Att arbeta med föräldrars mentaliseringsförmåga kan vara ett sätt att hjälpa familjer med relationella svårigheter, utagerande beteende eller regleringssvårigheter hos barnet. Begreppet reflektiv förmåga är ett sätt att operationalisera konstruktet mentalisering. För föräldrar handlar det om att kunna tolka och förstå både sitt eget och sitt barns mentala tillstånd. I denna litteraturöversikt har 15 vetenskapliga studier av interventioner och behandlingsprogram utformade för svårigheter hos barn, föräldrar eller i samspelet mellan dem sammanställts. Syftet var att undersöka vilket forskningsstöd som finns för att mentaliseringsbaserad behandling för föräldrar förbättrar deras reflektiva förmåga, om behandlingen påverkar barnets symtombild samt om det går att utläsa andra, kliniskt intressanta, resultat. I denna översikt visar 12 av 15 studier att föräldrarnas reflektiva förmåga ökat statistiskt signifikant efter den mentaliseringsbaserade behandlingen. I sex av studierna undersöktes barnens symtombild och i samtliga av dessa studier konstaterades en statistiskt signifikant symtomreduktion. I resultatet kan man även utläsa att både regleringsförmåga och reflektiv förmåga hos föräldern är nödvändiga inslag att arbeta med i behandlingen. Studierna som ingår i översikten utvärderar behandlingar utformade för vitt skilda patientgrupper och innehåller olika mentaliseringsbaserade interventioner. Det finns dessutom stora skillnader i studiernas utformning vilket gör det svårt att dra tydliga slutsatser. Inom området finns behov av fler och bättre designade studier för att klargöra det vetenskapliga stödet för mentaliseringsbaserad behandling riktad till föräldrar.