Ludonarrativ är ett begrepp som används för att beskriva hur ett spels mekaniker och berättelse påverkar varandra. Despain och Ash (2016) har skapat en metod för att designa spel som är ludonarrativt harmoniska, spel där mekanikerna och berättelsen stödjer och förstärker varandra. Vi har undersökt hur denna metodik påverkar upplevelsen av ett spel som är harmoniskt kontra dissonant. Vi skapade en artefakt med två varianter, där en följde deras metodik, och en introducerade ett dissonant element. Vi genomförde kvalitativa intervjuer med våra testdeltagare efter de spelat artefakten. Våra resultat visade att den harmoniska artefakten gav en mer positiv upplevelse, och det dissonanta elementet i den dissonanta versionen låg till grund för de upplevelser som gjorde den versionen till en mindre positiv upplevelse. Vi föreslår framtida arbete som skapar ett formellt ramverk för att analysera ludonarrativ utifrån Ryan (2001) och Summerly (2018). / <p>Det finns övrigt digitalt material (t.ex. film-, bild- eller ljudfiler) eller modeller/artefakter tillhörande examensarbetet som ska skickas till arkivet.</p>

Ludonarrativ som begrepp är skapat för att kunna diskutera hur narrativ och mekanik påverkar varandra. Från detta ämne har andra begrepp uppstått bland annat ludonarrativ harmoni och emergent berättande. Då Journey (2012) är ett spel utan ord är det intressant att undersöka utifrån dessa koncept för att se hur narrativ och mekanik kan påverka varandra. Denna analys genomförs främst genom att applicera Larsen och Schoenau-Fog (2016) the narrative quality of game mechanics modell på spelet.