Sedan 1956 har ungefär 100.000 kvinnor och män deltagit i militära internationella insatser, sanktionerade av FN i mer än 60 länder världen över. Intresset för tjänstgöring utomlands är stort och insatserna i dessa områden kommer snarare att öka än att minska. Arbetet i insatsområdena skiljer sig ifrån det civila i Sverige så tillvida att hotbilden är ständigt närvarande, man är långt hemifrån, möjligheten till kontakt med anhöriga är liten, samt att sjukvårdspersonalen lever tillsammans med dem de är rekryterade att omhänderta. Att under rådande omständigheter som omhänderta en skadad kollega som de har en relation till, ställer stora krav på sjukvårdspersonalens professionalism och det är både psykiskt och fysiskt påfrestande. Det är bakgrunden till författarnas intresse kring frågan hur man som sjukvårdspersonal upplever det att vårda en kollega. Syftet med studien är att beskriva upplevelsen av att vårda en kollega i ett militärt insatsområde. För att undersöka detta fenomen gjordes en kvalitativ forskningsintervju, där sju personer intervjuades som alla hade erfarenhet av att vårda en skadad kollega i ett militärt insatsområde någonstans i världen. Fem kategorier identifierades: Att hantera händelsen, Lättnad, Utsatthet, Frustration/Maktlöshet samt Att växa som människa och vårdare. Flera av kategorierna genomsyras av att sjukvårdspersonalen upplevde en otillräcklighet, att inte ha gjort tillräckligt för den skadade kollegan. Otillräckligheten hade sin grund i allt från rådande omständigheter till avsaknaden av resurser. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Bakgrund: Den svenska Försvarsmakten har en lång tradition av att rekrytera sjukvårdspersonal till fredsbevarande insatser från den civila arbetsmarknaden. Sjukvårdspersonalen består exempelvis av specialistsjuksköterskor inom anestesi- och operationssjukvård. Under insatserna så arbetar specialistsjuksköterskorna vid små rörliga enheter eller fasta baser. För att klara av de krav som ställs på dem så genomgår specialistsjuksköterskorna insatsspecifik utbildning inför insatsen.  Motiv: Inom den svenska sjukvården finns en grupp med specialistsjuksköterskor vars erfarenheter från fredsbevarande insatser ej anses väl utforskade enligt författarna. Genom att studera dessa erfarenheter kan specialistsjuksköterskornas kunnande om exempelvis traumaomhändertagande och deras ökade förmåga till självständighet tas till vara inom den civila sjukvården. Detta skulle sedermera kunna leda till ett förbättrat patientomhändertagande.   Syfte: Syftet var att beskriva anestesi- och operationssjuksköterskors erfarenheter av att arbeta inom svenska Försvarsmakten utomlands under pågående internationell insats.  Metod: Tolv semistrukturerade intervjuer av anestesi- och operationssjuksköterskor genomfördes. Intervjudeltagarna valdes ut genom ett bekvämlighetsurval och rekryteringen skedde digitalt över hela Sverige. Intervjuerna transkriberades och kvalitativ innehållsanalys med ett manifest förhållningssätt användes för att analysera resultatet.  Resultat: Analysen resulterade i fyra domäner: ”Att genomföra en insats”, ” Utbildning och utveckling”, ”Händelser under insats” och ”Mental och fysisk påfrestning”.  Konklusion: I studien framkommer det att specialistsjuksköterskorna valde att åka på en fredsbevarande insats för att utmana sig själva i en krävande miljö. De utbildningar de genomförde innan insatsen samt deras erfarenheter från insatserna ökade deras kompetens. Detta gjorde dem till bättre specialistsjuksköterskor i den civila sjukvården. Möjligheter till återhämtning fanns både under och efter insats. Dock så framhöll flertalet av specialistsjuksköterskorna den mentala påfrestning som det innebär att genomföra en fredsbevarande insats. / Background: The Swedish armed forces have a long tradition of recruiting medical personnel to peacekeeping missions from the civilian market. This personnel includes nurse anesthetists and surgical nurses. During the peace keeping missions the nurse specialists work in small moving units or at camps. To meet the military medical requirements, the nurse specialists undergo specific training prior to the peacekeeping mission.  Motive: In Swedish healthcare there is a group of specialist nurses whose experiences from peacekeeping missions are not considered well explored according to the authors. By studying these experiences, the specialist nurses’ knowledge of, for example, trauma care and their increased ability to work independently can be utilized by civilian healthcare. This could lead to improved patient care.    Aim: The aim of this study was to describe nurse anesthetists and surgical nurses’ experiences of working in the Swedish armed forces abroad during peacekeeping missions.  Methods: Twelve semi-structured interviews of nurse anesthetists and surgical nurses were conducted. The participants were selected through convenience selection and recruited digitally throughout Sweden. The interviews were transcribed, and qualitative content analysis with a manifest approach was used to analyze the results.  Results: The analysis resulted in four domains: "To carry out a mission", "Education and development", "Events during a mission" and "Mental and physical stress".   Conclusion: This study shows that nurse specialists chose to go on a peacekeeping mission to challenge themselves in a demanding environment. The training they completed before the peacekeeping mission and the experiences they acquired during the missions increased their competence. This made them better specialist nurses in civilian healthcare. Opportunities for recovery were available both during and after the peacekeeping mission. However, most specialist nurses emphasized the mental strain involved in carrying out peacekeeping missions.