Syftet i den här studien har varit att analysera skillnaderna såväl likheterna mellan de ash’aritiska och maturidiska skolorna, som anses vara de ortodoxa strömningarna inom sunniislamisk teologi, samt att förklara faktorerna som har bidragit skillnader och likheter. Frågeställningarna som har besvarats är följande; 1) På vilket sätt skiljer sig Maturidi-skolan från den ash’aritiska skolan? Vilka likheter respektive olikheter finns mellan de två teologiska strömningarna sett ur auktoriteternas uppfattning? 2) Hur kan skillnaderna alternativt likheterna mellan al-Taftazani och al-Ash’aris syn på Allahs attribut, ödet och tro förklaras? Källmaterialen som har använts för att analysera den maturidiska uppfattningen är Najm al-Din al-Nasafis verk ’Aqaid al-Nasafi och Sad al-Din al-Taftazanis bok Sharh ’Aqaid al-Nasafi, som är en kommentar på al-Nasafis bok. För det ash’aritiska perspektivet har Abu Hasan al-Ash’aris bok Kitab al-Luma analyserats. En kvalitativ metod har tillämpats i studie, där en närläsning av källmaterialen gjorts som sedan följts av en komparativ analys av dessa texter och nutida studier. I frågan om Allahs attribut och Guds form finns det inte större skillnader mellan skolorna. De anser att Gud inte kan tillskrivas en form, och att han har oskapade attribut. Det som skiljer är antalet oskapade attribut som nämns; även om maturiditer i över lag anser att det finns åtta oskapade attribut, nämner al-Nasafi elva, vilket visar att skillnader även finns bland teologer inom samma skola. Al-Ash’ari nämner däremot sju attribut. Angående ödet, kan man se att det finns en skillnad mellan skolorna på det sättet man betraktar då de använder olika termer för att förklara den mänskliga delen i handlingarna som utförs, men att de syftar på att förklara samma fenomen, nämligen att människor har en gudagiven förmåga att välja en handling fritt som de antingen belönas eller bestraffas av Allah beroende på innebörden av handlingen.  Den ash’aritiska och maturidiska synen på grovsyndaren är i princip samma; de anser att man till skillnad från kharijiter, som tror att syndare blir icke-troende, och från mu’taziliter, som anser att syndare varken är muslimer eller icke-troende utan i en position däremellan, att grovsyndare bör betraktas som muslimer. Deras förhållningssätt går att likna den murji’itiska, men är inte samma, då de anser att det finns en gräns för vem som kan betraktas som muslim.  Skillnaderna, men även likheterna, går att förklara utifrån tre faktorer. Den första faktorn är den tidigare traditionen där dessa skolor växte fram. Maturidism är en teologisk skola som uppstod i transoxanien, medan ash’arismen har sitt ursprung i området som utgör dagens Irak. Deras ursprungsplats har karakteriserat synsättet i skolorna, då den teologiska miljön har påverkat diskussionen de utfört, vilket är den andra faktorn. Den sista faktorn är tillvägagångssättet de följt. / The purpose of this study has been to analyze the differences as well as the similarities between the Ash'arite and Maturidi schools, which are considered the orthodox currents in Sunni Islamic theology, as well as to explain the factors that have contributed to the differences and similarities. The questions that have been answered are the following; 1) How does the Maturidi school differ from the Ash'arite school? What similarities and differences are there between the two theological currents seen from the perspective of the authorities? 2) How can the differences or similarities between al-Taftazani and al-Ash'ari's view of Allah's attributes, destiny and faith be explained? The source materials that have been used to analyze the Maturidi view are Najm al-Din al-Nasafi's work 'Aqaid al-Nasafi and Sad al-Din al-Taftazani's book Sharh 'Aqaid al-Nasafi, which is a commentary on al-Nasafi's book. For the Ash'arite perspective, Abu Hasan al-Ash'ari's book Kitab al-Luma has been analyzed. A qualitative method has been applied in the study, where a close reading of the source materials was done, which was then followed by a comparative analysis of these texts and contemporary studies. In the matter of Allah's attributes and God's form, there are no major differences between the schools. They believe that God cannot be ascribed a form, and that He has uncreated attributes. What differs is the number of uncreated attributes mentioned; although Maturidites generally believe that there are eight uncreated attributes, al-Nasafi mentions eleven, showing that differences exist even among theologians within the same school. Al-Ash'ari, on the other hand, mentions seven attributes. Regarding destiny, it can be seen that there is a difference between the schools as they use different terms to explain the human part in the actions performed. They aim to explain the same phenomenon, namely that humans have a God-given ability to choose an action freely as they are either rewarded or punished by Allah depending on the meaning of the action. This leads to a difference between the schools regarding the understanding of destiny. The Ash'arite and Maturidi views of the grave sinner are basically the same; they believe that (unlike the Kharijites, who believe that sinners become non-believers, and the Mu'tazilites, who believe that sinners are neither Muslims nor non-believers but in a position in between) that grave sinners should be considered Muslims. Their approach can be compared to the Murji'ite, but is not the same, as they believe that there is a limit to who can be considered a Muslim.  The general differences, but also the similarities, can be explained based on three factors. The first factor is the earlier tradition in which these schools emerged. Maturidism is a theological school that arose in Transoxania, while Ash'arism originated in the area that makes up present-day Iraq. Their place of origin has characterized the approach in the schools, as the theological environment has influenced the discussion they carried out, which is the second factor. The last factor is the approach they followed.

This thesis is an analytical exploration of the influence of medieval theology on contemporary scholastic traditionalist polemics within Sunni Islam. Intra-Sunni sectarian polemics as an emerging area of study is relatively untouched as opposed to sectarian violence. A detailed mapping of the theological terrain from the genesis of Sunni ‘orthodoxy’ and the perennial tensions within the classical theological tradition and how they have manifested parochially into the contemporary scholastic traditionalist trends of the Barelwi, Deobandi, Ahl-i-Ḥadīth and Wahhābī within the backdrop of the Sufi-Salafi contestation of Sunni authenticity is timely. Concern regarding growing extremism prompted Muslim Ulama, academics and political leaders to create unity initiatives such as the Amman Message and the Sunni Pledge in dealing with this problem and also delineating ‘orthodoxy’. The theological basis for these neo-credos can be explained as doctrinal ‘minimalism’. Minimalism is a growing social construction of scholastic traditionalists through which the warring factions are attempting to salvage the historical continuity with ‘orthodoxy’ and placate Sunni infighting. The thesis aims to examine the theological veracity of the minimalism project and explore its doctrinal, methodological and ethical facets. Polemicism and excommunication is the current state of affairs within Sunni theological discourse. Minimalism is deemed as the antidote to this problem.