Med utgångspunkt i teorin att den svenska miljörörelsen växte medan dess politiska inflytande inte gjorde det, vilket ledde till en kritisk ståndpunkt i miljörörelsen gentemot de beslutande instanserna, har Kils Naturskyddsförenings naturvårdsarbete undersökts över perioden 1982–1990. Uppsatsen grundades på begrepp och idéer ur både miljöhistorie- och socialhistorieforskning, samt inslag av statsvetenskaplig forskning. Den försökte visa på hur lokala miljöorganisationer arbetade och hur dessa var en del av den större miljörörelsen – detta gjordes genom studiet av föreningens mötesprotokoll och andra skrivelser. Resultaten visade hur Kils Naturskyddsförening arbetade med både politiska frågor och med att öka intresset för naturen bland kommunens invånare, dock med största fokus på politiken. Så som grundantagandet förutsåg växte föreningen, men deras påverkan på den kommunala miljöpolitiken var fortfarande som när de grundades, vilket ledde till viss irritation men samtidigt ökat motstånd mot kommunens beslut. Det gick också att se hur föreningen följde samma linjer och strömningar som den rikstäckande Naturskyddsföreningen gjorde samt nationella miljöpolitiken i allmänhet.