Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män. Prostatan tillhör de manliga reproduktionsorganen och producerar bland annat prostataspecifikt antigen (PSA) som kan påvisas i blodet. Förhöjda värden av PSA kan bero på prostatacancer. Transrektalt ultraljuds (TRULS)-ledda systematiska biopsier används i högre frekvens än magnetkamera med riktad biopsi. Röntgensjuksköterskans möte med dessa patienter är före, under och efter bildtagningen med magnetkameran. Syftet var att göra en översikt av den diagnostiska träffsäkerheten för TRULS-ledda systematiska biopsier och magnetresonans (MR)-undersökning med riktade biopsier vid misstanke om prostatacancer. Metoden bestod av en litteraturöversikt med systematisk ansats. Inkluderingskriterier var vetenskapliga artiklar skrivna mellan 2015–2020. Artiklarna skulle vara peer-reviewed och etiskt granskade. Databasen Medline användes till sökningen. Kvalitetsgranskning gjordes med granskningsprotokoll hämtade från Avdelningen för omvårdnad på Hälsohögskolan. I resultatet inkluderades 15 artiklar som visade att skillnaden i den diagnostiska träffsäkerheten för prostatacancer hos män inte var stor mellan metoderna. Däremot hittade MR-undersökning med riktade biopsier större andel kliniskt signifikanta cancrar och mindre del insignifikanta cancrar än vad TRULS-ledda systematiska biopsier gjorde. MR-undersökning med riktad biopsi är en bra metod för att öka träffsäkerheten att hitta kliniskt signifikant cancer. Dock går det inte utesluta TRULS-ledda systematiska biopsier då kontraindikationer och missade cancrar på MR-undersökning med riktade biopsier förkommer. / Prostate cancer is the most common cancer in men. The prostate belongs to the male reproductive organs and produces, among other things, prostate-specific antigen (PSA) that can be detected in the blood. Elevated levels of PSA may be due to prostate cancer. Transrectally ultrasound (TRULS)-guided systemic biopsies are used at higher frequency than magnetic cameras with directed biopsy. The X-ray nurse's meeting with these patients is before, during and after the imaging with the magnetic camera. The aim was to make an overview of the diagnostic accuracy of TRULS guided systematic biopsies and MRI with targeted biopsies on suspicion of prostate cancer. The method consisted of a literature review with systematic approach. Inclusion criteria were scientific articles written between 2015-2020. The articles would be peer-reviewed and ethically approved. The Medline database was used for the search. Quality review was done with review protocols obtained from the Department of Nursing at the School of Health. The result included 15 articles showing that there was no big difference in the diagnostic accuracy of prostate cancer in men between the methods. In contrast, MRI with targeted biopsies found a greater proportion of clinically significant cancers and a smaller proportion of insignificant cancers than TRULS guided systematic biopsies did. MRI with targeted biopsy is a good method for increasing the accuracy of finding clinically significant cancer. However, TRULS guided systematic biopsies cannot be ruled out as contraindications and missed cancers on MRI with targeted biopsies occur.

Quantitative cardiac magnetic resonance imaging (CMR) has gained traction within both the clinical and research field due to high prevalence of cardiovascular diseases. Cardiac magnetic resonance fingerprinting (cMRF) is a novel approach introduced to address the limitation associated with evaluation of multiparametric quantitative CMR. cMRF enables simultaneous and co-registered estimation of tissue relaxation times, T1 and T2, in a single acquisition, making it a more time-efficient approach to multiparametric quantitative CMR. Nevertheless, cMRF has not gained widespread adaption due to insufficient evidence regarding its performance in accurately quantifying tissue characteristics. This study aims to evaluate the accuracy and reproducibility of a single cMRF sequence described by Hamilton et. al. using self-constructed phantoms to validate the sequence performance for cardiac imaging. The objective was to construct in-vitro phantoms with physiological combinations of T1 and T2 markers. The phantoms were then imaged using gold standard and conventional mapping sequences to establish reference values for comparison. The measurements obtained from the two distinct cMRF reconstruction approaches were then compared to these reference values and to each other to evaluate the accuracy. The statistical assessments did not find a statistically significant difference between neither the cMRF sequence and conventional mapping techniques, nor cMRF and the gold-standard method, when compared in in-vitro phantoms with physiological combinations of T1 and T2. / Kvantitativ kardiovaskulär magnetresonans (CMR) har fått ökad uppmärksamhet inom både den kliniska- och forskningsfältet på grund av hög förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar. För att åtgärda begränsningarna vid utvärdering av multiparametrisk kvantitativ CMR, introducerades cardiac magnetic resonance fingerprinting (cMRF) som en ny metod. cMRF möjliggör simultan och samregistrerad uppskattning av vävnadens relaxationstider, T1 och T2, i samma insamling, vilket gör det till en mer tidseffektiv metod för multiparametrisk kvantitativ CMR. Trots detta är kliniska implementeringen av cMRF inte utbredd på grund av otillräckligt bevis för dess utförande vid exakt kvantifiering av vävnadsegenskaper. Syftet med denna studie är att bedöma noggrannheten hos en cMRF-sekvens som utvecklats av Hamilton et al. genom att använda egentillverkade fantomer för att verifiera hur effektiv sekvensen är för avbildning av hjärtat. Målet är att konstruera in vitro-fantom med fysiologiska kombinationer av  T1- och T2-markörer. Dessa fantomer avbildades med hjälp av referensmetoder och konventionell karaktärisering för att etablera jämförelsevärden. Mätningarna som erhölls från de två distinkta cMRF-rekonstruktionsmetoderna jämfördes sedan statistiskt med jämförelsevärdena och med varandra för att utvärdera mätnoggrannheten. De statistiska bedömningarna kunde inte påvisa en skillnad mellan varken cMRF-sekvensen och konventionella metoder, eller referensmetod, vid jämförelse i in vitro-fantom med fysiologiska kombinationer av T1- och T2-värden.