Formålet med undersøkelsen er å beskrive og analysere, med utgagnspunkt i den tidligere kvinnelige heroinmisbrukers opplevelser, hvordan hun har erfart livet med heroinbruk og nå opplever livet uten rus. Metode: Studien er gjennomført med kvalitativ metode, narrativ kasusstudie. Syv kvinner har fortalt sine historier om prosessen fra de startet med rusbruk, ble avhengige av illegale rusmidler og veien fram mot en rusfri tilværelse. Ståstedet de har i dag som rusfrie er også beskrevet. Resultater: Et hovedtema i fortellingene er ulike relasjoners betydning for identitet og identitetsendringer. I historiene dokumenteres spesielt opplevelser av krenkelser og maktmisbruk av hjelpere innenfor sosial- og helsevesenet. Kampen for å få hjelp til å beholde relasjonen til og ansvaret for barn er sterkt preget av mistillit til barnevernet og skaper barrierer for konstruktive prosesser. Kvaliteten av hjelp eller om du får hjelp i det hele tatt synes å være avhengig av hvor du bor og hvem du møter. Relasjon til menn har vært preget av mishandling og avhengighet for å få tilgang til dop. Fedre er usynlige i historien. Overgangen til å være rusmisbruker til å bli nykter er smertefull. Livet som rusfri oppleves som meningsfylt, men hverdagslivet preges tildels av trange sosioøkonomiske rammebetingelser, psykiske og fysiske helseplager. Konklusjoner: Forståelse for rusproblematikk må knyttes til prosesser som går over tid og sees i et livsløpsperspektiv. Psykososiale støttetiltak må opprettholdes ut fra individuelle behov både når det gjelder omfang, innhold og tid. I forbindelse med oppbrudd fra rusmisbruk er kvinner spesielt avhengige av et godt utviklet nettverk. Nøkkelsituasjoner som graviditet og omsorgsoppgaver må ivaretas. Det er behov for å løfte fram kjønnperspektivet når det gjelder samfunnets inngripende over for tidligere og nåværende misbrukende kvinner og menn og deres barn. Kjønnsperspektivet når det gjelder støtte eller behandlingstiltak for kvinner, er et virksomt redskap når det gjelder å forstå, ikke bare kvinners, men også menns behov for spesifikk støtte og behandling. Når det gjelder samfunnsinnsats, er det derfor nødvendig å være lydhør for betydningen av nye maskuliniteten og femininiteten som utvikles. Det er behov for forskning som løfter fram tidligeres misbrukeres egne fortellinger om erfaringer og behov i prosessen fra å være hekta til å bli nykter. / Aim: Using the experiences of recovered, female heroine abusers, their lives as heroin users, process of rehabilitation and how they experience drug free lives will be described and analyzed. Method: The study, using qualitative methods/narrative case study, included seven women. They recounted their stories of the beginning of their drug use, their addiction to illegal drugs, their road to recovery and living a drug free life. Results: A main theme in their narratives was the significance their various relationships have for identity and identity changes. In particular, their stories document experienced violations/infringements and misuse of power of workers in the public health and social services. The battle to get help in maintaining relationships to and responsibility for their children is characterized by mistrust of the child welfare authorities; this creates barriers to constructive processes. The quality of assistance and whether one receives assistance seems to be dependent on where one lives and personal contacts. Relationships to men have been characterized by abuse and dependency on them for access to drugs. Fathers are invisible in their stories.The transition from drug abuser to drug free is painful. They experience a sense of purpose in life as a drug free person, but daily living holds its own problems such as tight socioeconomic framework conditions and mental and physical health problems. Conclusions: Understanding for drug abuse and recovery issues must be bound to long term processes and be seen in a life course perspective. Psychosocial support measures should be based on individual needs concerning scope, content and time. In regards to ending drug abuse, women are especially dependent on a developed network. Key situations must be attended to such as pregnancy and their role in care giving. Society’s interventions towards women and men who are past or current drug abusers and their children must be accomplished with a focus on a gender specific perspective. The gender perspective concerning support and treatment of/for women is of great importance in understanding both women and men’s need for specific types of support and treatment. This is especially true when society intervenes; it must be done in light of the changing roles of the masculine and the feminine in modern culture. Research that focuses on the personal story and experience of the drug abuser’s journey from becoming drug addicted to living drug free is necessary / <p>ISBN 978-91-85721-01-6</p>

Syftet med aktionsforskningsstudien är att lyfta fram förskoleklasslärares egna åsikter om förskoleklassverksamheten. Det är ett relativt outforskat område, förskoleklassreformen genomfördes 1996. Denna studie ska bidra med mer kunskaper med hjälp av förskoleklasslärares egna berättelser om förskoleklassverksamheten utifrån pedagogernas perspektiv. De fyra deltagande förskoleklasslärarna var ett strategiskt val, de fyra förskoleklasslärarna som deltog i aktionen erbjöds även att delta i studien.  I denna kvalitativa studie utgår empirin från de gemensamma samtalen i aktionen. Förskoleklasslärarnas berättelser kondenserades och det skapades två fiktiva pedagoger Aina, som fick symbolisera samarbete, flexibilitet och framförhållning och Berit, som fick symbolisera konservatism, individualism och nuorientering. De två fiktiva pedagogerna representerar bägge de fyra förskoleklasslärarnas röster. Resultatet presenteras som en narrativ, ett samtal mellan Aina och Berit. Resultatet visade fram ett ensamt och otydligt uppdrag och ett flertal upplevda dilemman som mellan det förplanerade och det spontana, barns intresse eller läromedelsböcker och metoder, lek eller lärande med mera. Resultatet bekräftade även en hel del av andra studiers resultat som  exempelvis  skolifiering. Det visar att trots att förskoleklasslärarna fick stor hjälp med att inta en inlärningsriktad kunskapssyn vidgades perspektivet mot att innefatta en mer utvecklingsinriktad och interaktionistisk kunskapssyn. / The purpose of this research paper, based upon the principle of action science, has been to raise preschool teachers’ opinion relating to the preschool activity. The preschool activity, in its present form after the reformation was introduced in 1996, is to date a relatively new and unexplored area. This study, with the assistance of preschool teachers’ stories about their work from the perspective of their professional pedagogical training and experience, is meant to contribute further knowledge in this area. Four preschool teachers, whom were also offered to participate, were a strategic choice for this study. The empirical basis for this qualitative study originates from joint conversations within the action. The preschool teachers’ stories have been condensed and eventually two fictive personalities were created. These are the two pedagogues Aina and Berit. Aina symbolise cooperation, flexibility and considers future/proactive planning. Berit symbolise conservatism, individualism and considers reactive planning. These fictive personalities represent the voices of all four preschool teachers having participated in the study. The result is presented as a narrative, a conversation between Aina and Berit.  The study produced results of a preschool teacher’s assignment described as isolated and unclear with several experienced dilemmas.  These dilemmas arise between the planned and the spontaneous, between the child’s interest and teaching aids/books/methods and between play and learning etc. Furthermore, the result confirmed several other studies having shown e.g. “schoolification”. Therefore, this paper strongly support the notion that, in spite of preschool teachers receiving great assistance in terms of incorporating a learning aimed at knowledge, this perspective was here widened toward incorporating a learning aimed more at development and interaction.

I dagens mångkulturella samhälle är det många barn som talar två eller flera språk. Det är viktigt att kunna bemöta flerspråkiga barn och ge dem rätt språkligt stöd vid behov. Denna studie baseras på MAINs testmaterial som är utformat inom ramarna för COST projekt IS0804 för bedömning av barns narrativa förmåga och använder berättelser till bildserier som ett sätt att samla in barns narrativer. Syftet med studien är att beskriva narrativ förmåga hos tvåspråkiga rysk-svensktalande barn och bidra med referensdata till ovannämnda projekt. Deltagarna var tio simultant tvåspråkiga rysk-svensktalade barn mellan 6:8 och 7:10 samt tre successivt tvåspråkiga barn. Barnen fick berätta på ryska och svenska kring två makrostrukturellt lika bildserier samt svara på en rad förståelsefrågor utifrån bildernas innehåll. Insamlade ryska och svenska narrativer analyserades på makro- och mikrostrukturell nivå. Resultaten visade att det fanns tydliga skillnader mellan barnens prestationer i berättandet och förståelsen. Narrativernas övergripande struktur vad gäller story grammar och komplexitet stämde väl överens mellan språken oavsett barnets språkbehärskningsnivå. Däremot fanns det stora skillnader i förekomsten av Internal State Terms tokens mellan ryska och svenska narrativer som bara kunde förklaras med rent kulturella skillnader mellan språken. Detta resultat ifrågasätter värdet av jämförelse av IST tokens mellan språk. De små skillnader som påvisades vid en kvantitativ analys av narrativernas mikrostrukturer vad gäller yttrandelängd och lexikal variation kan förklaras med språkspecifika morfo-syntaktiska distinktioner mellan ryska och svenska. En kvalitativ analys av barnens narrativer påvisade att fel ordval, utelämningar och kodväxlingar var mer typiska för barnens svagaste språk. Kongruenssvårigheter påträffades i båda språken hos simultant tvåspråkiga barn men inte i ryska narrativer hos barn vars modersmål var ryska. Det behövs mer forskning inom ramarna för COST Action IS0804 som handlar om berättandeförmåga hos tvåspråkiga barn med språkstörning. Detta kan i sin tur leda till att testmaterialet blir standardiserat och kan användas inom logopedisk verksamhet. / In today's multicultural society there are many children who speak two or more languages. It is important to be aware of possible problems and provide them with adequate language assistance if needed. This study is based on the MAIN test material designed within COST project IS0804 for the assessment of children's narrative skills, which uses a number of picture sequences to elicit children’s narratives. The study aims to investigate the storytelling abilities of a group of bilingual Russian-Swedish speaking children and provide reference data for the above-mentioned project. The participants were ten simultaneously bilingual Russian-Swedish speaking children between the age of 6 years and 8 months and 7 years and 10 months, as well as three age-matched children with Russian as their native language and Swedish as a second language. Children were asked to tell a story in Russian and Swedish using two picture sequences with parallel macrostructure and then answer comprehension questions based on the content of the pictures. The Russian and Swedish narratives were analyzed on both macro- and microstructural levels. The results showed that there were clear differences between the children’s storytelling and their understanding. Overall narrative structure in terms of story grammar and complexity was quite similar in both languages, irrespective of language exposure pattern. However, there were significant differences between the prevalence of Internal State Terms tokens in Russian and Swedish narratives that could only be explained by purely cultural differences between the languages. This result questions the feasibility of straightforward of IST tokens between languages. The minor differences revealed by quantitative analysis of the stories’ microstructures in terms of utterance length and lexical diversity could be explained by language-specific morphosyntactic differences between Russian and Swedish. A qualitative analysis of the narratives showed that wrong choice of words, omissions and code-switching were more typical of the child's weakest language. Difficulties with inflections were found in both languages for simultaneous bilingual children but not in Russian stories told by children with Russian as their first language. More research is needed within the framework of COST Action IS0804 on the storytelling abilities of bilingual children with language impairment. This may in its turn lead to the test material being standardized and put into common use in speech-language therapy.

En organtransplantation är en överföring av ett organ från en person till en annan, eller när vävnad flyttas från en del av kroppen till en ny plats. För en del patienter är denna behandlingsmetod den enda chansen att överleva. Innan det är möjligt med transplantation av ett organ, så måste en organdonation ha skett. Syftet med litteraturstudien var att beskriva upplevelser av organdonation ur anhörigdonatorers perspektiv. En litteratursökning utfördes, tre böcker svarade mot syftet och valdes således ut. Litteraturstudien hade en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultatet visade att anhörigdonatorerna alltid sett sitt beslut till donation som självklart och aldrig tvekat kring det, men att många tyckte att andras känslor och tacksamhet var överväldigande och svåra att hantera. Litteraturstudien visade även att många anhörigdonatorer kände sig bortglömda av sjukvården och upplevde att de blev dåligt bemötta. Litteraturstudien kan bidra till en bättre omvårdnad för dessa anhörigdonatorer där man ser till att de får det bemötande och stöd som de behöver. Syftet med den omvårdnaden är att donationen inte ska orsaka onödigt lidande utan förbättra upplevelsen för donatorn.

En traumatisk händelse sker plötsligt och oväntat och kan orsaka stor fysisk och psykisk skada hos den drabbade och dennes närstående. Syftet med denna studie var att beskriva upplevelsen av att vara förälder till ett barn som drabbas av en traumatisk händelse. Studien har en kvalitativ design och syftet uppnåddes genom att analysera en självbiografi enligt en kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i fem kategorier: Att pendla mellan hopp och förtvivlan; Att känna ensamhet och rädsla; Att känna skuld och ilska över att inte kunna skydda sitt barn; Att känna en sorg över att livet inte blev som det var tänkt; Att kunna hantera den nya livssituationen och känna att livet blir ljusare. Resultatet visade att föräldern i studien var av stort behov av information och hopp. Hon upplevde ensamhet och en djup sorg över det liv som inte blev. Genom denna studie kan sjuksköterskor få en förståelse för det trauma en förälder upplever när deras barn drabbas av en allvarlig olycka. Förslag på vidare forskning kan vara hur föräldrar påverkas långsiktigt av att leva med ett barn som drabbats av ett trauma.

Bakgrund: Autism är en neuropsykiatrisk funktionsvariation som årligen drabbar omkring 100-200 barn i Sverige. För sjuksköterskan är det viktigt att ha förståelse för föräldrarnas upplevelser och barnets problematik. Genom denna litteraturstudie kan en fördjupad kunskap och förståelse genereras vilket kan leda till att sjuksköterskor kan skapa en bättre omvårdnadsrelation till föräldrar med barn som har autism. Syfte: Syftet med examensarbetet var att beskriva föräldrars upplevelser av att leva med barn med autism. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med narrativ ansats av tre självbiografier utfördes. Resultat: Fem kategorier framkom och presenterades: att ha misstankar om att något är annorlunda, att leva i förnekelse inför sig själv eller andra, att känna sig otillräcklig för sitt barn och söka kunskap, att känna sig dömd av människor i omgivningen samt att känna lättnad och ha en fungerande vardag. Diskussion: Föräldrar till barn med autism kan känna sig dömda och stigmatiserade av människor i omgivningen och som sjuksköterska är det viktigt att inte bidra till att förstärka dessa känslor. Det är även viktigt att som sjuksköterska ha en medvetenhet om att även flickor kan ha autism och att detta lätt kan förbises, då diagnosen är vanligare hos pojkar. Slutsats: När ett barn drabbas av autism påverkas hela familjen och att som förälder leva med ett barn med autism kan vara oerhört påfrestande på olika sätt. Mer forskning behövs inom området och framförallt om varför flickor i större utsträckning inte får sin diagnos i tid.

Bakgrund: Globalt sett är bröstcancer en av de vanligaste maligna sjukdomstillstånden bland kvinnor. År 2019 ställdes 522 000 bröstcancerdiagnoser världen över, varav 9000 i Sverige. Detta gör bröstcancer till den vanligaste formen där 20 kvinnor i Sverige insjuknar varje dag. Luminal bröstcancer är den vanligaste typen, och trippelnegativ bröstcancer är den näst vanligaste. För att motverka och bota sjukdomen finns ett antal behandlingsalternativ som kan generera i många olika biverkningar, både fysiska och psykiska. Syfte: Syftet med studien är att belysa kvinnors upplevelser av hur det är att leva med bröstcancer. Metod: Studien är utförd genom en kvalitativ ansats ur ett patientperspektiv. Analys av narrativer i form av bloggar, har använts som analysmetod. Materialet består av åtta bloggar som är publicerade på internet. Resultat: De tre huvudkategorierna som slutligen utgjorde resultatet var; En förändrad kropp, Ett förändrat liv och Stöd från sjukvården. Vidare fick dessa tre huvudkategorier tillhörande underkategorier. Slutsats: Studiens resultatdel påvisar att upplevelsen av att leva med bröstcancer är ytterst individuell. Gemensamma komponenter kan ses mellan deltagarna i de kategorier som utformat resultatet, dock kan olikheter även identifieras. Studien ger en inblick i hur kvinnor i varierande åldrar upplever sitt vardagliga liv med bröstcancer. / Background: Breast cancer is one of the most common malignant cancer states among women worldwide. In 2019, 522,000 women were diagnosed with breast cancer, of which 9,000 in Sweden. This makes breast cancer the most common variety, where daily 20 women in Sweden become sick. Luminal breast cancer is the most common type. There are a number of treatments that can generate in both physical and mental side effects. Purpose: The aim of this study is to describe women's experiences of living with breast cancer. Method: This study is performed with a qualitative approach, from a patient's perspective. Analysis of narratives, consisted of blogs, has been used as an analytic method. The material contains eight blogs which are published on the internet. Results: Three main categories ultimately designed the result; A changed body, a changed life and support from healthcare. Furthermore, the main categories were composed by several subcategories. Conclusion: The result of this study indicates that the experiences of living with breast cancer is highly individual. Joint components can be identified among the participants within the categories that constitute the result, additionally,differences can be identified. This study provides an insight of how women in varying ages experience their everyday lives with breast cancer.

Uppsatsen behandlar hur barn uttrycker karaktärers känslor, tankar och intentioner i narrativer genom så kallade mentala tillståndstermer. Syftet med uppsatsen var att studera användningen av mentala tillståndstermer i narrativer av enspråkiga svensktalande barn samt tvåspråkiga svensk- och engelsktalande barn i åldrarna 5;8–7;9 år, och att undersöka om produktionen av mentala tillståndstermer påverkas av barns språk och språkstatus. Genom kvantitativa och kvalitativa analyser av 100 redan insamlade och transkriberade narrativer, framgick att det fanns en individuell variation i den totala användningen av mentala tillståndstermer, vilket troligtvis hade större påverkan på barnens produktion av mentala tillståndstermer än språk och språkstatus. Vidare tydliggjordes att mentala tillståndstermer hade specifika funktioner i narrativer. Slutligen fastställdes att kategorin perceptuella tillståndstermer dominerade i barns narrativer, oavsett språk och språkstatus, och att termerna se respektive see var mest frekventa. En slutsats var att mentala tillståndstermer är intressanta att inkludera i narrativ analys då de ger en bild av barns förståelse för karaktärers mentala tillstånd och hur dessa sammankopplas med händelseutvecklingen i berättelsen.

År 2009 startades det europeiska forskningsprojektet COST Action IS0804 med syfte att få mer kunskap om flerspråkiga barns språkutveckling och utveckla bedömningsmaterial anpassade för flerspråkiga barn. Inom COST Action fokuserar arbetsgruppen Narrative and discourse på berättelser (narrativer) som ett sätt att bedöma språk hos barn. Berättande liknar naturlig språkanvändning och anses ge en mer rättvisande bild av flerspråkiga barns förmåga än andra logopediska test. Av narrativgruppen utvecklades bedömningsmaterialet MAIN (Multilingual Assessment Instrument for Narratives). Med MAIN kan barns produktion och förståelse av berättelser undersökas på makrostrukturell nivå. Berättelsernas makrostruktur (dvs. övergripande struktur) analyseras med story grammar (SG). En hypotes är att makrostruktur inte är språkspecifik och därför kan jämföras mellan olika språk. I föreliggande studie undersöktes berättande hos 16 simultant svensk-engelskspråkiga barn (4:11- 5:8 år, medel 5:4 år) med MAIN. Resultaten jämfördes med flerspråkiga 6-7-åringar med samma språkkombination (Härdelin &amp; Naylor, 2012). Inga signifikanta skillnader noterades mellan femåringarnas berättelser på svenska och engelska, vare sig i produktion (p= 0,084) eller förståelse (p= 0,21). Däremot fanns en signifikant skillnad mellan de äldre och de yngre barnen, både avseende produktion (p= 0,00099) och förståelse av berättelser (p= 0,0072). I barnens berättelser fanns avvikande konstruktioner med tvärspråkliga drag, såsom transfer och kodväxling. Tvärspråkliga drag bör därför inte tolkas som markörer för språkstörning, utan är en del av typisk flerspråkig utveckling. Sammanfattningsvis tycks makrostrukturella skillnader i berättande vara kopplade till ålder snarare än till språk. Studiens resultat ger en bild av femåringars prestation på MAIN, vilket inte har undersökts tidigare i en svensk kontext. Genom att jämföra resultatet med äldre barn studerades berättandeutvecklingen hos svensk-engelskspråkiga barn. / Since 2009, the EU research network COST Action IS0804 has been working towards gaining more knowledge about bilingual language acquisition in typically and atypically developing children, and towards creating assessment tools which are specifically adapted to bilingual children. Within COST Action, one working group, Narrative and discourse, focuses on narratives as a way to assess children’s language. Narratives provide more naturalistic language samples than item-based tests and are less biased against bilingual children compared to other language assessments. The Narrative and discourse group developed the assessment tool MAIN (Multilingual Assessment Instrument for Narratives). MAIN examines children’s production and comprehension of narratives on a macrostructural level (i.e. overall story structure) within the framework of story grammar (SG). One current hypothesis is that macrostructure is language independent and can therefore be compared across languages. In the current study, 16 simultaneous bilingual children (ages 4:11- 5:8, mean 5:4 years) with the language combination Swedish-English were assessed with MAIN. Their results were compared with the results of bilingual 6-7 year olds with the same language combination (Härdelin &amp; Naylor, 2012). Results showed no significant difference regarding macrostructure between the children’s two languages, neither in production(p= 0,084) nor in comprehension (p= 0,21). However, there was a significant difference between the younger and the older children, both in production (p= 0,00099) and comprehension (p= 0,0072). Non-targetlike structures due to cross-linguistic influence,e.g. transfer and code-mixing, were noticed for both age groups. Cross-linguistic influence should thus not be mistaken for language impairment, but rather be treated as a natural part of bilingual language acquisition. In conclusion, differences in macrostructure seemed to be related to age rather than to language. The results of the current study provide insight into the performance of five-year-olds on MAIN, which has not previously been studied in a Swedish context. By comparing the results with older children, the study documents the narrative development of Swedish-English bilinguals from age 5 to 7.

Idag växer var femte barn i Sverige upp med fler än ett språk i sin vardag. Flerspråkiga barn följer samma steg i sin språkutveckling som barn som växer upp med endast ett språk. Deras språkutveckling har dock några särskilda egenskaper, som kan te sig som avvikelser när man bedömer barnets språk med de aktuella tester i grammatik, ordförråd, fonologi, som oftast är normerade för enspråkiga barn. Det är mycket svårt att urskilja en typisk flerspråkig utveckling från en språkstörning med dagens kunskap och material. Denna studie har för syfte att undersöka barnets narrativa förmåga, med fokus på makrostrukturen i berättelsen, och undersöka om det föreligger en skillnad mellan enspråkiga och flerspråkiga barn, samt hur de flerspråkiga barnen presterar på sitt starkaste respektive svagaste språk. För detta ändamål har vi samlat in och jämfört berättelser hos 21 enspråkiga och 21 tvåspråkiga barn födda 2005 och 2006 (medelålder 6 år och 9 månader), med franska och/eller svenska som modersmål, både i Sverige och i Frankrike. Barnen har fått i uppgift att berätta två olika sagor, utifrån två bildserier med tydlig och identisk makrostruktur. Både bildsekvenserna och bedömningsmaterialet har utvecklats inom projektet Bi-SLI (Cost Action IS0804). Berättelserna har sedan analyserats och poängsatts utifrån makrostrukturen. Huvudresultatet visar att det inte finns någon signifikant skillnad mellan enspråkiga och flerspråkiga barns prestationer i vår studie (medelvärde 9,24p för de enspråkiga och 9,40p för de flerspråkiga, av 17p möjliga). Vårt resultat visar också att de flerspråkiga barnen presterar lika bra på båda sina språk, oavsett om ena språket är starkare än det andra (identiska medelvärden på 9,40p för både det svagaste och det starkaste språket). Dessa resultat tyder på att berättelsens makrostruktur kan vara en pålitlig markör för avvikande språkutveckling, oavsett om barnet har ett eller flera språk. Det innebär också att det kan räcka med att testa barnet enbart på ett av sina språk för att få en pålitlig uppfattning av hens narrativa förmåga. / In Sweden today one in five children grow up with more than one language in their environment. Multilingual children follow the same stages of language development as children who grow up speaking just one language. This language development of multilingual children however, has a set of distinctive characteristics that could be misinterpreted as anomalies when the available grammar, vocabulary and phonology tests created for monolingual children are used. It is very difficult to distinguish a typical multilingual development from a speech impairment, given today’s knowledge and material. The present study aims to look at children’s narrative abilities using a story’s macrostructure, and examine the possible differences between monolingual and multilingual children, as well as how the multilingual children perform in both their stronger and their weaker languages. To this end we have collated and compared narratives from 21 monolingual and 21 multilingual children born 2005 and 2006 (average age 6yrs 9months), with French and/or Swedish as their mother tongue, both in Sweden and France. The children were given the task of telling two different stories from two separate picture cards with clear and identical macrostructures. Both picture stories and assessment forms were developed within the Bi-SLI project (Cost Action IS0804). The stories were then analysed and scored based on their macrostructure.The main results showed that no significant difference was found between monolingual and multilingual children’s performance in our study (an average of 9,24p for the monolingual and9.40p for the multilingual children, out of 17 possible points). Our results also showed that the multilingual children performed equally well in either of their languages, even if one language was stronger than the other (identical average marks of 9,40 for both the weaker and the stronger language). These results indicate that a narrative’s macrostructure can be a reliable indicator for an anomalous language development, regardless whether the child has one or several languages. The results also show that it may be enough to test a child solely on one of his or her languages to obtain a reliable indication of their narrative abilities.