I takt med att antalet företag ökar i Sverige, ökar dessvärre också antalet konkurser. Under 2018ökade antalet konkurser med 18 % jämfört med föregående år.1 Det bakomliggande syftet medkonkursförfarandet är att konkursboets samlade egendom ska fördelas mellan borgenärernaenligt en förutbestämd turordning. Det är inte bara den samlade egendomen som finns ikonkursboet vid tidpunkten för konkursutbrottet som kan fördelas; konkursförvaltaren har enmöjlighet, om än i begränsad omfattning, att återvinna viss egendom tillbaka till konkursboet.Regelverket som styr återvinning i konkurs återfinns i 4 kap. konkurslagen2 (KonkL). Denallmänna återvinningsregeln i 5 § innehåller ett subjektivt rekvisit i form av ett ondtrosrekvisit.Det krävs alltså att medkontrahenten var i ond tro, i första hand beträffande gäldenärensinsolvens, för att en rättshandling ska kunna återvinnas. Med anledning härav uppstår såledesfrågan huruvida medkontrahenten har någon undersökningsplikt avseende gäldenärensinsolvens.Förekomsten av medkontrahentens undersökningsplikt var länge osäker och föremål fördiskussion i den juridiska doktrinen. I en dom från 2017 konstaterade HD att det i vissa fall kanfinnas en undersökningsplikt för medkontrahenten.3 I framställningen genomförs en närmareanalys av framförallt i vilka fall undersökningsplikten aktualiseras, men även frågan om vilkaåtgärder som plikten medför berörs.Framställningens slutsats landar i att undersökningsplikten kan uppfattas på två sätt. Antingenkan plikten uppfattas som en sorts förlängning av ondtrosrekvisitet eller som ett verktyg för attavgöra huruvida ond tro föreligger. Mycket talar dock för att undersökningsplikten snarare skases som ett mätverktyg för att kunna avgöra huruvida medkontrahenten var i ond tro, främstbeträffande gäldenärens insolvens.