The aim with this study is to investigate through interviews, how the cooperation between women’s shelter and other participants and which methods and work methods are used in the long-term work of helping abused women. It’s the state and municipalities responsibility to meet the needs of the victims of violence with support and protection. Non-profit women’s shelters often complement the public authorities. Here, there often find a solid experience in the field, which public activities may lack off. For women who are victims of violence, who have previously had poor experience of government contacts, women’s shelters can be perceived as better alternatives, for support and assistance without a claim for counter performance (Regeringen 2007, Skr. 2007/08:39; Kunosson 2014). Therefore, the study takes its starting point from the staff in the perspective of women's shelter. The study is designed as a qualitative research strategy where semi-structured interviews are used as a method. The collected material from the interviews is analyzed through participationand empowerment theory. The result shows that the most important participants are social services and other municipal activities. Organizations. The experience is that organizations and government body functions don’t have sufficient knowledge in regards to violence and aspects relating to sheltering. The result shows that the term long term entails economic aspects and a view of that the yearly funding’s that the women’s shelters apply for could stretch for a longer time period. The term long term also includes being able to provide support for women for as long as they, themselves feel it’s needed. The result of the study also shows that the normalization and knowledge of and around men’s violence against women are important in the work. In addition to these results we also found that there are several methods and ways of working within the women shelters. Examples of these are empowerment, help to self-help and motivational interviewing.

Sammanfattningsvis handlar denna studie om orsaker till varför elever utvecklar läs- och skrivsvårigheter, förebyggande arbete, identifiering och kategorisering av svårigheter samt arbetssätt och metoder som används vid arbete med elever i behov av särskilt stöd i sin läs- och skrivinlärning. Studiens övergripande syfte är att via en empirisk undersökning samt tidigare forskning undersöka och redogöra för hur läs- och skrivsvårigheter identifieras samt vilka metoder och arbetssätt lärare och specialpedagoger använder i arbetet med elever som är i behov av särskilt stöd i sin läs- och skrivinlärning. Den första delen av arbetet består av bland annat en bakgrund som belyser grundläggande förutsättningar för läs- och skrivinlärning och specialpedagogik samt elever i behov av särskilt stöd. Arbetet lyfter dessutom vad tidigare forskning har kommit fram till gällande vad som kan orsaka att elever utvecklar svårigheter av olika slag samt hur identifiering och elevkategorisering enligt forskning görs. Slutligen består arbetet av en empirisk undersökning som svarar på frågorna hur läs- och skrivsvårigheter identifieras samt vilka arbetssätt och metoder som används på tre olika skolor. I denna del undersöks arbetet kring hur tre lärare och två specialpedagoger arbetar för att identifiera läs- och skrivsvårigheter samt vilka arbetssätt och metoder de utgår ifrån i sitt arbete via en intervjustudie. Studiens resultat visar att alla tre skolorna aktivt arbetar för att i ett tidigt skede upptäcka läs- och skrivsvårigheter och använder i detta arbete olika metoder som hjälper dem att avgöra vari svårigheterna ligger. Studien visar dessutom att de lärare och specialpedagoger som medverkar har god kunskap kring metoder och arbetssätt som de ständigt strävar efter att förbättra för att ge sina elever bästa möjliga förutsättningar i sitt lärande. Rätt stödinsatser och kommunikation är något de medverkande framhäver är av stor vikt i arbetet med elever som är i behov av särskilt stöd. / <p>Svenska</p>