Problemet som vi har sett ute i matematikklassrummen är att eleverna har svårigheter med att använda och uttrycka sig korrekt med de matematiska orden och begreppen. Syftet med den här studien har därför varit att undersöka hur lärare i årskurs 1–3 arbetar språk­utvecklande med matematiska ord och begrepp i undervisningen för att utveckla elevers mate­matiska begreppsförståelse. Undersökningens frågeställningar handlar om vad lärare utgår ifrån när de planerar för det matematiska språket i undervisningen för att utveckla elevers begrepps­förståelse i matematik samt vilka olika metoder lärare har för avsikt att använda när de planerar för arbetet med språkutveckling kring ord och begrepp inom matematiken. Åtta informanter deltog i semistrukturerade intervjuer. Analysen av inter­vjuerna är inspirerade av Braun och Clarkes tematiska analysmetod där vi sökte efter mönster som utgick ifrån våra teoretiska begrepp hämtade från sociokulturell teori; närmaste utvecklings­zonen, scaffolding, samt mediering. Resultatet visar på att samtliga deltagande matematiklärare anser att språket är en viktig del av undervisningen och att lärare aktivt måste arbeta språkutvecklande inom matematiken. Informanterna nämner att språket är en förutsätt­ning för att eleverna ska kunna resonera och kommunicera inom matematiken för att de så småningom ska kunna utveckla sin begreppsförståelse. Lärarna i studien nämner olika arbets­sätt eller metoder som de planerar att använda för att utveckla elevernas ord- och begreppsför­ståelse inom matematiken bland annat genom kooperativt lärande, EPA, laborativa och praktiska moment men även det språkutvecklande arbetssättet med cirkelmodellen. Samt­liga metoder har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet på lärande. Informanterna beskriver att de planerar för samtal och interaktion i klassrummet genom diskussioner i par, grupp eller helklass. Studien bekräftar tidigare forskning som säger att det språkutvecklande arbetet bör ske i diskussioner elev till elev eller mellan lärare och elev.