Den fasta egendomen i Sverige utgörs av mark och är indelad i fastigheter. För att ändra fastighetens utsträckning eller rättigheter som är kopplade till denna görs det genom fastighetsbildning som ansöks vid en lantmäteriförrättning. Dessa lantmäteriförrättningsärenden handläggs av de statliga eller kommunala lantmäterimyndigheterna. Är någon av sakägarna i förrättningen missnöjd med lantmätarens beslut, kan denna överklaga beslutet till mark- och miljödomstolen. Domstolen fattar därefter beslut i ärendet. Anser domstolen att lantmäterimyndighetens beslut är felaktigt eller bristfälligt, kan de återförvisa ärendet. Denna studie har därmed undersökt varför dessa förrättningar återförvisas. Syftet med studien är att öka kunskapen om återförvisade förrättningsärenden. Ur en samhällsekonomisk- och rättssäkerhetssynvinkel är det angeläget att hanteringen kring lantmäteriförrättningar blir mer effektiv.  För att genomföra studien har en studie av domar och intervjustudie genomförts. Intervjuer genomfördes med förrättningslantmätare och ett tekniskt råd från mark- och miljödomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen. Under intervjuerna framkom det att ämnet är viktigt och att lantmäterimyndigheterna är en välorganiserad myndighet. I studien har det använts 119 återförvisade ärenden. Dessa har efter bearbetning kategoriserats och visat att största anledningen till att ärenden återförvisas är på grund av formella fel. Lantmäterimyndigheten har vid sådana fel till exempel inte redovisat skäl för beslut, brustit i sin utredningsplikt, sammanträde har inte hållits eller att rätt sakägare inte blivit kallade.  Slutsatsen blir sålunda att lantmäterimyndigheterna bör arbeta mer kring hur de redovisar skälen för besluten på ett tydligare sätt.

Reformen om att inrätta mark- och miljödomstolar började gälla den 2 maj 2011. Den innebar bland annat en sammanslagning av fastighetsdomstolar, miljödomstolar och ärenden enligt plan- och bygglagen som tidigare prövades i förvaltningsrätten. Regeringens syfte med reformen om att inrätta mark- och miljödomstolar var att förenkla, samordna och effektivisera handläggning och domstolsprövning. Genom att fastighetsdomstolarna ersattes av mark- och miljödomstolarna ansvarar de numera för överklagade beslut i lantmäteriförrättning enligt bland annat fastighetsbildningslagen, anläggningslagen och ledningsrättslagen. Beslut i lantmäteriförrättningar fattas av en lantmäterimyndighet. Uppsatsens syfte är att genom hypoteser utvärdera hur framgångsrik reformen om att inrätta mark- och miljödomstolar har varit genom att jämföra fastighetsmål som prövats i sak i andra instans före och efter reformen. För jämförelsen används uppgifter om antalet prövningstillstånd, antalet överklaganden som avslagits, antalet återförvisade fastighetsmål och handläggningstiden för fastighetsmålen. Jämförelsen sker av beslut/utslag/domar mellan perioden 2009-01-01 till 2010-12-31 och perioden 2012-01-01 till 2014-12-31 i hovrätterna/Mark- och miljööverdomstolen. En av slutsatsen är att handläggningstiden i domstolen har minskat genom inrättande av mark- och miljödomstolen. Uppsatsen har kunnat konstatera att överklagandeförbud med ventil har inneburit minskat antal prövningstillstånd i Högsta domstol samt att trenden verkar vara att det är oförändrat antal beviljade prövningstillstånd till Högsta domstolen. / The reform to establish land and environment courts went into effect on the 2 May, 2011. Amongst other things, it meant a consolidation of the property-, environmental courts and cases according to the planning and building law that was previously litigated under the administrative law. The Government’s aim with the reform to establish the land and environment courts was to simplify, coordinate and to make the handling and judicial proceedings more effective. The purpose of this thesis is to evaluate how successful the reform on the establishment of land and environment courts has been, through hypotheses comparing property cases that have been litigated in other instances, before and after the reform. For comparison, information on the number of review permits, the number of appeals rejected, the number of deferred property cases and the processing time for property cases will be used. Verdicts made during period 2009-01-01 to 2010-12-31 and the period 2012-01-01 to 2014-12-31 in the court of appeals/Land and Environmental Court of Appeal will be compared. One conclusions made is that the processing time in court was reduced through the establishment of the land and environment appeals court. The thesis argues that the prohibition of appeal has meant a reduction in the number of review permits at the Supreme Court. Furthermore, the trend seems to be that there is an unchanged number of approved review permits to the Supreme Court.