Det visar sig att allt fler barn idag föds med autism. Detta område ville vi studera vidare då det finns lite forskning inom området i Sverige. Studiens syfte är att undersöka om och i så fall hur pedagoger hjälper barn med autism in i den sociala leken och om hur vårdnadshavare upplever att det fungerar i verksamheten för deras autistiska barn. Ett annat syfte är också om och i så fall hur pedagoger utformar sina lekmiljöer för att anpassa till barnens behov. Studien tar sin utgångspunkt från både pedagogers perspektiv och deras arbetsmetoder, men också från vårdnadshavares perspektiv.   Vår studie är genomförd genom en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Vi har genomfört sammanlagt fem intervjuer, varav tre intervjuer är med pedagoger från olika förskolor och två är gjorda med olika vårdnadshavare. Våra intervjuer har transkriberats och anonymiserats för intervjurespondenternas anonymitet i vårt arbete. Vi har använt oss av det sociokulturella perspektivet utifrån Vygotsky, det lekande lärande barnet, integrerande lekgrupper, symbol- och social lek, för att analysera vår empiri.   Resultatet av vår empiri blev att vi såg hur det kunde bli ett dilemma kring barn med autism och barnens delaktighet och inflytande i leken. Vi såg att pedagogerna jobbade på olika sätt för att stötta deras barn med autism, allt från strukturerade lekgrupper till att vara närvarande i den fria leken. Det framkom även att vårdnadshavarna hade en helt annan syn på verksamheten och om/hur deras barn blev tillgodosedda, men detta höll inte pedagogerna med om i vår studie, då de menar att de stöttar barn med autism i deras verksamheter. Resultatet visar också att vårdnadshavare hade mer kompetens i vår empiri angående barn med autism än vad pedagogerna hade. Detta då vårdnadshavare hade fått mer tillgång till olika utbildningar inom ämnet.