Denna studie har sökt svar på vad eleverna i årskurs fyra har för kunskap, förståelse och tankar kring vit käpp. Studien ville också söka svar på om eleverna fick någon information om detta ämne ute i skolorna. För att finna svar på dessa frågor gjordes strukturerade telefonintervjuer av 14 rektorer, enkätundersökning i fyra klasser i årskurs fyra och fyra fokusgruppsintervjuer. Studien har använt sig av både ett kvantitativt och kvalitativt angreppssätt. Teoretiska grunder såsom sociala representationer, hermeneutik och fenomenologi har funnits i bakgrunden under studiens gång.   Resultaten av telefonintervjuerna visar på att det inte finns någon gemensam strategi i de utfrågade skolorna, ifall någon undervisning om olika synnedsättningar och den vita käppen förekommer. Flera skolor hade bara sådan information ifall det fanns en elev med synnedsättning på skolan. Enkäten visade att 13 av 74 elever visste eller trodde sig veta vad den vita käppen betyder och används till. De flesta eleverna trodde att käppen användes av någon som var gammal och behövde stöd. Tyvärr fick bara två av fokusgruppsintervjuerna användas i resultatet då det var föräldrar som inte svarade på förfrågan att få använda det helt anonyma intervjumaterialet. De två fokusgruppsintervjuer som fick användas visar att eleverna inte tänkt så mycket på den vita käppen, personer med synnedsättning eller blindhet. Studien visar också att de inte hade så mycket kunskap kring ämnet. Men väldigt entydigt var det genom alla intervjuer att eleverna var vetgiriga kring ämnet. Tankar som ändå kom fram var att de tyckte det var synd om personer med synnedsättning eller blindhet, att de gärna ville hjälpa och i varje intervju kom det fram vissa våldstankar kring just själva käppen som ett vapen. Studiens resultat visar att detta är ett ämne som skulle behöva aktualiseras.   Hela samhället behöver hjälpas åt för att ge barnen en lagom ryggsäck med nyttig och allmän kunskap och i detta inkluderas kunskap kring personer med synnedsättning, blindhet och den vita käppen. Kunskaper och öppna diskussioner kväver fördomar som ibland kan uppkomma i det tysta. Det behöver komma fram positiva förebilder både i massmedia, skola, skollitteraturen och i det ”vanliga” mötet mellan människor. Om eleverna får möta det ”ovanliga” leder det till att det inte blir så konstigt utan det ”ovanliga/annorlunda blir ”vanligt”. Detta skulle underlätta för de personerna med synnedsättning att känna sig mindre stigmatiserade och mer förstådda.