Skolan befinner sig i en kontext där diskussioner om inkludering, exkludering, normalitet och avvikelse ständigt aktualiseras. Frågor som på ett eller annat sätt försätter eleverna ofrivilligt i ett inom eller utanförskap. Uppsatsen syftar därför till att undersöka hur normalitet och avvikelse skapas och förstås av olika skolaktörer på en skola, och då genom empiriska undersökningar av olika skolaktörers förståelse av fenomenet inlärningssvårigheter hos elev. Undersökningens metod är kvalitativ och bygger på det material som framställts genom intervjuer av fyra olika skolaktörer inom samma skola. Materialet har sedan analyserats tematiskt och utifrån teoretiska perspektiv som normkritik och makt skapat en vidare förståelse för fenomenet inlärningssvårigheter hos elev. Resultatet visar att förståelsen av skolans idag strävan att inkludera kan genom uttrycket ”en skola för alla” tolkas som en prioriterad målsättning men i realiteten något som kanske inte fungerar. Skolaktörernas förståelse av fenomenet inlärningssvårigheter hos elev visar att man individualiserar problemen och förlägger dem hos den enskilde eleven. Normalitet och avvikelser skapas genom diskussioner om elevernas beteenden och prestationer vilket i mångt och mycket sker i relationer mellan de olika skolaktörerna inom den egna kontexten.