Den 14 augusti 1922 utbröt strejk vid de enskilda järnvägarna i Sverige. Det är en av de största strejkerna som genomförts i landet med ca 4 878 strejkande. Bergslagernas Järnvägar, som hade sträckan Göteborg C – Kil – Falun C, var en av de järnvägar som drogs in i strejken. Bergslagernas Järnvägar hade sin huvudverkstad förlagd i Åmål och den kom att bli en av de största strejkplatserna. Fackföreningarna vid järnvägen bildade strejkutskott för att organisera och genomföra strejken. I Åmåls Föreningsarkiv finns handlingar från strejkutskottet i Åmål och de handlingarna är källmaterialet i den här uppsatsen. Under mellankrigstiden var konflikterna mellan arbetsgivare och arbetstagare ibland våldsamma och de strejkande använde sig av olika aktioner i form av konfliktrepertoarer för att försvara strejken och hindra strejkbrytare från att ta arbete vid de strejkdrabbade arbetsplatserna. Uppsatsen är ett bidrag till forskningsfältet arbetarhistoria med syfte att undersöka hur de strejkande använde sig av konfliktrepertoarer, hur dessa såg ut och i vilket syfte de användes. Resultatet av studien visar att de vanligast använda strejkrepertoarerna var hemföljning, uppvaktning och uthängning av strejkbrytare samt att det förekom aktiviteter för att stärka solidariteten bland de strejkande och skapa distans till strejkbrytarna. Konfliktrepertoarerna innehöll olika ritualer och blev meningsskapande för de strejkande genom att repertoarerna värnade om strejken som vapen, stärkte identiteten som arbetare, skapade sammanhållning och gav de strejkande möjlighet att skapa berättelsen om strejken.