Uppsatsen behandlar hur barn uttrycker karaktärers känslor, tankar och intentioner i narrativer genom så kallade mentala tillståndstermer. Syftet med uppsatsen var att studera användningen av mentala tillståndstermer i narrativer av enspråkiga svensktalande barn samt tvåspråkiga svensk- och engelsktalande barn i åldrarna 5;8–7;9 år, och att undersöka om produktionen av mentala tillståndstermer påverkas av barns språk och språkstatus. Genom kvantitativa och kvalitativa analyser av 100 redan insamlade och transkriberade narrativer, framgick att det fanns en individuell variation i den totala användningen av mentala tillståndstermer, vilket troligtvis hade större påverkan på barnens produktion av mentala tillståndstermer än språk och språkstatus. Vidare tydliggjordes att mentala tillståndstermer hade specifika funktioner i narrativer. Slutligen fastställdes att kategorin perceptuella tillståndstermer dominerade i barns narrativer, oavsett språk och språkstatus, och att termerna se respektive see var mest frekventa. En slutsats var att mentala tillståndstermer är intressanta att inkludera i narrativ analys då de ger en bild av barns förståelse för karaktärers mentala tillstånd och hur dessa sammankopplas med händelseutvecklingen i berättelsen.