Betydelsen av god anda och stridsmoral för att nå framgång i strid är vida omskrivet historiskt av såväl fältherrar som krigsvetare. Militärt tänkande har alltid strävat mot att finna svar på hur seger uppnås, vilket renderat i krigföringsprinciper. En av krigföringsprinciperna utgörs av ”Principen om god anda”, vilken innefattar bland annat vilja och stridsmoral. God anda är väl beforskat, men inte ur och mot en svensk kontext. Om god andas betydelse och påverkan för svensk personal i stridssituationer bättre kan förstås kan detta också påverka vikten av att beakta krigföringsprincipen och att ge god anda mer central roll och betydelse. Studiens syfte är att få djupare förståelse för hur god anda uppfattas och värderas hos svensk militär personal med erfarenheter av skarpa stridssituationer. Genom en induktiv ansats, exploration och en empiriskt grundad teori skapas denna förståelse. Resultatet visar att god anda uppfattas och förstås som en förmågeskapande process som utgör grunden till, och har direkt påverkan på enhetens förmåga. Enheter med stridserfarenhet kan nå en djupare god anda, och därmed även nå längre och djupare i den förmågeskapande processen. Resultatet visar även att god anda värderas som en mycket viktig grund till att skapa förutsättningar för effektivitet och framgång i strid. En slutsats är att betydelsen av god anda är undervärderad som krigföringsprincip och förmågeskapande process i svenska doktriner och reglementen. Detta genom att resultatet, styrkt i tidigare forskning, tydligt visar på hur god anda utgör grundfundamentet till effektivitet och förmåga i strid.

God anda är en av flera utpekade krigföringsprinciper i Arméreglemente taktik samt Doktrin för gemensamma operationer. Andan och moralen bland soldater anses av militärteoretiker vara några av de viktigaste faktorerna för striden. Trots detta är god anda i svensk doktrin inte bedömd som en av de prioriterade principerna, och den vägledning doktrinforskare anser nödvändig för att principerna skall komma till sin fulla rätt verkar saknas. Studiens syfte är att ur ett kvalitativt perspektiv skapa vetenskapligt grundad förståelse om krigföringsprincipen god anda. Förståelse skapas induktivt genom reflexiv tematisk analys av taktiska arméofficerares förståelse av god anda som krigföringsprincip, samt om dess innebörd. Resultatet visar att förståelsen av god anda utgår från officerens erfarenhet där mer erfarna officerare förstår god anda intuitivt och som komponent av de moraliska faktorerna. I en ny roll, eller för en nyutbildad officer, ser respondenterna fördelar med att god anda är en utpekad krigföringsprincip. God anda förstås då som kontrollfunktion för att säkerställa att officeren tänkt på ”allt”. God anda ses vara kontextberoende och uppfattas som en förutsättning för att övriga principer skall lyckas. Utgående från erfarenheter förstås god anda genom tre teman: individuella och mellanmänskliga faktorer; god andas karaktäristik samt organisatorisk påverkan på god anda. Viktigast är de mellanmänskliga faktorerna där gemensamma upplevelser är grunden, och ledarskapet fyller en viktig, men inte avgörande roll. De individuella faktorerna, vilka främst tar sig uttryck i individens vilja att strida, påverkas starkt av de mellanmänskliga faktorerna. Organisatoriska faktorer påverkar andan i positiv eller negativ riktning, mycket beroende på hur chefen genom ledarskapet hanterar samtliga komponenter. Karaktäristikan belyser bl.a. syftet med god anda, att skapa effekt i striden.

Det ligger i Försvarsmaktens intresse att förbandens effekt är så hög som möjligt. Speciellt som Försvarsmakten har minskat i storlek sedan försvarstransformationen i början av 2000-talet och antalet internationella insatser har ökat under samma tidsperiod. Flygvapnets transportflygförband TP84 har sedan försvarstransformationens start i stort sett varit insatt i en större insats eller internationellt åtagande varje år fram till 2015. Det är därför intressant att undersöka hur variablerna motivation och sammanhållning, vilka inverkar på förbandets effekt, har påverkats av ledarskapet. Med den kunskapen kan ledarskapet utvecklas och därmed eventuellt öka förbandets effekt. Fallstudier genomfördes på fem olika fall i insats med TP84. I varje fallstudie fick flygstyrkechefen svara på påståenden gällande ledarstil och besättningsmedlemmarna fick svara på påståenden gällande faktorer som enligt teorin påverkar motivation, sammanhållning samt frågor gällande ledarstil. Analysen av fallstudierna visar att besättningsmedlemmarna upplever en tydlig positivitet gällande motivation och sammanhållning och att flygstyrkecheferna utövat ett ledarskap enligt modell utvecklande ledarskap. Konklusionen av det är att flygstyrkecheferna i TP84 insatserna utövat ett ledarskap som enligt teorin påverkar förbandets effekt positivt. Fallstudierna visar att det finns mindre individuella skillnader i ledarskapet mellan flygstyrkecheferna. En utveckling av ledarskapet skulle öka motivation och sammanhållningen hos besättningsmedlemmarna och därmed förbandets effekt. Det skulle kunna uppnås genom att cheferna till exempel genomför grundkursen i utvecklande ledarskap vilket ger en insikt i vilken ledarstil de har och hur de kan utvecklas.