During the period 1990–2013 the Swedish Armed Forces made a number of organisational and material changes. This raises the question of whether these changes also led to tactical adaptations, and if so, if there is a correlation between those adopted in higher and lower levels of field manuals. The purpose of this thesis is to study adaptations in field manuals of Swedish army tactics during 1990–2013. The study also aims to investigate the level of correlation between lower and higher level field manuals. Marcus’ and Farrell’s research on military adaptation and bottom-up change sets the thesis’s theoretical framework. The method used includes a comparative and qualitative text analysis. The study’s result indicates that adaptations in Swedish field manuals show a tendency to decrease the role of artillery support, and increase the role of offensive operations. The results also show a correlation between adaptations made in higher and lower levels of field manuals. The results cannot establish a causal link between the adaptations identified and Marcus’ and Farrell’s research, they do however correlate with their theories. This thesis recommends further studies of the reasons behind the adaptations regarding the use of artillery, as well as the reasons behind the adaptations identified.

Tactical adaptation is one of ten principles in naval warfare and listed in Swedish Doctrine for Naval Tactics from 2010. All levels of command can use tactical adaptation and uses it to reach the goal with the battle. Behind tactical adaptation, technology in relationship with tactics as a concept works together to support the tactical adaptation. This thesis aims to identify factors from theories about technology and tactics and to see how those factors affect the tactical adaptation in different cases. Known theorists as Van Creveld, Lauten- schläger and Hughes is used to form a tool for analyzing different cases. Factors derived from the three theorists is used in a qualitative case study consisting of the Yom Kippur-war and the Falkland campaign. Factors as combinations, flexibility, logistics, organization, secrecy, knowledge and further development was identified in the cases, but the factor development was nowhere to be found. The conclusions drawn from the analysis is that all factors accept development is useful and supports successful tactical adaptation.

In this thesis there have been identified that there is a window in research between the two phenomena on (1) how pirates have influenced the global economy and (2) how tactics adaptation between the actors in the Gulf of Aden and around the Somali basin have affected each other. The purpose is to investigate this relationship between the fundamental capabilities and the cost of tactical adaptation. With a theory-developing approach I try to explain how these two phenomena affects our ways of distinguishing maritime tactic effectiveness. The result of the paper is that there is a difference between the tactically effective and the most cost-effective tactical adaptation. The theory of the fundamental capabilities boundaries to cost, illuminates which tactical adaptation to be the most efficient, both cost-effective and tactically efficient and that is passive measures.

<p>De senaste åren har Försvarsmakten genomgått en stor förändring från invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar. I takt med denna förändring har även karaktären på de uppgifter som insatsförsvaret ställs inför ändrats. Ett exempel på detta är insatsen i Adenviken där hotet är i form av små snabba fartyg med mål och medel som sträcker sig utanför en reguljär styrkas. En av Sjökrigets grundregler är förmågan till taktikanpassning. Detta innebär att man drar erfarenheter från de attacker eller anfall som genomförs, tar lärdom av dessa och utefter denna lärdom tänker nytt för att nå framgång i nästa drabbning. Denna förmåga ses som extra eftersträvansvärd i dagens försvar då tempot i krigföringen och förvirringen ökat i samband med att hotet tenderar att bete sig asymmetriskt. Syftet med denna uppsats är att på ett övergripande plan undersöka förhållandet mellan den ledningsmetod och den ledarskapsmodell Försvarsmakten antagit och de koncept för krigföring försvaret förfogar över, dvs. ledningen och ledarskapets förhållande till taktiken. Det undergripande målet har varit att undersöka vad som förutsätter effektiv taktikanpassning och om de ledar- och ledarskapsmetoder Försvarsmakten antagit bidrar till en effektivare taktikanpassning. Detta är gjort utifrån två fallstudier från det andra slaget om Syrtenbukten 1942 och slaget om Latakia 1973.</p> / <p>In the recent years, the Swedish Armed Forces have undergone a great change from the invasion oriented defence to a flexible operational defence. This change has also meant that the character of the missions given to the Navy has changed. One example is the effort in the Gulf of Aden where the threat is in the form of small fast ships with means and ends that extend beyond a regular part. One of the basic rules of naval warfare is the ability to adapt tactics. This means that you draw experience from the attack carried out, learn from these lessons, and along this new thinking to achieve success in the next battle. This ability is seen as additional desirable in contemporary warfare when the tempo and the confusion are increased when the threat tends to behave asymmetrically. The purpose of this paper is to globally examine the relationship between the management approachand the leadership model adopted by the Swedish Armed Forces and the concept of warfare that the Swedish Armed Forces possess, i.e. management and leadership relative to the tactics. The arrest in the case has been to explore what requires adaptation and effective tactics of the leadership and management practices adopted by the Swedish Armed Forces contribute to more effective tactics adjustment. This is done based on two case studies from the Second Battle of Sirte in 1942 and the Battle of Latakia in 1973.</p>

<p>Den svenska marinen likväl som världens handels sjöfart nyttjar alltmer satellitnavigering för sin positionering. Enligt totalförsvarets forskningsinstitut kan sådana system störas med förhållandevis enkla medel. Nu när den svenska marinen alltmer engagerar sig i insatser utomlands mot irreguljära motståndare väcks frågan om hur en irreguljär motståndare kan påverka den svenska marinen och den svenska marinens taktik. I denna uppsats kommer frågor kring en irreguljär motståndares förmåga att påverka GNSS att ställas. Samt frågan om vilken påverkan detta har för såväl den svenska marinens fartyg som handelssjöfarten. Uppsatsen kommer även att behandla möjligheterna till skydd mot störning samt hur den svenska marinens taktik kommer påverkas om en irreguljär motståndare försöker störa ut GNSS-system.</p> / <p>The Swedish Navy as well as the worlds shipping industries use more and more satellite navigation for positioning purposes. According to the Swedish Defence Research Agency, those types of systems can relatively easily and at a low cost be jammed. With the Swedish Navy becoming more and more involved in missions overseas against insurgents, the question is whether an insurgent can affect the Swedish Navy and its tactics. This paper investigates the questions about what opportunities an insurgent have to affect the GNSS-system and how that can affect the Swedish Navyas well as the shipping industries. This paper is also about how the tactics of the Swedish Navy will be affected if an insurgent attempts to jam the GNSS-systems and the possibility of protection against jamming.</p>

De senaste åren har Försvarsmakten genomgått en stor förändring från invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar. I takt med denna förändring har även karaktären på de uppgifter som insatsförsvaret ställs inför ändrats. Ett exempel på detta är insatsen i Adenviken där hotet är i form av små snabba fartyg med mål och medel som sträcker sig utanför en reguljär styrkas. En av Sjökrigets grundregler är förmågan till taktikanpassning. Detta innebär att man drar erfarenheter från de attacker eller anfall som genomförs, tar lärdom av dessa och utefter denna lärdom tänker nytt för att nå framgång i nästa drabbning. Denna förmåga ses som extra eftersträvansvärd i dagens försvar då tempot i krigföringen och förvirringen ökat i samband med att hotet tenderar att bete sig asymmetriskt. Syftet med denna uppsats är att på ett övergripande plan undersöka förhållandet mellan den ledningsmetod och den ledarskapsmodell Försvarsmakten antagit och de koncept för krigföring försvaret förfogar över, dvs. ledningen och ledarskapets förhållande till taktiken. Det undergripande målet har varit att undersöka vad som förutsätter effektiv taktikanpassning och om de ledar- och ledarskapsmetoder Försvarsmakten antagit bidrar till en effektivare taktikanpassning. Detta är gjort utifrån två fallstudier från det andra slaget om Syrtenbukten 1942 och slaget om Latakia 1973. / In the recent years, the Swedish Armed Forces have undergone a great change from the invasion oriented defence to a flexible operational defence. This change has also meant that the character of the missions given to the Navy has changed. One example is the effort in the Gulf of Aden where the threat is in the form of small fast ships with means and ends that extend beyond a regular part. One of the basic rules of naval warfare is the ability to adapt tactics. This means that you draw experience from the attack carried out, learn from these lessons, and along this new thinking to achieve success in the next battle. This ability is seen as additional desirable in contemporary warfare when the tempo and the confusion are increased when the threat tends to behave asymmetrically. The purpose of this paper is to globally examine the relationship between the management approachand the leadership model adopted by the Swedish Armed Forces and the concept of warfare that the Swedish Armed Forces possess, i.e. management and leadership relative to the tactics. The arrest in the case has been to explore what requires adaptation and effective tactics of the leadership and management practices adopted by the Swedish Armed Forces contribute to more effective tactics adjustment. This is done based on two case studies from the Second Battle of Sirte in 1942 and the Battle of Latakia in 1973.

Den svenska marinen likväl som världens handels sjöfart nyttjar alltmer satellitnavigering för sin positionering. Enligt totalförsvarets forskningsinstitut kan sådana system störas med förhållandevis enkla medel. Nu när den svenska marinen alltmer engagerar sig i insatser utomlands mot irreguljära motståndare väcks frågan om hur en irreguljär motståndare kan påverka den svenska marinen och den svenska marinens taktik. I denna uppsats kommer frågor kring en irreguljär motståndares förmåga att påverka GNSS att ställas. Samt frågan om vilken påverkan detta har för såväl den svenska marinens fartyg som handelssjöfarten. Uppsatsen kommer även att behandla möjligheterna till skydd mot störning samt hur den svenska marinens taktik kommer påverkas om en irreguljär motståndare försöker störa ut GNSS-system. / The Swedish Navy as well as the worlds shipping industries use more and more satellite navigation for positioning purposes. According to the Swedish Defence Research Agency, those types of systems can relatively easily and at a low cost be jammed. With the Swedish Navy becoming more and more involved in missions overseas against insurgents, the question is whether an insurgent can affect the Swedish Navy and its tactics. This paper investigates the questions about what opportunities an insurgent have to affect the GNSS-system and how that can affect the Swedish Navyas well as the shipping industries. This paper is also about how the tactics of the Swedish Navy will be affected if an insurgent attempts to jam the GNSS-systems and the possibility of protection against jamming.

The art of tactical adjustment or military adaption are key abilities for an army to be effective on the battlefield. The knowledge of how a unit adapts during different scenarios is good to know for other units, therefore should reports of how they adapted and what they learned be passed on through the organisation. The problem whitin the Swedish armed forces is the lack of reports of lessons learned from day to day activities to the land combat centre. The main purpose of this studie is to examine organizational learning whitin military organisations.  This studie conducts interviews with six platoon comanders from different branches of the army. The comanders were asked how they conduct training with tactical adaption and lessons learned, what they do with the information they recovered from training.  The results from the studie proves that tactical adjustment and lessons learned is something that happens in the Swedish armed forces at an almost day to day basis and is a desirable ability for every unit to master. Although the comanders that were interviewed are lower down in the hierarchy of the Swedish armed forces and may not have the full picture of what happens to their reports after they been sent, they know that the reports and lessons learned were sent higher up in the hierarchy.  The main conclusion of this studie is that something needs to be done about the lessons learned system. Units training with tactical adaption provides reports with lessons learned, however the landwarfarecenter aren’t receiving any reports

<p>Yom Kippurkriget 1973 kan sägas vara det första sjökriget då sjömålsrobotar nyttjades av krigets respektive parter. Hur påverkade denna teknikutveckling av sjömålsroboten Israels sjötaktiska agerande? Syftet med uppsatsen är att undersöka hur teknikutvecklingen av sjömålsroboten har påverkat Israels sjökrigföring, samt undersöka huruvida det är tekniken som styr taktiken, eller tvärtom. Detta sker med en komparation av israelernas sjökrigföring under två krig, sexdagarskriget 1967 samt Yom Kippurkriget 1973. Analysverktyg för denna jämförelse utgörs av Wayne P. Hughes och Christopher Werners teorier angående samspelet mellan teknik och taktik. Denna teori och empiri redogörs deskriptivt med kvalitativ textanalys. Jämförelsen leder fram till att israelernas sjötaktiska agerande förändrades. I bägge krigen rådde god teknisk analys vilket påverkade deras taktik. Tekniken under Yom Kippurkriget möjliggjorde dock en offensivare taktik än agerandet under sexdagarskriget. Teknikutvecklingen av sjömålsroboten ledde således fram till en effektiv taktikanpassning. Undersökningen leder även fram till att teknik och taktik ständigt påverkar varandra.      </p> / <p>The Yom Kippur War in 1973 is known to be the first naval war when surface-to-surface missiles were used by both sides. How did this development of technology affect the tactical actions of Israel?</p><p>This paper examines how the development of technology, in form of the surface-to-surface missile, has affected the naval warfare of Israel and if technology affects tactics or vice versa. To find answers, the Israelis tactical actions are compared, in two wars, Six-Day War in 1967 and Yom Kippur war in 1973. Theories regarding the interplay between technology and tactics, by Kevin P. Hughes and Christopher Werner, are used as tool for the analysis.</p><p>The result of the study shows that the tactical actions of Israel did change by the development of technology. Common in both wars is the fact that analyses of technology were carried out and affected their tactical actions. Technology during the Yom Kippur War though made more offensive tactics possible, than during the Six-Day War.</p><p>Thus development of the surface-to-surface missile did lead to an effective adaptation of tactics. The result of the study also shows that tactics and technology constantly affects each other.     </p>

Yom Kippurkriget 1973 kan sägas vara det första sjökriget då sjömålsrobotar nyttjades av krigets respektive parter. Hur påverkade denna teknikutveckling av sjömålsroboten Israels sjötaktiska agerande? Syftet med uppsatsen är att undersöka hur teknikutvecklingen av sjömålsroboten har påverkat Israels sjökrigföring, samt undersöka huruvida det är tekniken som styr taktiken, eller tvärtom. Detta sker med en komparation av israelernas sjökrigföring under två krig, sexdagarskriget 1967 samt Yom Kippurkriget 1973. Analysverktyg för denna jämförelse utgörs av Wayne P. Hughes och Christopher Werners teorier angående samspelet mellan teknik och taktik. Denna teori och empiri redogörs deskriptivt med kvalitativ textanalys. Jämförelsen leder fram till att israelernas sjötaktiska agerande förändrades. I bägge krigen rådde god teknisk analys vilket påverkade deras taktik. Tekniken under Yom Kippurkriget möjliggjorde dock en offensivare taktik än agerandet under sexdagarskriget. Teknikutvecklingen av sjömålsroboten ledde således fram till en effektiv taktikanpassning. Undersökningen leder även fram till att teknik och taktik ständigt påverkar varandra. / The Yom Kippur War in 1973 is known to be the first naval war when surface-to-surface missiles were used by both sides. How did this development of technology affect the tactical actions of Israel? This paper examines how the development of technology, in form of the surface-to-surface missile, has affected the naval warfare of Israel and if technology affects tactics or vice versa. To find answers, the Israelis tactical actions are compared, in two wars, Six-Day War in 1967 and Yom Kippur war in 1973. Theories regarding the interplay between technology and tactics, by Kevin P. Hughes and Christopher Werner, are used as tool for the analysis. The result of the study shows that the tactical actions of Israel did change by the development of technology. Common in both wars is the fact that analyses of technology were carried out and affected their tactical actions. Technology during the Yom Kippur War though made more offensive tactics possible, than during the Six-Day War. Thus development of the surface-to-surface missile did lead to an effective adaptation of tactics. The result of the study also shows that tactics and technology constantly affects each other.