God anda är en av flera utpekade krigföringsprinciper i Arméreglemente taktik samt Doktrin för gemensamma operationer. Andan och moralen bland soldater anses av militärteoretiker vara några av de viktigaste faktorerna för striden. Trots detta är god anda i svensk doktrin inte bedömd som en av de prioriterade principerna, och den vägledning doktrinforskare anser nödvändig för att principerna skall komma till sin fulla rätt verkar saknas. Studiens syfte är att ur ett kvalitativt perspektiv skapa vetenskapligt grundad förståelse om krigföringsprincipen god anda. Förståelse skapas induktivt genom reflexiv tematisk analys av taktiska arméofficerares förståelse av god anda som krigföringsprincip, samt om dess innebörd. Resultatet visar att förståelsen av god anda utgår från officerens erfarenhet där mer erfarna officerare förstår god anda intuitivt och som komponent av de moraliska faktorerna. I en ny roll, eller för en nyutbildad officer, ser respondenterna fördelar med att god anda är en utpekad krigföringsprincip. God anda förstås då som kontrollfunktion för att säkerställa att officeren tänkt på ”allt”. God anda ses vara kontextberoende och uppfattas som en förutsättning för att övriga principer skall lyckas. Utgående från erfarenheter förstås god anda genom tre teman: individuella och mellanmänskliga faktorer; god andas karaktäristik samt organisatorisk påverkan på god anda. Viktigast är de mellanmänskliga faktorerna där gemensamma upplevelser är grunden, och ledarskapet fyller en viktig, men inte avgörande roll. De individuella faktorerna, vilka främst tar sig uttryck i individens vilja att strida, påverkas starkt av de mellanmänskliga faktorerna. Organisatoriska faktorer påverkar andan i positiv eller negativ riktning, mycket beroende på hur chefen genom ledarskapet hanterar samtliga komponenter. Karaktäristikan belyser bl.a. syftet med god anda, att skapa effekt i striden.