I denna uppsats har syftet varit att undersöka hur mikroparker i Örebro används kontra hur platserna framställs och beskrivs av Örebro kommun. För att genomföra detta observerade vi två mikroparker i Örebro och läste kommunala dokument som berör mikroparkerna. Underlaget analyserades utifrån begreppet territorialitet för att identifiera hur mikroparkerna planeras, definieras och används. Uppsatsens resultat indikerar att mikroparkerna i Örebro inte används till fullo på det sätt som kommunen beskriver. Enligt Örebro kommun är mikroparkerna platser för naturupplevelser, återhämtning och lek i stadsmiljö. Detta är beskrivningar som kopplas till rekreation och sociala funktioner. Observationer visade att platserna främst passerades av fotgängare och cyklister samt i ett fåtal fall användes för att vänta på skjuts eller på en person. Därmed kan mikroparkerna närmast betraktas som passager med estetiska funktioner. En förklaringsmodell till det observerade handlings- och rörelsemönstret kan vara att Örebro kommuns framställning av mikroparkernas betydelse och användningsområde är territoriellt underordnat omkringliggande platser och funktioner, exempelvis intilliggande stråk.