<p><p>Med utgångspunkt från den teoretiska bakgrunden, definitionen av svarta hål och deras generella egenskaper har jag studerat villkor för bildandet av svarta hål från döende singulära stjärnor. Supernovaprocessen beskrivs tillsammans med hur neutronstjärnor kan påverkas av destabiliserande mekanismer som t.ex. kaonkondensation. Olika observationer samt alternativa teorier läggs fram som argument och motargument. Utifrån detta underlag drar jag slutsatsen att svarta hål kan existera i fler varianter än vad som hittills antagits, främst i form av s.k. lågmassiva svarta hål på 1,5-1,8 M_sol.</p><p> </p><p>Vidare skildras möjligheten att producera mikroskopiska svarta hål i LHC-acceleratorn (Large Hadron Collider) i CERN, de kontroverser som omgärdar detta fenomen och de kunskaper som skulle kunna vinnas från kontrollerade observationer av sådana objekt. Den generella slutsatsen här är det ofrånkomliga mötet mellan partikelfysik och astrofysik för att få tillgång till de allra djupaste insikterna om det universum vi lever i.</p></p> / <p>Building on the theoretical background, definition of black holes and their general characteristics, I have studied some conditions for the formation of black holes from dying singular stars. The supernova process is described along with the influence on neutron stars by destabilising mechanism such as kaon condensation. Various observations as well as alternative theories are presented for argumentation. From this material I draw the conclusion that black holes can exist in more varieties than has been previously assumed, foremost in the shape of low-massive black holes with masses between 1.5 and 1.8 M_sun.</p><p> </p><p>Furthermore the possibility to produce microscopic black holes in the LHC accelerator (Large Hadron Collider) at CERN is portrayed, together with the controversies that currently surround this phenomenon and the knowledge that could be won from controlled observations of such objects. The general conclusion here is the unavoidable meeting between particle physics and astrophysics in order to access the deepest insights about the Universe we inhabit.</p>

Med utgångspunkt från den teoretiska bakgrunden, definitionen av svarta hål och deras generella egenskaper har jag studerat villkor för bildandet av svarta hål från döende singulära stjärnor. Supernovaprocessen beskrivs tillsammans med hur neutronstjärnor kan påverkas av destabiliserande mekanismer som t.ex. kaonkondensation. Olika observationer samt alternativa teorier läggs fram som argument och motargument. Utifrån detta underlag drar jag slutsatsen att svarta hål kan existera i fler varianter än vad som hittills antagits, främst i form av s.k. lågmassiva svarta hål på 1,5-1,8 Msol.   Vidare skildras möjligheten att producera mikroskopiska svarta hål i LHC-acceleratorn (Large Hadron Collider) i CERN, de kontroverser som omgärdar detta fenomen och de kunskaper som skulle kunna vinnas från kontrollerade observationer av sådana objekt. Den generella slutsatsen här är det ofrånkomliga mötet mellan partikelfysik och astrofysik för att få tillgång till de allra djupaste insikterna om det universum vi lever i. / Building on the theoretical background, definition of black holes and their general characteristics, I have studied some conditions for the formation of black holes from dying singular stars. The supernova process is described along with the influence on neutron stars by destabilising mechanism such as kaon condensation. Various observations as well as alternative theories are presented for argumentation. From this material I draw the conclusion that black holes can exist in more varieties than has been previously assumed, foremost in the shape of low-massive black holes with masses between 1.5 and 1.8 Msun.   Furthermore the possibility to produce microscopic black holes in the LHC accelerator (Large Hadron Collider) at CERN is portrayed, together with the controversies that currently surround this phenomenon and the knowledge that could be won from controlled observations of such objects. The general conclusion here is the unavoidable meeting between particle physics and astrophysics in order to access the deepest insights about the Universe we inhabit.