<p>Ett påtalat problem i skolan är likvärdig betygsättning och för spansklärarna i grundskolan finns få konkreta stöd för bedömning hos Skolverket. Syftet med uppsatsen var att undersöka strategier i likvärdig betygsättning samt jämföra dessa med Skolverkets föresatser i frågan för att sedan koppla dem till aktuell forskning. Sju spansklärare på fyra kommunala grundskolor intervjuades och frågor som ställdes var hur lärarna använder de nationella målen/betygskriterierna samt eventuella lokala mål/kriterier i betygsättningsprocessen för att uppnå likvärdighet. Det ställdes även frågor om eventuella diskussioner, kring bedömningsarbetet, med språkkollegor och elever samt huruvida ytterligare strategier för likvärdighet i bedömning används. Strategier som framkom är förutom användandet av de nationella kriterierna bruket av lokala kriterier, vilket även påvisas av forskningen samt framhävs av Skolverket trots verkets visade ambivalens i frågan. Strategier omfattande kollegiala diskussioner och elevsamtal kring bedömningsarbetet framkom i viss mening men inte i den bemärkelse Skolverket och forskningen skulle önska. Också strategier där magkänsla, gemensamma prov samt användning av läroboken uppvisades. Slutsatsen drogs att många brister i bedömningsarbetet som framkommit i statliga utredningar också märktes bland strategierna och även om det inte konstaterats någon egentlig brist på likvärdighet i de undersökta fallen torde orsakerna till strategiernas förmodade tillkommakortande delvis bero på bristfälliga förutsättningar för lärarna.</p>

Ett påtalat problem i skolan är likvärdig betygsättning och för spansklärarna i grundskolan finns få konkreta stöd för bedömning hos Skolverket. Syftet med uppsatsen var att undersöka strategier i likvärdig betygsättning samt jämföra dessa med Skolverkets föresatser i frågan för att sedan koppla dem till aktuell forskning. Sju spansklärare på fyra kommunala grundskolor intervjuades och frågor som ställdes var hur lärarna använder de nationella målen/betygskriterierna samt eventuella lokala mål/kriterier i betygsättningsprocessen för att uppnå likvärdighet. Det ställdes även frågor om eventuella diskussioner, kring bedömningsarbetet, med språkkollegor och elever samt huruvida ytterligare strategier för likvärdighet i bedömning används. Strategier som framkom är förutom användandet av de nationella kriterierna bruket av lokala kriterier, vilket även påvisas av forskningen samt framhävs av Skolverket trots verkets visade ambivalens i frågan. Strategier omfattande kollegiala diskussioner och elevsamtal kring bedömningsarbetet framkom i viss mening men inte i den bemärkelse Skolverket och forskningen skulle önska. Också strategier där magkänsla, gemensamma prov samt användning av läroboken uppvisades. Slutsatsen drogs att många brister i bedömningsarbetet som framkommit i statliga utredningar också märktes bland strategierna och även om det inte konstaterats någon egentlig brist på likvärdighet i de undersökta fallen torde orsakerna till strategiernas förmodade tillkommakortande delvis bero på bristfälliga förutsättningar för lärarna.