Uppsatsen behandlar majoritetsmissbrukande vid nyemissionsförfaranden i svenska ägarledda aktiebolag och hur de kan strida mot likhetsprincipen, generalklausulen eller principen om förbud mot rättsmissbruk. Nyemissioner kan tänkas användas för att späda ut minoritetsaktieägares aktieinnehav, både förvaltningsmässigt och ekonomiskt, vilket resulterar i ett ökat innehav för majoritetsaktieägare.  Principen om förbud mot rättsmissbruk handlar om att en rättsregel inte får nyttjas för annat än vad den syftar till. Likhetsprincipen och generalklausulen utgör två viktiga minoritetsskyddsregler, vilka är lagstadgade i 4 kap. 1 § respektive 7 kap. 47 § ABL. Likhetsprincipen föreskriver att alla aktier ska behandlas lika i aktiebolaget, medan generalklausulen hindrar bolagsstämman från att fatta beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel för en aktieägare eller annan, till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. Ett nyemissionsbeslut får således inte behandla aktier av samma slag på olika sätt, och en bolagsstämma får inte heller fatta ett nyemissionsbeslut med otillbörliga resultat.  Sammanfattningsvis konstateras att principen om förbud mot rättsmissbruk torde, i de fall likhetsprincipen eller generalklausulen inte är tillämpliga, kunna tillämpas självständigt. När de materiella reglerna är tillämpliga, antas principen istället kunna utgöra ett viktigt tolkningsverktyg i rättstillämpningen. I uppsatsen kritiseras klanderfristen vilken, på grund av preskriptionstiden, omöjliggör klander vid nyemissionsförfaranden som först i ett senare skede visat sig sakna affärsmässiga skäl och varit ägnade att ge majoriteten en otillbörlig fördel på bekostnad av minoriteten.