Vårt samhälle bygger på extrovertism och de extroverta egenskaperna har blivit normen. Barnen lär sig tidigt att anpassa sig till samhällets krav och förväntningar genom normaliseringspraktiker som skola och förskola där läroplanen för förskolan skriver att förskolans uppgift är att forma barnen till aktiva samhällsmedlemmar. Syftet med studien är att studera hur pedagoger i förskolan arbetar med introverta barn och deras behov samt förutsättningar. För att ta reda på detta genomfördes en kvalitativ studie där fyra pedagoger med olika bakgrunder intervjuades inom södra Sverige. Resultatet analyserades med en intersektionell teori vars fokus var att få syn på makten förskolan har över introverta barn och deras behov. Resultatet visade att introverta barns utmaningar i förskolan kan delas in i tre kategorier, normer, miljö och kunskap där normerna och förväntningar på barnen i förskolan kan skapa svårigheter för bland annat introverta barns självsyn eftersom dessa barns personlighetsdrag inte alltid passar in i verksamheten. Barnen kan hamna utanför gemenskapen och känna sig annorlunda. Förskolans miljö uttrycks inte vara anpassad åt introverta barns behov där det inte alltid finns möjlighet för barnen att få vara själva och ladda om i en lugn miljö. Kunskapen om introvertism och introverta barn uttrycks vara låg, vilket kan skapa fler utmaningar för introverta barn då deras behov och förutsättningar inte förstås. Alla dessa utmaningar skapas och påverkas av olika maktstrukturer i förskolan där pedagogerna anser att de inte har mycket makt över att påverka förskolan förutom på verksamhetsnivå. Detta skapar en känsla av maktlöshet hos vissa pedagoger. Läroplanen för förskolan uttrycks vara tolkningsbar och i vissa fall motsägelsefull som sedan kan skapa variation inom förskoleverksamheten och dess syfte.