Denna studie undersökte longitudinella samband mellan exekutiv funktion och fysisk aktivitet hos äldre personer samt om dessa samband ser olika ut för män och kvinnor. Data från våg två (M2) och våg tre (M3) i studien Midlife in the Unites States (MIDUS) användes, med i genomsnitt nio år mellan mättillfällena. Urvalet bestod av 807 deltagare (57% kvinnor) med en medelålder på 67.65 år (SD = 5.69) vid M2. Sambanden undersöktes med strukturell ekvationsmodellering i form av latenta förändringsmodeller. Exekutiv funktion mättes med hjälp av The Brief Test of Adult Cognition by Telephone(BTACT) och fysisk aktivitet mättes med självskattningsformulär. Resultaten visade att högre exekutiv funktion vid M2 predicerade mindre minskning i fysisk aktivitet mellan M2 och M3 när kön, ålder, utbildningsnivå och självskattad hälsa inte kontrollerades för. Detta samband bestod inte när kontrollvariabler inkluderades i analysen. Förändring i fysisk aktivitet och exekutiv funktion korrelerade svagt positivt, även när kontrollvariabler inkluderades. Kön visade sig inte moderera sambanden. Resultaten tyder på att exekutiv funktion bör tas i beaktning vid utformandet av interventioner med fysisk aktivitet för äldre personer. Framtida forskning bör undersöka om interventioner med fokus på att främja både exekutiv funktion och fysisk aktivitet skulle kunna vara mer effektiva än de som enbart fokuserar på fysisk aktivitet. Vidare bör det undersökas om kognitivt stöd, till exempel i form av automatiska påminnelser eller hjälp att planera in fysisk aktivitet, kan underlätta för äldre personer att engagera sig i fysisk aktivitet.