Denna magisteruppsats, skriven för Stockholms universitets magisterkurs i historia som ett led iFörsvarshögskolans chefsprogram, har som syfte att beskriva och diskutera svensk luftoperativkrigsplanering 1958-1966 utifrån ett doktrinbegrepp. Någon uttalad luftoperativ doktrin fanns intevid denna tid varför denna får rekonstrueras utifrån en metod där ett antal faktorer beskrivs.Exempel på dessa är högre säkerhetspolitiska och militärstrategiska nivåer, lägre taktiska nivåer,upplevd hotbild, ledning, flygvapnets krigsplanläggning, samverkan med andra försvarsgrenar ochutveckling av nya vapensystem. Källmaterialet består i huvudsak av flygstabens hemliga arkivfrån samma år, vilket inte har studerats tidigare utifrån ett liknande syfte. Vidare problematiserasdoktrinutvecklingen genom att den även diskuteras utifrån olika perspektiv vars värde för ökadförståelse prövas.De konkreta frågeställningarna lyder:- Hur kan flygvapnets luftoperativa doktrinutveckling 1958-1966 beskrivas?- I vilken mån kan denna doktrinutveckling förstås utifrån rationalistiskt respektiveorganisatoriskt synsätt?Utifrån det överordnade säkerhetspolitiska ställningstagandet om alliansfrihet följde ett relativtstarkt försvar och den så kallade svenska linjen. Detta innebar dels ett relativt starkt flygvapen ochdels att flygvapnet kunde utvecklas efter en egen linje, inklusive doktrinärt, men i vilkenutsträckning så skedde har inte undersökts. Dimensionerande för flygvapnet var en sovjetiskinvasion, inkluderande kärnvapenanfall. Kort förvarningstid betonades ofta.Bärande element i Sveriges luftoperativa doktrin 1958-1966 kan kortfattat beskrivas som:- En strävan efter en relativt centraliserad ledning i syfte att kunna kraftsamla i tid och rum.- Ett prioriterat och väl utvecklat defensivt luftförsvarssystem, i huvudsak bestående av stril,luftvärn och jaktflyg som fokuserade på snabba bombplan på hög höjd ochluftlandsättningar, delvis till priset av en inte efterfrågad offensiv jaktförmåga.- En offensiv komponent i ett centralt sammanhållet attackflyg som under perioden i allthögre grad fokuserades mot sjömål vid en kustinvasion, alternativt indirekt samverkan viden gränsinvasion i norr. Tankar på massförstörelsevapen, anfall mot motståndarensbasområden samt direktsamverkande arméunderstöd övergavs under perioden, mensamtidigt utvecklades för framtiden ett nytt lätt attacksystem för den senare uppgiften.- Ett av kärnvapenhotet betingat bassystem som byggde på stor spridning, både på mångabaser och inom dessa, samt som skulle kunna få flygplanen i luften på mycket kort tid.Både ett rationalistiskt och ett organisatoriskt perspektiv har befunnits ge värdefulla bidrag till enökad förståelse för doktrinutvecklingen. Vissa skillnader perspektiven emellan har dockidentifierats. / This essay is written for Stockholm’s University as a part of the advanced level course in Historywhen attending the National Defence College Senior Staff Course. The purpose of the essay is todescribe the Swedish Air Force war planning and Air Power Doctrine during 1958 to 1966. TheSwedish Doctrine was then not formally expressed, and must consequently be reconstructed. Amethod is used that describes a number of factors, including higher levels of political guidanceand orders from the Supreme Commander, lower tactical levels, fighters, Command and Controlsystems and procedures, the threat to Sweden as it was experienced at the time, war planning,cooperation with the Army and Navy and development of new systems. Furthermore this Doctrineis discussed from different perspectives in order to see their contribution to the understanding ofthe complex conception of a Doctrine. The source of information is mainly the Air Staff TopSecret Archives. Neither that archive nor the period 1958-1966 have been examined by historianswith reasonably similar purpose.Starting with the question of how a Swedish Air Operations Doctrine of 1958 to 1966 can bedescribed, this essay comes to the following conclusions:The supreme doctrine of non-alignment resulted in a relatively strong defence and an ambition tobecome as independent as possible regarding weapon systems. This meant a strong Air Force thatcould develop independently, including doctrinaire. Dimensioning for the Air Force was aninvasion by the Soviet Union, including nuclear attacks.With this as a background the Swedish Air Operations Doctrine 1958 to 1966 included thefollowing leading elements:- An aspiration for a relatively centralized command with the purpose to be able to masspower when and where needed.- A prioritized and developed Air Defence System, including air surveillance, tacticalcontrol, fighters and SAM systems, which focused on Soviet fast and high bombers andairborne invasion. Air to air aspects of Offensive Air Operations did not have priority.- The tasks of the fighter-bomber force changed somewhat during the period. An invasionover the Baltic Sea was in focus during the whole period, but in 1958 the range of taskscould include everything from Close Air Support to base attack on the other side of theBaltic Sea, preferably with nuclear weapons which the Air Force pleaded for. 1966 the AirForce completely focused on invasion by sea, with a secondary role of Air Interdiction incase of a ground invasion in the far north. The new trainer, SAAB 105, that was developedduring this period was however designated as a light attack aircraft for CAS.- A very dispersed base system, including the use of roads, considering the nuclear threat,which was designated to get the fighters airborne as fast as possible.Both a rationalistic and an organizational perspective have been found to add elements ofunderstanding to the development of the Doctrine. However have some differences in theircontribution been identified. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 06-08