Syftet med studien var att undersöka hur golfspelare på elitnivå förklarar (attribuerar) medgång respektive motgång samt att undersöka om det förekommer självtjänande tankemönster hos respondenterna. Studien byggde på följande frågeställningar: (1) Vilka attributioner förekommer bland golfspelare på elitnivå för framgång respektive motgång? (2) Till vilken grad stämmer dessa attributioner in på Weiners (1985a) attributionsteori som består av de fyra aspekterna ansträngning, tur, förmåga och uppgiftens svårighetsgrad? (3) Förekommer fenomenet självtjänande tankemönster hos respondenterna? Semistrukturerade intervjuer utfördes med fem manliga och fem kvinnliga golfspelare på elitnivå (M=20.6; SD= ± 0.8). En innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) utfördes där relevant material bröts ned till meningsenheter som sedan kategoriserades. Utöver detta analyserades även respondenternas subjektiva uppfattning om attributionernas dimensionella tillhörighet. Resultaten visade att de attributioner som gavs endast till viss del stämmer in på Weiners teori (1985a). Exempelvis angavs tankar och känslor till stor del som förklaring till både medgång och motgång. Vad gäller självtjänande tankemönster fanns inga tecken på att detta förekom bland deltagarna. Resultaten diskuteras utifrån teoretiskt ramverk och tidigare forskning. Förslag på framtida forskning samt implikationer ges.