Den svenska minröjningsförmågan tog stora steg i sin utveckling under 1980-talet och 1990- talet. Då minhotet utvecklades och blev mer kvalificerat så gjorde detta att även den fartygsbundna sjöminröjningen behövde utvecklas och minröjningsfartyget konstruerades. Utvecklingen skedde under en tidsperiod då Marinen var den ledande aktören rörande militära fartygskonstruktioner. Fanns det även andra drivkrafter som låg bakom denna utveckling? I denna undersökning har Allison och Zelikows tre olika perspektiv i deras teori avseende drivkrafterna bakom en beslutsprocess använts. Det första perspektivet behandlar det rationella perspektivet där nyttomaximering står i centrum, det andra handlar om det organisatoriska perspektivet där det återfinns olika interna styrningar och procedurer och det tredje perspektivet är det interna maktkampsperspektivet. Resultatet av undersökningen visar att samtliga tre perspektiv återfinns i besluten men att det varit det rationella perspektivet som har varit det avgörande i utvecklingen av den svenska minröjningsförmågan till sjöss. Svagast förklaringskraft har maktkampsperspektivet påvisat.