EU-NAVFOR är den första insatsen som den Europeiska Unionen skapat och den första okonventionella konflikten till havs som ska bekämpas med konventionella medel. Forskningsläget angående hur dessa konventionella styrkor ska agera mot denna typ av motståndare är väldigt begränsad. Syftet med denna uppsats är således att undersöka om Wayne P. Hughes konventionella krigföringsteorier är användbara i en nutida konflikt samt att se om det finns några likheter eller skillnader mellan dessa teorier och den taktik ME02 använde sig av under insatsen utanför Somalia. Denna uppsats baseras på en kvalitativ metod där Wayne P. Hughes teorier om ”The Great Constants” studeras och beskrivs för att sedan nyttjas som analysverktyg i en teoriprövande fallstudie på ME02. Fallstudien baseras på ME02:s Operations plan och den Marintaktiska chefens slutrapport. Som komplement används även en kvalitativ intervju med en av ME02:s tre vaktchefer. En av slutsatserna är att Wayne P. Hughes taktiska teorier om ”The Great Constants” till viss del visat sig vara användbara av den svenska styrkan ME02 i deras verksamhet. Trots det faktum att moståndaren är av en helt annan karaktär än den som Hughes utgår ifrån i sin teori. Generellt har de delar av Hughes teori som syftar till offensiv krigföring varit mer användbara än de defensiva.

Principles of war have for a long time constituted a central part of military thinking, but for as long as they have existed their value has been debated and criticized. Strangely, there seems to exist almost no scientific research testing the empirical validity of such principles, despite the fact that they still appear to play an important role in military doctrine, training and education. This study aims to test the validity of principles of war, by examining whether they can explain the outcome of naval battle. Through a case study approach, principles of naval warfare expressed by theorist Geoffrey Till are tested on a historical naval engagement between US and Japanese forces during World War II. The result of the study shows a certain correlation between some of Till’s principles and victory in the analysed battle, and thereby proves the empirical validity of principles of war to some extent. Further research is however required to increase the confidence in principles as an analytical framework for explaining the outcome of battle, and to determine the possible underlying causal mechanisms.

Air power theories tries to describe how air power should be implemented to reach strategical ends. Therefore, in those theories, the means of air power often consists of fighter jets and strategical bombers. At the same time there are no theories of how the attack helicopter, which is typically used at the tactical level, should be implemented. Attack helicopters as well as the tactical level of war are an unexplored aspect in research of air power. The aim of this study is to examine the tactical utility of attack helicopters by testing if Brett A. Friedman´s theory of tactical tenets can contribute to the explanation of the outcome in attack helicopter operations. The study was conducted by a qualitative content analysis of two attack helicopter operations in Iraq. One successful operation in 1991 and one failed operation in 2003. The results shows that more of the tactical tenets were fulfilled in the successful operation than in the unsuccessful one. This shows that Friedman´s theory can contribute to the explanation of attack helicopters and provides incentives to further use of the theory in research about attack helicopters. By extension, this could contribute to the development of the attack helicopter capability.

Doktriners beskrivningar av krigföringsprincipen enkelhet kan framstå som enkla och tydliga, men ett antal problem kvarstår att utveckla för att de ska bli både praktiskt och teoretiskt användbara. Dels vad som avses med begreppet enkelhet, dels varför enkelhet minskar risken för missförstånd och möjliggör operationer under påverkan av friktioner, och dels hur denna enkelhet kan uppnås i planering, order och genomförande. Det återstår därför att undersöka varför enkelhet bidrar till att operationer kan genomföras såsom planerat och hur denna kausala mekanism kan beskrivas. Syftet med denna uppsats är att förklara hur enkelhet kan uppnås i planering, order och genomförande för att minska risken för missförstånd och möjliggöra operationer i en friktionsfylld miljö med bibehållet tempo och initiativförmåga. Detta genom att utveckla en hypotes om den kausala mekanismen hur enkelhet bidrar till att operationer kan genomföras som planerat, samt empirisk pröva denna i en tvåfallsstudie av anfallet mot Raatevägen under Finska Vinterkriget och anfallet av Abu-Agheila under Sexdagarskriget. Resultatet visade att enkelhet bidrar till att operationer kan genomföras såsom planerat genom att i planeringen vara medveten om och beakta de utmaningar som genomförandet och den aktuella operationsmiljön innebär, och genom att anpassa planen till dessa utmaningar snarare än att anpassa genomförandet efter den framtagna planen.

Theorists of military effectiveness have, through the course of time, developed principles explaining ways in which victory is efficiently enabled in battle. However, as a result of technological developments as well as a lack of empirical research, the principle of concentration is now questioned in terms of its explanatory value when applied in the context of modern naval warfare. Its questioning finds even more foundation in light of the fact that it still has a place in naval doctrines. This study therefore aims to examine whether the fundamental basics of the principle are applicable as a concept leading to success in modern naval operations where missiles are used as the main source of weaponry. Thus, are theories on concentration of force, formed by Sun Zi, Antonie- Henri Jomini and Alfred Thayer Mahan, used to create a theoretical framework which then functions as an analytical tool in analysing the Israeli success in 1973 and the Argentine failure in 1982. Accordingly, the result of this analysis offers convincing evidence for the principle of concentration in terms of its continued applicability in modern naval warfare in spite of environmental changes caused by technology. However, more research is needed if further conclusions are to be drawn in terms of generalizability.

God anda är en av flera utpekade krigföringsprinciper i Arméreglemente taktik samt Doktrin för gemensamma operationer. Andan och moralen bland soldater anses av militärteoretiker vara några av de viktigaste faktorerna för striden. Trots detta är god anda i svensk doktrin inte bedömd som en av de prioriterade principerna, och den vägledning doktrinforskare anser nödvändig för att principerna skall komma till sin fulla rätt verkar saknas. Studiens syfte är att ur ett kvalitativt perspektiv skapa vetenskapligt grundad förståelse om krigföringsprincipen god anda. Förståelse skapas induktivt genom reflexiv tematisk analys av taktiska arméofficerares förståelse av god anda som krigföringsprincip, samt om dess innebörd. Resultatet visar att förståelsen av god anda utgår från officerens erfarenhet där mer erfarna officerare förstår god anda intuitivt och som komponent av de moraliska faktorerna. I en ny roll, eller för en nyutbildad officer, ser respondenterna fördelar med att god anda är en utpekad krigföringsprincip. God anda förstås då som kontrollfunktion för att säkerställa att officeren tänkt på ”allt”. God anda ses vara kontextberoende och uppfattas som en förutsättning för att övriga principer skall lyckas. Utgående från erfarenheter förstås god anda genom tre teman: individuella och mellanmänskliga faktorer; god andas karaktäristik samt organisatorisk påverkan på god anda. Viktigast är de mellanmänskliga faktorerna där gemensamma upplevelser är grunden, och ledarskapet fyller en viktig, men inte avgörande roll. De individuella faktorerna, vilka främst tar sig uttryck i individens vilja att strida, påverkas starkt av de mellanmänskliga faktorerna. Organisatoriska faktorer påverkar andan i positiv eller negativ riktning, mycket beroende på hur chefen genom ledarskapet hanterar samtliga komponenter. Karaktäristikan belyser bl.a. syftet med god anda, att skapa effekt i striden.

Denna studie undersöker hur applicerbara traditionella krigföringsprinciper är på moderna okon-ventionella krig av hybrid karaktär. Krigföringsprinciperna härstammar från konventionella krig, men gör anspråk på att vara allmängiltiga i alla krig. Är de då applicerbara på moderna okonventionella krig av hybrid karaktär? Studien applicerar traditionella krigföringsprinciper på krig av hybrid karaktär i syfte att utforska principernas applicerbarhet i denna tillsynes ”nya” form av krigföring. Studien förhåller sig till Brett A. Friedmans On Tactics: A theory of victory in battle som teoretiskt analysverktyg, detta då hans teori är baserad på traditionella krigföringsprinciper. De två fallstudiernas resultat tyder på att krigföringsprinciperna genom Friedmans teori är applicerbara på okonventionella krig av hybrid karaktär men inte fullt ut. De innehar därmed ett värde som analysverktyg och pedagogiskt verktyg av genomförda eller pågående krig. Teorin skulle kunna utvecklas gällande kategoriseringen av fysiska och mentala principer, där vilseledning borde kategoriseras som en fysisk princip. Eventuellt har teorin större applicerbarhet på den mer offensiva parten i krig på grund av principernas ursprung ur en offensiv tradition.