Det här arbetet har handlat om att komponera sångmelodier bestående av vers, refräng och eventuellt en brygga med hjälp av sex olika metoder. Jag ville ta reda på vilken metod jag ska använda för att min arbetsprocess ska flyta på så bra som möjligt och samtidigt få resultat som jag är nöjd med. Melodierna var menade att passa inom genren pop och tanken var att de skulle passa min röst, eftersom jag planerar att sjunga dem själv. Jag kom fram till att den metod som fick arbetsprocessen att flyta på bäst för mig var att improvisera fram melodier med rösten till en färdig text, men den metod som jag tycker gav de bästa melodierna var att improvisera fram melodier med rösten utan några andra hjälpmedel. Arbetet har resulterat i 24 stycken inspelade sångmelodier med tillhörande ackord samt två stycken färdiga låtar med text och ett enklare arrangemang.

Det finns fler än tolv toner. Det här arbetet handlar om mikrotoner i pop- och rockmusik och om hur de spelas/sjungs. Syftet med arbetet har varit att fördjupa mig i melodier av olika band och artister som har mikrotoner, och om hur jag sedan kan använda den analysen för att skapa ett motsvarande musikaliskt uttryck. För att åstadkomma detta så använder jag dessa forskningsfrågor: Hur kan mikrotonala melodier skapa ett musikaliskt uttryck som melodier som endast håller sig inom den tempererade skalans tolv toner inte gör? Vilka olika anledningar finns för att musiker, avsiktligt eller oavsiktligt, använder mikrotonalitet i sina melodier? I metod- och resultatkapitlet analyserar jag sex låtar som har märkbara mikrotoner på ett eller annat sätt. Jag skriver och spelar även in tre låtar med två versioner; en som är tempererad och en som är mikrotonal. Dessa låtar spelar jag sedan för nio personer för att se vad de tycker, och framförallt om de hör skillnad. Arbetets resultat har relevans för den som är intresserad av mikrotonalitet i allmänhet, men också för alla som föredrar musik som inte använder effekten auto-tune.

Detta arbete tar avstamp i Brian Enos uttryck generative music, detta har blivit förknippat med modulära syntar. Hos modulära syntar är möjligheterna stora att ställa in parametrar och sedan låta synten göra sitt, vilket kan skapa intressanta ljudlandskap. Det som dock sällan uppstår är melodier. Arbetet går ut på att lägga till ytterligare en dimension i en sådan kreativ process. Målet med arbetet är att skapa en steg-sequencer inom formatet Eurorack. Denna sequencer ska kunna spela, och slumpmässigt ändra melodier, utifrån valda parametrar. Den önskas dessutom kunna uttrycka musik utifrån musikteoretiska koncept. En prototyp skapas med mikrokontrollern RP2040 från Raspberry Pi Foundation, kretskort designas och tillverkas med KiCad och beställs från mönsterkortstillverkare JLCPCB. Mjukvaran utvecklas i programmeringsspråket C, och skrivs så generellt som möjligt för att det skapade operativsystemet ska kunna expanderas. Prototypen klarar av att programmeras på samma sätt som man skriver noter på notblad. Den innehåller två separata sekvenser med 16 takter vardera, dessa är oberoende av varandra och kan vara olika längd. Det går att ställa in skala och tonart, dessa påverkar båda sekvenser. Det går att ställa in sannolikhet för slumpmässiga ändringar i tonart, skala, melodi på två sekvenser, och harmonisering mellan sekvenserna. Förutom sannolikhet finns flera andra parametrar för de slumpmässiga ändringarna. På prototypens panel sitter en bildskärm och 18 tryckknappar där 13 av dem är utformade likt tangenterna på ett piano. Förutom att programmera sekvenser går det även att spela de kopplade syntarna med pianotangenterna. Följande MoSCoW modellen uppfyller prototypen alla ska och bör mål. Endast två av önskade målen är ej uppfyllda. Funktionaliteten upplevs över författarens förväntan. / This work kicks off with Brian Enos expression generative music. Generative music has risen to prominence lately within the modular synth community. With modular synthesizers there are basically infinite possibilities of setting up some modules and let the synth play forever creating soundscapes without human influence. What seldom is produces in this process is melodies. This work sets to add a new dimension to this kind of creative process. A step-sequencer is produced, intended to play random musical harmonies, within the boundaries that are set. Another aspiration is to create a sequencer which more closely follows the principles of basic music theory. A prototype is created with the microcontroller RP2040 from Raspberry Pi foundation. The circuit board is designed and created in KiCad and ordered from PCB manufacturer JLCPCB. Software is written in the C programming language, data structures are written as generic as possible, so that the operating system easily can be expanded. The result is a sequencer in which you add notes much like you would write sheet music. It contains two separate sequences which can play at the same time, both with 16 bars. There is a changeable key and scale which both affect the sequences. It has the possibility to set a probability for random changes to occur. The key, the scale, the melodies, and harmonization can be randomized. There are several other parameters that affect the randomization. The front panel of the sequencer contains a display and several buttons, some of which is positioned as a piano, which you can use to play any synth it is connected to. Following the MoSCoW model, the prototype fulfills all the must and should goals, only two of the could goals is not implemented. The usability and functionality are beyond the authors expectations.