizigers die moeten overstappen. Andere modellen focussen juist op het genereren van conflictvrije dienstregelingen, waarbij de aanwezige infrastructuur leidend is voor de dienstregeling. Hoewel dit de uitvoerbaarheid van de dienstregeling garandeert, is dit veelal niet de meest wenselijke dienstregeling omdat de reizigersvraag hierin niet wordt meegenomen. Tenslotte zijn er modellen die de klantbeleving proberen te verbeteren door bijvoorbeeld de totale wacht- of reistijd te minimaliseren. Desalniettemin is hierin de weerstand om over te stappen vaak niet inbegrepen, terwijl dit wel van grote invloed kan zijn. In tegenstelling tot andere modellen is het door Polinder (2020) en NS ontwikkelde SPOTmodel in staat om een dienstregeling te berekenen met een minimale GRT en dus tot een beter ontwerpvoorstel te komen. Echter, het SPOT model wordt momenteel nog niet gebruikt in het daadwerkelijke dienstregelingsontwerpproces. Dit onderzoek richt zich daarom op de vraag in hoeverre het SPOT model kan worden gebruikt bij het ontwerpen van nieuwe dienstregelingen, en zodoende het proces te ondersteunen en te versnellen. In de berekening van de GRT is de weerstand om over te stappen inbegrepen. In het model wordt aangenomen dat elke minuut aan in-treintijd telt voor 1 reizigersminuut, elke minuut aan wachttijd telt voor 2 reizigersminuten, en er voor elke overstap een boete van 20 reizigersminuten wordt opgelegd. Een lagere GRT wordt dus behaald bij het optimaliseren van de wachttijd en het aantal overstapboetes. Dit betekent dat het model gebruikt kan worden voor het bepalen van de ideale aankomst- en vertrektijden op overstapstations. Hoewel het SPOT-model geen rekening houdt met infrastructurele beperkingen, kunnen de resultaten worden gebruikt om per station te bepalen welke overstaprelaties van belang zijn. Om deze hypothese te bevestigen zijn in dit onderzoek twee experimenten uitgevoerd voor de overstapstations Weesp en Zwolle. Deze locaties zijn gekozen op basis van recente studies binnen NS op het gebied van een post-corona dienstregeling. Voor elk experiment zijn bepaalde elementen van de huidige dienstregeling alsmede van de voorgestelde post-corona dienstregeling in het model geladen. Op deze manier kunnen de effecten op de dienstregeling voor de specifieke locatie in kaart worden gebracht en geanalyseerd. De uitkomsten van het model bestaan uit de GRT, verbeterpotentie per herkomst-bestemmingspaar en halteertijdgrafieken, welke vervolgens een duidelijk beeld geven van hoe ieder experiment scoort. Uiteindelijk is op basis van deze experimenten geconcludeerd dat het SPOT-model geschikt is voor langetermijnstudies waarbinnen verschillende dienstregelingsvoorstellen met elkaar moeten worden vergeleken. Het model kan daarbij inzicht bieden in de impact en afwegingen die in het ontwerp gemaakt moeten worden. Op deze manier kunnen verschillende gedachtegangen al beoordeeld worden voordat er een gedetailleerde, conflictvrije dienstregeling ontworpen wordt. Daarmee is het model dus toepasbaar in de fase van het verkennend dienstregelingsonderzoek.

As travel demand grows in many metropolitan areas, overcrowding in public transport systems has become a major issue. Crowding distribution can be highly uneven over station platforms and multi-car transit vehicles. This implies that cars are not equally utilized and thus, passengers perceive on-board crowding higher. Furthermore, there are higher fleet requirements to serve the demand, leading to higher operating costs. Public transport operators' main concern is to reduce on-board crowding effects through investments. Thus, there is a need to thoroughly understand how passengers are distributed among individual cars and evaluate on-board crowding in a more realistic way, by considering that passenger distribution over vehicles is not even.  Paper I explores the utilization of automated public transport data to analyze passengers' boarding behavior and investigate the trade-offs between crowding and walking when passengers make car boarding choices. The framework proposed in this paper is applied in a case study of a line segment of Stockholm metro network. In crowded conditions, passengers are found to make trade-offs, increase walking to avoid in-vehicle crowding, when choosing a train car.  Paper II focuses on the extension of an existing public transit operations and assignment model, BusMezzo, to allow modelling of crowding in individual cars of a multi-car vehicle. The simulation framework is applied in a case study in Stockholm metro network, evaluating the effects of variations in demand and station layout on the distribution of passengers over vehicles. Increased demand results in a more even passenger distribution at the most crowded stations. This is due to less remaining capacity that leads to low flexibility of how passengers are distributed among train cars. The closure of a popular access point at a selected station leads to more evenly loaded trains and lower perceived in-vehicle travel times per passenger. / I takt med att efterfrågan på resor ökar i många storstadsområden har överbelastning i kollektivtrafiksystemen blivit en viktig fråga. Trängseln kan vara ojämnt fördelad längs plattformar och i tåg med flera vagnar. Det ojämna kapacitetsutnyttjandet i tåget resulterar i att resenärer upplever större trängsel ombord. Dessutom uppstår det högre krav på fler fordon för att tillgodose efterfrågan, vilket leder till högre driftskostnader. Kollektivtrafikoperatörerernas främsta åtgärd är ofta att minska negativa trängseleffekter genom investeringar. Det finns därför ett behov av mer kostnadseffektiva åtgärder. Det kan göras genom att öka kunskaperna om hur resenärer fördelar sig mellan vagnarna och analysera trängseln ombord på ett mer realistiskt sätt genom att hänsyn tas till att resenärer fördelar sig ojämnt mellan tågetsvagnar. Artikel I undersöker användandet av automatiskt insamlade data om kollektivtrafik för att analysera resenärers ombordstigning och undersöka avvägningarna mellan trängsel och förflyttning längs plattformen när passagerare väljer en vagn. Det föreslagna ramverket tillämpas i en fallstudie av ett linjesegment i Stockholms tunnelbanenät. Under trånga förhållandet har passagerare visat sig att välja en mindre trång vagn. Artikel II fokuserar på utvidgning av det befintliga modellverktyget BusMezzo för att kunna modellera trängseln i varje vagn. Det utvecklade analysverktyget tillämpas i en fallstudie i Stockholms tunnelbanenät. Effekterna av passagerarvolymer och stationsutformningar på trängsel i vagnar utvärderas. Ökad efterfrågan resulterar i en jämnare fördelning av passagerare på de mest trånga stationerna. Detta beror på mindre återstående kapacitet som leder till låg flexibilitet i hur passagerare fördelas mellan vagnar. Stängningen aven populär ingångspunkt vid en utvald station leder till jämnare lastade tåg och lägre upplevda körtider per passagerare. / <p>QC 20191018</p>

The transportation sector, accounting for about one fifth of all greenhouse gas emissions, is facing a significant transformation in order to become more climate-friendly. In terms of air transportation, there are several important steps on the way to making flying sustainable both for the planet itself and for people directly or indirectly being exposed to its effects. In the state of the current air traffic operations, where environmentally friendly propulsion systems and fuels are not yet implemented on a large scale, enhancing the efficiency in the airspace can help to bring us closer to the environmental goals of aviation. Such solutions may include improved synchronization of arriving flights in the Terminal Maneuvering Area (TMA), in which congestion is a problem for many airports.   In this thesis, we first explore and develop methodologies for assessing the environmental impact of the operations in TMA. More specifically, the goal of the assessments is to quantify the additional fuel consumption, gaseous emissions and noise that comes from horizontally and vertically inefficient arrival operations in TMA. We perform our assessments on a couple of European airports, including Stockholm-Arlanda.    Secondly, we propose a Mixed Integer Programming (MIP)-based optimization model which provides for conflict-free arrival operations, where aircraft fly fuel-efficient Continuous Descent Operations (CDOs), applied to Point Merge (PM) arrival procedures, with the primary purpose to serve as a route assigner. We base our optimization on real scenarios, from actual transmitted flight data, and model realistic descent profiles considering the operational capabilities of the specific aircraft type. Additionally, the optimization model ensures the required spacing between aircraft taking off and landing in case the runway is used in a mixed mode. We evaluate our solutions by assessing numerous performance metrics, including environmental efficiency, and compare to the actual trajectories of the real operations. On two European airports implementing PM procedures, we demonstrate that our optimization model provides improved vertical performance as well as reduced time and distance flown in TMA, contributing to reduced levels of noise and fuel savings, accompanied by decreased emissions. / <p><strong>Funding:</strong> The research in this thesis was funded by the Swedish Transport Administration (Trafikverket) and in-kind participation of LFV within the ODESTA, ODESTA-PM and TMAKPI projects.</p>

Komatsu Forest AB tillverkar skogsmaskiner och aggregat. I monteringsprocessen är hydraulslangar en av komponenterna som hanteras och lagras per artikelnummer. Idag genomförs intern kittning då slangar plockas ur respektive lagerlösning mot en specifik monteringsoperation. Kittning innebär att delar och komponenter sorteras i set, så kallade kit, innan de levereras till monteringsoperationer. Genom extern kittning som utförs av leverantören kan eventuellt flödet av hydraulslang och utnyttjandet av ytan i anläggningen bli mer effektivt då kitten är färdiga när de anländer till anläggningen.   Syftet med arbetet är att identifiera det mest produktiva och kostnadseffektiva arbetssättet gällande hantering av hydraulslangar från beställning till montage på maskin. För att kunna jämföra alternativa arbetssätt med nuläget har en nulägesanalys av befintligt arbetssätt utförts genom intervjuer och observationer. Skapande av nya arbetssätt har utgått från tre principer som grundas i extern kittning: kitta alla slangar, kitta mest frekventa slangar och kitta minst frekventa slangar. Resultatet som genererats med de tre principerna har utvärderats för att avgöra hur olika typer av kittning påverkar hanteringstider och kostnader i anläggningen i förhållande till nuläget. De olika kittningsscenariona utvecklades för att kunna utesluta vissa typer av kittning som inte var lönsamma och för att försöka identifiera det mest fördelaktiga kittningsscenariot.   Ett kittningsscenario hittades som är effektivare än nuläget, sett till flöde och kostnad, nämligen kittning av samtliga slangar till en specifik maskin eller aggregat. Dessa slangar kan vara uppdelade på en eller flera pallar, där varje pall täcker in varsin del av monteringslinan. Antalet pallar som slangarna delas upp på påverkar hur stor kostnadsbesparingen i anläggningen blir, då besparingen minskar vid ökande antal pallar. Kostnadsbesparingen i anläggningen måste vägas mot ökade kostnader från leverantör för kittning, eventuell extern lagring och eventuell ökad leveransfrekvens.   Införande av kittning rekommenderas om Komatsu kan hantera kit i sitt datasystem och om monteringslinan går att dela upp i ett så pass lågt antal pallar att det är lönsamt. Tiden från att produktionsplanen är satt hos Komatsu till att kittet ska ut i monteringen måste även vara tillräcklig för att leverantören ska hinna plocka och leverera kitten. Om det brister i någon av ovanstående förutsättningar är nuvarande arbetssätt ett bättre alternativ än kittning. / Komatsu Forest AB manufacturers forest machines and heads. In the assembly process, hydraulic hoses are one of the components that are handled and stored by item number. Currently, internal kitting is performed as all hoses are picked out of each storage solution in preparation for a specific assembly operation. Kitting means that parts and components are sorted into sets, so called kits, before they are delivered to assembly operations. However, the flow of hoses and the use of the storage area might become more effective through external kitting performed by the supplier, as the kits will be ready when they arrive to the plant.   The purpose of the project is to identify the most productive and cost-effective work procedure when handling hydraulic hoses from order to assembly. In order to be able to compare alternative work procedures with the current procedure, an analysis of the current situation was executed on the basis of interviews and observations. The creation of new work procedures proceeded from three principles based on external kitting: kit all hoses, kit most frequent hoses and kit least frequent hoses. The generated result has been evaluated with respect to how different types of kitting affect handling times and costs in the plant in relation to the present situation. The different scenarios of kitting were further developed to be able to exclude some types of kitting as unprofitable and to be able to identify the most profitable way of kitting.   One kitting alternative was found that is more effective than the present situation, in terms of material flow and cost, namely to kit all hoses towards a specific machine or head. These hoses can be divided into one or several pallets, where each pallet caters to a part of the assembly line. The number of pallets that the hoses are divided into affects the cost savings in the plant, where the savings decrease with an increasing number of pallets. The cost savings in the plant have to be evaluated with respect to increasing costs from the supplier for kitting, possible external storage and possible increased frequency of delivery.   Kitting is recommended if it is possible to handle kits in Komatsu’s computer system and if the assembly line can be divided into a number of pallets so that kitting is a profitable option. The time from setting the production plan to the point at which the kit is required at the assembly line needs to be sufficient for the supplier to be able to make and deliver the kit. If one or more of the prerequisites above are not met, the current work procedure is a better alternative.