Syf­tet med denna uppsats är att tolka gudabilden som visas inledningsvis med hjälp av texter om män­nisko­offer, samtidigt som jag försöker ta ställning till vissa antaganden om skulp­turens utseende, vad de olika stildragen symboliserar. När rådande hypoteser vägs mot varandra är det framförallt symboliken gällande de i håret snidade grishuvudena jag granskar. Vidare undersöker jag eventuella kulturella förklaringar till skulpturens penisform. Medelst Erwin Panofskys (1892–1968) tänkande om ikonografi–ikonologi, utgår jag från påståenden om de skulpterade symbolernas betydelse. Efter en pre-ikono­grafisk studie av träskulp­turen funderar jag över stilbegreppet. För att kunna tolka skulpturen som en yttring av under­liggande prin­ciper måste såväl den stilistiska formen som inneboende myter och legen­der inkluderas. På den ikonografiska nivån lägger jag fram hypoteser, generaliseringar, olika forskares idéer och tolkningar av gamla hawaiianska texter. Den ikonologiska nivån rör ha­waiianska medvetandeföreställningar, tros­uppfattningar, antaganden, förväntningar och attityd­er. Då religiösa och kulturella värderingar av olika fenomen behandlas här, har jag tolkat vissa delar av skulp­turen – framförallt munnen, frisyren och penisen – som vittnesmål om något gäckande som länge varit oåtkomligt för västerländska konstvetare, nämligen mana. Ett fenomen som fortsätter vara svårfångat!