Kommuner har en unik position i säkerhetsarbetet genom att vara nära både medborgarna och de olyckor och skador som drabbar befolkningen. Trots långtgående framsteg inom teknologi och ett etablerat välfärdssamhälle utgör personskador till följd av olyckor ett betydande folkhälsoproblem i Sverige liksom i övriga nordiska länder. De svenska kommunerna har ålagts ett vidsträckt ansvar och förväntas vidta åtgärder inom flera samhällsområden för att värna människornas trygghet och säkerhet. De senaste två decennierna har utvecklingen i allt högre grad inneburit olika former av systematiskt och tvärsektoriellt säkerhetsarbete i kommunerna. I detta arbete används olika verktyg och metoder som hjälpmedel och stöd. Vissa verktyg är obligatoriska att använda enligt lagstiftning medan andra är frivilliga. Denna uppsats syftar till att kartlägga kommunernas användning av några av dessa säkerhetsverktyg, samt att för ett av verktygen – olycksutredning – undersöka i vilken utsträckning några särskilda utredningsmetoder förmår stödja den samlade praktiska hantering som en olycksutredning innebär. Uppsatsen bygger på två delarbeten, varav det ena är publicerat i en internationell vetenskaplig tidskrift och det andra är inskickat för bedömning till en annan tidskrift. Artikel I bygger på en enkätstudie till 1283 tjänstemän i 73 kommuner. En fråga handlade om användningen av 16 olika säkerhetsverktyg. Denna fråga besvarades av 50 % av de tillfrågade personerna. Resultaten tyder på att verktygen skyddsrond, riskanalys och riskinventering hade utbredd användning i samtliga sektorer medan övriga verktyg användes begränsat inom vissa sektorer eller nästan inte alls. Artikel II studerar hur olika olycksutredningsmetoder stödjer den praktiska utredningsprocessen. Analysen grundas i en processmodell särskilt framtagen för utvärdering av metoderna. Slutsatserna stöds av data från 114 tester av sådana metoder i kursen Kvalificerad olycksutredningsmetodik vid Karlstads universitet. Över 170 kursdeltagare från olika branscher har medverkat i testerna, som en del i undervisningen. Resultaten visar att bland de bedömda metoderna så är det endast metoderna Avvikelseutredning och STEP som ger ett bra stöd i hela utredningsprocessen. Övriga metoder stödjer huvudsakligen endast själva analysdelen i en olycksutredning. De sammanfattande slutsatserna visar att kommunerna använder sig av verktyg i sitt säkerhetsarbete, men att endast ett fåtal av verktygen används brett i alla kommunsektorer. Bland de undersökta metoderna för verktyget olycksutredning konstateras att det finns stora skillnader i hur dessa stödjer utredningsprocessen. Flera metoder borde kanske snarare benämnas olycksanalysmetoder, istället för olycksutredningsmetoder, då de främst ger stöd för själva analysdelen i utredningsarbetet. / Municipalities have a unique position in safety work by being close to both the citizens and the accidents and injuries that affect the population. Despite far-reaching advances in technology and an established welfare state, injuries resulting from accidents constitute a significant public health problem in Sweden as well as in other Nordic countries. Swedish municipalities are subjected to wide-ranging responsibilities and are expected to take action in a number of societal areas to safeguard people's safety and security. The last two decades are increasingly characterized by systematic and cross-sectorial safety work of various forms in municipalities. In this endeavor a variety of tools and methods intended to aid and support safety work have been introduced. Some tools are required by law while others are optional. This thesis aims to identify to what extent local authorities utilize a number of these safety tools, and secondly to examine whether a set of particular methods aimed to guide one of the tools – accident investigation – are actually supportive to the entire practical investigative process. The thesis is based on two papers, the first of which has been published in an international scientific journal, and the second has been submitted to another journal. Article I is based on a survey targeting 1283 officials in 73 municipalities. One question was about the use of 16 different safety tools. This question was answered by 50 % of the officials. The results show that safety round, risk analysis and risk inventory were reported to be used frequently in all sectors while other tools were used only in certain sectors or virtually not at all. Article II analyzes how different accident investigation methods support the practical investigative process. The evaluation is based on a process model intended to illustrate this process. The analysis comprises data from 114 tests of nine selected methods taught in a recurrent course entitled Advanced Accident Investigation Methodology at Karlstad University. More than 170 participants representing various industries and sectors were involved in the tests. The results show that among the nine assessed methods, only Deviation Analysis and STEP gives good support throughout the entire investigative process. Other methods provide support primarily during the analysis phase of an accident investigation. In summary, our findings show that local authorities make use of safety tools, but only a few of the tools are broadly used across all municipal sectors. Regarding the assessed methods of the tool accident investigation it can be concluded that there are major differences in their way to support throughout the investigative process. It is suggested that several methods should rather be described as accident analysis methods instead of accident investigation methods since they provide support mainly for the analysis step.

Introduction: Injuries due to accidents are an underlying cause for a large proportion of the number of health care visits in Sweden every year. According to statistics from the National Board of Health and Welfare in Sweden (socialstyrelsen.se) between 1308,25 and 1405,66 health care visits per 100.000 residents are generated each year for the period 2001-2014 due to accidents, and falling is the largest underlying category. Falling can in turn be studied through a number of subcategories, where fall from equipment on playground is one of them, and this is the subcategory studied in this paper. Statistics from the National Board of Health and Welfare show an increase of the number of health care visits per 100.000 residents in Sweden due to this category during the period 2001-2014, despite the fact that since 1999 there are European standards with the purpose of raising the safety of playgrounds. The statistics also show that in Sweden there are large regional differences in injury prevalence for this category of accidents, which is the reason why this became the focus of this study.   One of the reasons this is an important area for injury prevention work is that it’s a shared societal responsibility, another reason is that the studied population has the largest statistical life expectancy left, so injuries that affect their health can also affect the future wellbeing of the society.  The municipalities’ work regarding this area is dictated by European Standards to ensure the safety of playgrounds. Beyond the specifications for the equipment itself, the standards dictate that a series of inspections of varying degrees are preformed throughout the year to ensure the standards are met.   Aim: The aim of this study is to examine if there are any identifiable and differing factors in the way that municipalities work with playgrounds and playground safety, both practically and theoretically, based on if they are located in a region with high injury prevalence or in a region with low injury prevalence of this type of injury.   Method: The study was designed as a qualitative interview study where representatives of 11 different municipalities were interviewed with the purpose to map out how they worked with playgrounds and playground safety within their municipality. The data collected was then analysed using thematically/ phenomenological content analysis to see if any differing factors between the two groups could be detected.   Results: No major unambiguous differences were discovered between the two compared groups included in the study, but certain tendencies could be found in the material. Four themes were uncovered, enabling factors for the practical work, hindering factors for the practical work, enabling factors for the theoretical work and hindering factors for the theoretical work. These themes in turn produce a number of categories and subcategories. The results show a wider range of both hindering and enabling factors of both the practical and theoretical work in the municipalities from regions with high injury prevalence, compared to the municipalities from regions with low injury prevalence.   Conclusion: The result indicates that there are differences in how the municipalities from regions with low injury prevalence work regarding playground safety compared to municipalities from regions with high injury prevalence. However, further research will be required to fully uncover and explore which these factors are. / Inledning: Skador till följd av olyckor ligger bakom en ansenlig andel av vårdtillfällen i Sverige varje år. Enligt Patientregistret (Socialstyrelsen.se) uppgår dessa skador till mellan 1308,25 till 1405,66 vårdtillfällen per 100 000 invånare och år, under åren 2001–2014. Den olyckstyp som är orsaken till att högst antal personen uppsöker vård är fallolyckor.  Fallolyckor delas i sin tur in i flera underkategorier, varav en är fall från lekredskap på lekplats, vilket är vad denna studie kom att fokusera på. Orsaken till att denna kategori är intressant är att det i statistiken i Patientregistret går att se en ökning av antalet vårdtillfällen per 100 000 invånare för åren 2001–2014, detta trots att det sedan 1999 finns europeiska standarder med syfte att höja säkerheten på lekplatser. I statistiken går också att utläsa att det finns stora regionala variationer i skadeprevalensen för denna olyckskategori i Sverige, vilket är huvudområdet för denna studie.   Något som gör detta till ett viktigt område för skadeprevention är dels att det är ett samhällsansvar, ansvaret för barnens hälsa och välmående kan inte läggas varken på barnen själva eller uteslutande på deras föräldrar; dels på grund av att skador i denna population kan få stora effekter på sikt då barn är den grupp som statistiskt sett har flest levnadsår kvar och i framtiden kommer bära ansvaret för det gemensamma samhället. Kommunerna idag är ålagda enligt de europeiska standarderna att se till att lekplatser följer vissa standarder för att lekplatserna ska anses säkra. Utöver de specifikationer som finns för själva utrustningen så utförs uppdraget genom att ett antal inspektioner och besiktningar görs för att säkerställa att standarden på lekplatserna löpande efterses.   Syfte: Målet med studien är således att undersöka och försöka kartlägga om det finns skillnader i arbetssätt, både praktiskt och teoretiskt, mellan kommuner som ligger i län med hög skadeprevalens inom denna olyckskategori jämfört med kommuner som ligger i län med låg dito som kan förklara skillnaderna i fallskadeprevalens mellan de båda grupperna.   Metod: Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie där representanter för totalt 11 kommuner intervjuades kring hur de inom den egna kommunen arbetade med lekplatser och lekplatssäkerhet. Insamlade data analyserades sedan med tematisk/ fenomenologisk innehållsanalys för att se om några skillnader kunde upptäckas.   Resultat: Inga större, konkreta skillnader kunde upptäckas mellan de två grupperna som jämfördes i studien, däremot kunde vissa tendenser skönjas. Fyra teman vaskades fram genom analysen, vilka var goda förutsättningar för det praktiska arbetet, faktorer som hindrar det praktiska arbetet, goda förutsättningar för det teoretiska arbetet samt faktorer som hindrar det teoretiska arbetet. Dessa teman är i sin tur indelade i ett antal kategorier och underkategorier. Resultatet visar att bland kommuner som ligger i län med hög skadeprevalens är en större spridning på hindrande och underlättande faktorer för såväl det praktiska som det teoretiska arbetet med lekplatssäkerhet, jämfört med kommuner från län med låg skadeprevalens.   Slutsats: Resultatet indikerar att det finns faktorer kring arbetet med lekplatssäkerhet som skiljer sig åt i hur kommuner från län med hög skadeprevalens arbetar kring lekplatssäkerhet, kontra kommuner från län med låg skadeprevalens. Dock krävs vidare forskning för att se en tydlig kartläggning av dessa faktorer.