<p>Den Svenska flottans ytstridsförmåga är idag uppbyggd av ett antal relativt små fartyg. Det är ett resultat av ett koncept som togs fram under det kalla kriget. Konceptet kallas för ”den lätta flottan” och bygger på idén att med hjälp av modern teknik så kan samma förmågor som ryms i ett stort ytstridsfartyg spridas på flera små enheter. Svenska flottans ytstridskrafter är således anpassade till det gamla invasionsförsvaret. Uppsatsens syfte är att undersöka om flottan, mot bakgrund av ominriktningen till ett insatsförsvar, har anledning att åter införskaffa större fartyg.</p><p>I uppsatsen används de grundläggande förmågorna (ledning, verkan, information och underrättelser, rörelse, skydd samt uthållighet) som verktyg för att analysera Marinens uppgifter. Samma förmågor har sedan använts för att jämföra en korvetts och en fregatts egenskaper. Med hjälp av erfarenheter från Marinens insats i Libanon har en diskussion förts kring detta.</p><p>Allt sammantaget har gett resultatet att dagens lätta ytstridskrafter ej spelat ut sin roll, men insatsförsvaret ställer krav på framförallt rörlighet och uthållighet som endast fartyg i minst fregattstorlek kan leva upp till.</p> / <p>During the Cold War, the Swedish Navy developed a concept of surface warfare based on the idea that forces should be spread out on a number of smaller surface combatants rather than on a few big ones. This was possible due to new technology and new weapon systems such as guided torpedoes and missiles. The old dreadnoughts and battleships had become obsolete.</p><p>This concept, formed in a time when defence against invasion was the prime task of the Swedish Armed Forces, is still today the foundation on which the Swedish Navy is built on. Its surface warfare forces consist of small corvettes between 300 and 600 metric tonnes.</p><p>Since the end of the Cold War, the Swedish Armed Forces has undergone a transformation and is now a smaller, mission-oriented armed forces with ambitions of expeditionary capabilities. This means new tasks for the Swedish Navy and the question has been raised whether the small surface warfare ships are up to the task?</p><p>In this essay, the tasks of the Swedish Navy are analysed and broken down into six capacities. The same six capacities are used to compare the capabilities of a corvette and a frigate. The outcome of these analyses is then discussed and the experiences gained from the Swedish Navy’s mission in Lebanon have been taken into consideration.</p><p>The results show that while today’s small corvettes perform well at some tasks, for example force protection in extreme littorals, bigger ships are needed to carry out some tasks such as endurance-demanding sea control missions in far away seas.</p>

Den Svenska flottans ytstridsförmåga är idag uppbyggd av ett antal relativt små fartyg. Det är ett resultat av ett koncept som togs fram under det kalla kriget. Konceptet kallas för ”den lätta flottan” och bygger på idén att med hjälp av modern teknik så kan samma förmågor som ryms i ett stort ytstridsfartyg spridas på flera små enheter. Svenska flottans ytstridskrafter är således anpassade till det gamla invasionsförsvaret. Uppsatsens syfte är att undersöka om flottan, mot bakgrund av ominriktningen till ett insatsförsvar, har anledning att åter införskaffa större fartyg. I uppsatsen används de grundläggande förmågorna (ledning, verkan, information och underrättelser, rörelse, skydd samt uthållighet) som verktyg för att analysera Marinens uppgifter. Samma förmågor har sedan använts för att jämföra en korvetts och en fregatts egenskaper. Med hjälp av erfarenheter från Marinens insats i Libanon har en diskussion förts kring detta. Allt sammantaget har gett resultatet att dagens lätta ytstridskrafter ej spelat ut sin roll, men insatsförsvaret ställer krav på framförallt rörlighet och uthållighet som endast fartyg i minst fregattstorlek kan leva upp till. / During the Cold War, the Swedish Navy developed a concept of surface warfare based on the idea that forces should be spread out on a number of smaller surface combatants rather than on a few big ones. This was possible due to new technology and new weapon systems such as guided torpedoes and missiles. The old dreadnoughts and battleships had become obsolete. This concept, formed in a time when defence against invasion was the prime task of the Swedish Armed Forces, is still today the foundation on which the Swedish Navy is built on. Its surface warfare forces consist of small corvettes between 300 and 600 metric tonnes. Since the end of the Cold War, the Swedish Armed Forces has undergone a transformation and is now a smaller, mission-oriented armed forces with ambitions of expeditionary capabilities. This means new tasks for the Swedish Navy and the question has been raised whether the small surface warfare ships are up to the task? In this essay, the tasks of the Swedish Navy are analysed and broken down into six capacities. The same six capacities are used to compare the capabilities of a corvette and a frigate. The outcome of these analyses is then discussed and the experiences gained from the Swedish Navy’s mission in Lebanon have been taken into consideration. The results show that while today’s small corvettes perform well at some tasks, for example force protection in extreme littorals, bigger ships are needed to carry out some tasks such as endurance-demanding sea control missions in far away seas.

Sedan Försvarsmakten för ett antal år sedan började bemanna sina örlogsfartyg med tidsbegränsat anställda gruppbefäl och sjömän har personalomsättningen i denna kategori varit oväntat hög. I denna uppsats undersöks drivkrafterna att stanna kvar i sin anställning hos teknisk personal med en förhållandevis lång anställningstid inom personalkategorin. Undersökningen använde semistrukturerade intervjuer som analyserades genom meningskodning och meningskoncentrering. Analysen visade att de intervjuade gruppbefälen och sjömännen upplevde att de var en del av ett bra arbetslag med bra närmsta befäl. Positivt var också möjlighet till utveckling och att få ta ansvar. Samtidigt var de kritiska till anställningsformen och menade att det borde införas någon typ av incitament för att uppmuntra längre anställningstider. Dessutom upplevde de intervjuade att förbandet de var anställda av ansåg att det var mer önskvärt att de vidareutbildade sig genom en officersutbildning än att fortsätta som gruppbefäl eller sjömän.

När tron på fred skulle krossas med 1930-talets omvärldsutveckling behövdes nya prioriteringar och beslut fattas för att hantera 1925 års dramatiska nedrustning av krigsmakten. Parallellt arbetade arméns officerare för ett försvarssamarbete mellan Sverige och Finland utifrån nytänkande inom försvarsgrenen, genom att nyttja utrikespolitiska förpliktelser och fokusera på tryggandet av den neutrala zonen Åland. Det skulle till slut den politiska nivån och en operativa krigsplaner smeds gemensamt mellan Finland och Sveriges krigsmakter för att säkra Åland. Vad innebar dessa planer för de som verkade på sjöarenan Östersjön - flottan? Denna uppsats syftar till att undersöka och få insyn på det militära tänkandet bland flottans förespråkare mellan åren 1936 - 1939 kring det som skulle bli Koordinatonsplanen. Undersökningen utgår ifrån flottans förespråkare som en rationella aktör, där material användes för att representera tre arenor - den interna arenan, den offentliga arenan och förhandlingsarenan - för att studera hur resurskampen under mellankrigstiden uttryckte sig i flottans tillskrivna uppgifter och hur detta samspelade med det samtida militära tänkandet i försvarsgrenen. Resultatet av denna undersökning visar på att flottans förespråkare i officerskåren hade egentligen ett svagt intresse för att Koordinationsplanen. Samtidigt användes planen för att försöka tillskriva sig en större roll under operationen och därmed anamma fler medel. Idén om en västkustflotta och fokus på handelsskydd var högst prioriterat men på grund av politiska intresset för Åland och konkurrensen med de övriga försvarsgrenarna anpassade de sig i såväl offentliga publikation som i försvarsstabens planeringsarbete. Samtidigt stärktes viljan internt i flottans officerskår för att arbeta hårdare med att få igenom en gemensam försvarslinje som kunde konkurrera med arméns. Ett mer oväntat resultat kopplat till det militära tänkandet och det svaga intresset för Åland, var att hotet från Tyskland nedvärderas och att det till och med uttrycktes en samarbetsvilja. Denna undersökning kan ge en inblick hur försvarsgrenar agerar som aktörer och hur konkurrens resulterar i såväl anpassning som utveckling av det militära tänkandet.

Den svenska minröjningsförmågan tog stora steg i sin utveckling under 1980-talet och 1990- talet. Då minhotet utvecklades och blev mer kvalificerat så gjorde detta att även den fartygsbundna sjöminröjningen behövde utvecklas och minröjningsfartyget konstruerades. Utvecklingen skedde under en tidsperiod då Marinen var den ledande aktören rörande militära fartygskonstruktioner. Fanns det även andra drivkrafter som låg bakom denna utveckling? I denna undersökning har Allison och Zelikows tre olika perspektiv i deras teori avseende drivkrafterna bakom en beslutsprocess använts. Det första perspektivet behandlar det rationella perspektivet där nyttomaximering står i centrum, det andra handlar om det organisatoriska perspektivet där det återfinns olika interna styrningar och procedurer och det tredje perspektivet är det interna maktkampsperspektivet. Resultatet av undersökningen visar att samtliga tre perspektiv återfinns i besluten men att det varit det rationella perspektivet som har varit det avgörande i utvecklingen av den svenska minröjningsförmågan till sjöss. Svagast förklaringskraft har maktkampsperspektivet påvisat.

No description available.

This study aims to explain whether the driving forces behind the development and acquisition of weapons systems to the Navy can get it´s explanation by theories of rational actors, or if there are other underlying factors. During the 1970s the Navy stood without any modern anti-ship-missile while the rest of the world entered into the missile age and developed anti-ship missiles. Even though Sweden was a pioneer in this branch until they stopped the development of anti-ship missiles in 1968. This case study is based on the acquisition of anti-ship missile RBS 15 and analyzed by Graham Allison’s political science model of the rational actor. The analysis is made from two different perspectives, where the first one is the Navy's perspective and looking for the answer how the acquisition had occurred on their rational choice. The second perspective is the government's perspective and this is compared and discussed on the basis of the historical events. This is to give answers to the differences identified between these two perspectives.   The result of the study is that the Navy's action rests on and can be explained by the model of the rational actor. This is because the navy during the whole period were seeking for a solution that meet the threats by the assigned tasks and objectives with the least impact. However, the author cannot find the explanation for the government's actions based on the model of the rational actor and its explanatory power may be found by other models.

<p>1958 års Försvarsbeslut innebar att den svenska Marinens anslagstilldelning kraftigt minskades. Marinens uppgifter i invasionsförsvaret skulle i händelse av krig dessutom reduceras och till del övertas av Flygvapnet. FB 58 blev styrande för Marinens utveckling under hela perioden efter 1958.</p><p>Marinens sjöoperativa doktrin (doktrinen för sjöstridskrafterna) var vid denna tid inte officiell eller uttalad. Doktrinen har inte tidigare beskrivits som sådan för denna tidsperiod.</p><p>Uppsatsen beskriver Marinens sjöoperativa doktrin 1958-61. För rekonstruktionen prövar författaren en modell framtagen av övlt Tommy Pettersson (ChP 06-08) för en motsvarande studie av luftoperativ doktrin 1958-66. Uppsatsens beskrivning av doktrinen omfattar FB 58, säkerhetspolitik, ÖB krigsplanläggning på central nivå, beskrivningar av uppfattningen om hotbilden, fartygsmaterielen, taktik och marina övningar. Uppsatsen behandlar även beskrivning av samverkan och utveckling. Fokus för uppsatsen är doktrinen som den uttrycks genom marinens krigsplanläggning och krigsorganisation vilka beskrivs ingående</p> / <p>The 1958 parliamentary decision on defence marked a drastic reduction in the allotment of funds for the Navy. Furthermore, a significant portion of the Navy’s principal tasks in naval warfare would henceforth be taken over by the Air Force. The Navy’s development and doctrine has been heavily influenced by the 1958 decision on defence ever since.</p><p>The Navy did not at the time posses a formalized, official operational naval doctrine. The essay describes the factual doctrine for the 1958-61 time period. This essay is the first to attempt this.. For the reconstruction of the doctrine the author uses a theoretical model developed by ltcol Tommy Pettersson (ChP 06-08), for a similar study of the 1958-66 Air Force air doctrine on an operational level.</p><p>Aspects covered includes the 1958 defence decision, the supreme commander’s war planning, the Navy’s threat perception, vessels, equipment, exercises, inter service cooperation as well as development. Focus however is the doctrine as expressed in the Navy’s warplans and wartime organisation, which are described in some detail.</p>

<p>De senaste åren har Försvarsmakten genomgått en stor förändring från invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar. I takt med denna förändring har även karaktären på de uppgifter som insatsförsvaret ställs inför ändrats. Ett exempel på detta är insatsen i Adenviken där hotet är i form av små snabba fartyg med mål och medel som sträcker sig utanför en reguljär styrkas. En av Sjökrigets grundregler är förmågan till taktikanpassning. Detta innebär att man drar erfarenheter från de attacker eller anfall som genomförs, tar lärdom av dessa och utefter denna lärdom tänker nytt för att nå framgång i nästa drabbning. Denna förmåga ses som extra eftersträvansvärd i dagens försvar då tempot i krigföringen och förvirringen ökat i samband med att hotet tenderar att bete sig asymmetriskt. Syftet med denna uppsats är att på ett övergripande plan undersöka förhållandet mellan den ledningsmetod och den ledarskapsmodell Försvarsmakten antagit och de koncept för krigföring försvaret förfogar över, dvs. ledningen och ledarskapets förhållande till taktiken. Det undergripande målet har varit att undersöka vad som förutsätter effektiv taktikanpassning och om de ledar- och ledarskapsmetoder Försvarsmakten antagit bidrar till en effektivare taktikanpassning. Detta är gjort utifrån två fallstudier från det andra slaget om Syrtenbukten 1942 och slaget om Latakia 1973.</p> / <p>In the recent years, the Swedish Armed Forces have undergone a great change from the invasion oriented defence to a flexible operational defence. This change has also meant that the character of the missions given to the Navy has changed. One example is the effort in the Gulf of Aden where the threat is in the form of small fast ships with means and ends that extend beyond a regular part. One of the basic rules of naval warfare is the ability to adapt tactics. This means that you draw experience from the attack carried out, learn from these lessons, and along this new thinking to achieve success in the next battle. This ability is seen as additional desirable in contemporary warfare when the tempo and the confusion are increased when the threat tends to behave asymmetrically. The purpose of this paper is to globally examine the relationship between the management approachand the leadership model adopted by the Swedish Armed Forces and the concept of warfare that the Swedish Armed Forces possess, i.e. management and leadership relative to the tactics. The arrest in the case has been to explore what requires adaptation and effective tactics of the leadership and management practices adopted by the Swedish Armed Forces contribute to more effective tactics adjustment. This is done based on two case studies from the Second Battle of Sirte in 1942 and the Battle of Latakia in 1973.</p>

De senaste åren har Försvarsmakten genomgått en stor förändring från invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar. I takt med denna förändring har även karaktären på de uppgifter som insatsförsvaret ställs inför ändrats. Ett exempel på detta är insatsen i Adenviken där hotet är i form av små snabba fartyg med mål och medel som sträcker sig utanför en reguljär styrkas. En av Sjökrigets grundregler är förmågan till taktikanpassning. Detta innebär att man drar erfarenheter från de attacker eller anfall som genomförs, tar lärdom av dessa och utefter denna lärdom tänker nytt för att nå framgång i nästa drabbning. Denna förmåga ses som extra eftersträvansvärd i dagens försvar då tempot i krigföringen och förvirringen ökat i samband med att hotet tenderar att bete sig asymmetriskt. Syftet med denna uppsats är att på ett övergripande plan undersöka förhållandet mellan den ledningsmetod och den ledarskapsmodell Försvarsmakten antagit och de koncept för krigföring försvaret förfogar över, dvs. ledningen och ledarskapets förhållande till taktiken. Det undergripande målet har varit att undersöka vad som förutsätter effektiv taktikanpassning och om de ledar- och ledarskapsmetoder Försvarsmakten antagit bidrar till en effektivare taktikanpassning. Detta är gjort utifrån två fallstudier från det andra slaget om Syrtenbukten 1942 och slaget om Latakia 1973. / In the recent years, the Swedish Armed Forces have undergone a great change from the invasion oriented defence to a flexible operational defence. This change has also meant that the character of the missions given to the Navy has changed. One example is the effort in the Gulf of Aden where the threat is in the form of small fast ships with means and ends that extend beyond a regular part. One of the basic rules of naval warfare is the ability to adapt tactics. This means that you draw experience from the attack carried out, learn from these lessons, and along this new thinking to achieve success in the next battle. This ability is seen as additional desirable in contemporary warfare when the tempo and the confusion are increased when the threat tends to behave asymmetrically. The purpose of this paper is to globally examine the relationship between the management approachand the leadership model adopted by the Swedish Armed Forces and the concept of warfare that the Swedish Armed Forces possess, i.e. management and leadership relative to the tactics. The arrest in the case has been to explore what requires adaptation and effective tactics of the leadership and management practices adopted by the Swedish Armed Forces contribute to more effective tactics adjustment. This is done based on two case studies from the Second Battle of Sirte in 1942 and the Battle of Latakia in 1973.