Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur kvinnor som migrerat till Sverige upplever en förening som arbetar för ”invandrarkvinnor” samt att etablera en diskussion kring föreningens verksamhet och målgrupp. För att uppfylla syftet har material samlats genom utförda intervjuer med kvinnor som på olika sätt är engagerade i föreningen. Dessutom har observationer utförts för att kunna fördjupa förståelsen för hur verksamheten fungerar. Materialet har sedan analyserats med hjälp av teori som postkolonial feminism, kulturellt kapital och gemeinschaft. Resultat som framkommit genom detta arbetssätt är att informanterna upplever föreningen som en plats som ger dem den känsla av gemenskap som kompenserar för de olika känslor av utanförskap som de gått igenom. Ett annat resultat av studien är att känslan av gemenskap kommer från upplevelsen av att kvinnor som sökt sig till förening i hög utsträckning delar erfarenheter.