Den undersökning som denna uppsats är ett uttryck för syftade till att undersöka vilka möjligheter som slöjdlärare har att främja elevers skapande av en känsla av sammanhang inom ramarna för slöjdundervisning i grundskolan. Dessutom syftade undersökningen till att undersöka hur begreppet materiell litteracitet kan bidra till förståelsen av skapandet av sammanhang i slöjdundervisningen. Tre erfarna, legitimerade och aktivt undervisande slöjdlärare intervjuades utifrån begreppet KASAM (känsla av sammanhang) om sina upplevelser om när slöjdundervisning möjliggjort elevers skapande av sammanhang. Dessa intervjuer transkriberades och de intervjuade slöjdlärarnas utsagor analyserades i enlighet med fenomenografisk analysmetod genom upprepade genomläsningar tills beskrivningskategorier som representerar slöjdlärarnas sammanvägda utlåtanden framträdde, och kunde sammanställas i ett utfallsrum.Resultatet visar på betydelsen av att stimulera elevens vilja som drivkraft för dennes skapande av sammanhang, och att det som undervisas för eleverna sätts i relation till deras tidigare erfarenheter och motivationer. Empirin analyserades genom den fenomenografiska metoden, men utifrån ett sammansatt teoretiskt perspektiv i vilket teoribildningen kring begreppet KASAM och dess delbegrepp begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet var de mest framträdande. Dock var undersökningen främst slöjddidaktisk i sin intention, och KASAM tjänstgjorde som ett medel för att besvara den ämnesdidaktiska frågan om på vilket sätt ämnesinnehållet bäst kan förmedlas.Förutom den vetenskapliga aspekten av undersökningen – som är denna uppsats främsta fokus – genomfördes ett gestaltningsarbete i vilket gestaltande och materiellt arbete användes i växelverkan med teoristudier och den fenomenografiska studien. Den gestaltande aspekten kom att centreras kring den sammanhangsskapande process som undersökningen i sig utgör, och som ekas i den fenomenografiska teoribildningen. Detta synsätt på undersökningen reflekteras dessutom i hur uppsatsens disposition har delats in i fyra kapitel med titlarna Meningsfullhet, Begriplighet, Hanterbarhet och Sammanhang. Det främsta uttrycket för den gestaltande aspekten av arbetet är dock den installation/performance som ställdes ut i samband med examinationen.

I denna uppsats utforskas hur vi kan förstå och arbeta med materialet papper i gymnasieskolans bildämne på ett sätt som lyfter fram papprets materiella egenskaper, tillverkning, återvinning och hållbarhet. Med hjälp av research-creation som forskningsmetod organiseras sammanlagt nio forskningshändelser som vill öppna upp för olika praktiker och sätt att förstå papper i bildämnet. Forskningshändelserna analyseras med hjälp av en nymaterialistisk tolkningsram och med begreppen response-ability och materiell litteracitet. I studien synliggörs hur användningen av papper i bildundervisningen innefattas av en variation av olika slags papper, konstnärliga uttryckssätt och tekniker. I studien framkommer att förståelsen för papprets tillverkning, återvinning och hållbarhet försvåras då bildämnets genomgripande kursplan inte nämner eller tar upp dessa begrepp. Bildlärare och elevers intresse för papper kan dock skapa rum och förutsättningar för att moment som berör papprets tillverkning, återvinning och hållbarhet tas upp i bildundervisningen. Med hjälp av en nymaterialistisk ingång till en praktik med papper framträder hur olika substanser, kroppar och material samverkar i papprets materiella egenskaper och tillverkningsprocess. I denna praktik och förståelse synliggörs hur papper som material är process-baserad och relationell. I denna förståelse öppnas möjligheterna till att förstå och se kontakter och bindningar som finns mellan papper, material, växter och miljöer. Med hjälp av begreppet response-ability aktualiseras också etiska och moraliska frågor kopplade till praktiker med material och papper.