Den här forskningsproducerande uppsatsen prövar två metoder där läsande av skönlitteratur och skrivande vävts samman. Syftet har varit att undersöka vad det ryms för möjligheter i ett arbetssätt där läsning av en skönlitterär bok integrerats med skrivuppgifter. I studien har läsning av Tove Janssons bok Vem ska trösta knyttet? fungerat som utgångspunkt då metoderna skriva sig in i litteraturen samt meddiktning prövats. Uppsatsens frågeställningar har handlat om hur de två metoderna ovan kan fungera som stöd i elevernas skrivande. Vidare har frågeställningarna behandlat hur den skönlitterära boken återspeglas i elevernas texter samt vilka likheter och skillnader som går att finna mellan texterna som eleverna på de två stadierna skrivit. Datainsamlingen har genomförts i en årskurs tre i grundskolan samt en årskurs tre i gymnasiet och elevernas texter har sedan analyserats utifrån olika teman. Till att börja med ges en teoretisk ram som bland annat presenterar olika sätt på vilka läsning och skrivande kan användas integrerat. Därefter redogörs för undersökningens resultat med många exempel från elevtexter. Som avslutning diskuteras resultatet i relation till tidigare presenterad litteratur. Uppsatsens slutsatser är att metoderna skriva sig in i litteraturen samt meddiktning har fungerat som stöd och inspiration i elevernas textskapande. Det har skett genom att båda metoderna innefattat någon form av modelltext som hjälpt eleverna i deras skrivande. Ytterligare en slutsats är att den skönlitterära boken haft effekt på elevernas egna texter. Slutligen är den tydligaste likheten mellan de två årskurserna att de flesta eleverna haft förmåga att gestalta sin egen inre röst. Den tydligaste skillnaden är att de äldre eleverna med hjälp av större metaspråklig förmåga kunnat skapa mer självbärande texter än de yngre eleverna.