Enligt oss är en stor del av kriminaliteten i Sverige drogrelaterad. Vi har därför valt att i detta examensarbete inrikta oss på behandling av narkotikamissbruk. Då vi ser Heroin som den tyngsta drogen man kan missbruka, valde vi att undersöka hur en subutexbehandling går till här i Umeå. Vi har med detta arbete fått kunskap om behandlingen så att vi och andra får en möjlighet att få kunskap om hur man, på åtminstone ett sätt, kan få hjälp med att bli kvitt sitt heroinberoende. I arbetet har vi valt att först skaffa kunskap om själva preparatet Subutex genom fakta från bl.a. FASS (information om läkemedel) mm. Vi har intervjuat en Överläkare vid namn Peter Valverius som arbetar vid BPS (Beroendepsykiatrin). Subutex är en vit, oval tablett med ett svärd på ena sidan och styrkan angiven på den andra sidan. Subutex finns i 0,4 mg, 2 mg och 8 mg. Det aktiva innehållsämnet är Buprenorfin. Buprenorfin minskar suget efter opiater och underlättar avvänjningen av opiater genom att dämpa symptomen som uppkommer när man slutar missbruka opiater. Även den euforiska känsla som många missbrukare vill åt slås ut. Subutex används i behandlingar för att hjälpa personer att kunna sluta missbruka opiater. Det är Socialtjänsten som till en början måste anmäla personen till subutexprogrammet. Denna anmälan görs till BPS. För att kunna få en subutexbehandling i Umeå måste man uppfylla vissa kriterier.

I rapporten redovisas resultatet av sex intervjuer hållna med personer med missbruksproblem eller tidigare missbruksproblem. I inledningen till rapporten beskrivs ansvaret i att som myndighetsanställd behandla även utsatta grupperingar i samhället, som människor med missbruksproblem, på ett förtroendeingivande sätt, såväl socialt som juridiskt. Under rubriken syfte, beskrivs målet att genom de intervjuer som hållits, få en uppfattning om hur intervjupersonerna upplever att det är att vara i kontakt med Polisen, Socialtjänsten samt Hälso- och sjukvården. Till syftet hör även att få en bild av vad som varit till gagn eller skada för intervjupersonernas förtroende för dessa myndigheter. I metoden beskrivs på vilket sätt intervjuerna presenteras, hur intervjupersonerna valdes ut samt faktorer hos intervjupersonerna som skulle kunna vara av betydelse för hur de svarar. Även felkällor som kan vara med till att styra resultatbilden nämns. Därefter presenteras resultatet av intervjuerna, först genom att ge en övergripande bild av vilket förtroende intervjupersonerna har för respektive myndighet, sedan genom att precisera vad som nämnts som förtroendehöjande/sänkande i respektive myndighets handlingssätt. Även de tips som intervjupersonerna avgett över vad myndigheterna bör förändra eller förbättra nämns under resultatdelen. I resultatsammanfattningen kommenteras sådant i resultatet som kan anses anmärkningsvärt och sådant som får betraktas som väntat. I diskussionen analyseras resultatet.

Idag förknippar många Internet med frihet. En frihet som öppnar möjligheter till en mer obegränsad tillvaro. Men med frihet kommer alltid ett ansvar vilket många gånger förbises. Internet har blivit en guldkalv för dem som tillhandahåller naturliga och legala droger. Droger som i sin verkan och effekt många gånger liknar narkotikans, men som faller utanför lagstiftningens rekvisit. Ungdomar som befinner sig mellan barndomen och vuxenvärlden är en känslig grupp för den här formen av utbud. De är också den största målgruppen i de här sammanhangen. Ett brukande av naturliga och legala droger som övergår till ett missbruk av narkotika skulle få tragiska följder för många av våra ungdomar. Frågan är hur man kan förhindra att dessa preparat tränger sig in i vårat svenska samhälle utan några rättsliga följder. För många har detta fenomen hittills varit relativt dolt men det tenderar till att öka allteftersom de drogliberalas åsikter växer sig starkare. För att få en bättre bild kring problematiken har vi i detta arbete valt ut en samling aktörer med olika erfarenheter och kunskaper kring fenomenet naturliga och legala droger på Internet och intervjuat dessa.

Syftet med detta arbete är att underlätta hur man skall gå tillväga när man som polisman ska avgöra om skälig misstanke föreligger vid ringa narkotikabrott. Vi vill även försöka förklara begreppet skälig misstanke. Detta för att underlätta arbetet mot ringa narkotikabrott som vi snart kommer att ställas inför. För att få svar på vår frågeställning har vi läst utlåtanden från JO, förarbeten till narkotikastrafflagen, samt kommentarer till Rättegångsbalken. När man som polisman skall göra bedömningen om skälig misstanke föreligger är det viktigt att man inte enbart tittar på subjektiva omständigheter som t ex att personen i fråga är en känd missbrukare eller påträffas i narkotikasammanhang. Man bör även i den samlade bedömningen ha med objektiva omständigheter som tecken och symptom av narkotikapåverkan för att kunna vidta eventuella tvångsmedel. Ett sådant tvångsmedel kan vara att ta med någon för urinprov, men för att kunna göra det måste skälig misstanke föreligga och vid fara i dröjsmål är det upp till den enskilde polismannen att själv göra denna bedömning. Efter samtal med polisinspektörer på olika håll i landet har vi fått en inblick i hur det fungerar ute på polismyndigheterna. Ett exempel på ett bra sätt att hjälpa den enskilde polismannen att göra sin bedömning om skälig misstanke är att upprätta en lathund med olika kriterier på omständigheter som talar för skälig misstanke.

AAS (Anabola Androgena Steroider) vållar stora problem i samhället. Det har visat sig att det är många personer utan någon direkt anknytning till idrotten som missbrukar AAS samtidigt som det finns en stark koppling till styrketräning. Missbruket kan leda till personlighetsförändringar såsom ökad aggressivitet och man kan se samband mellan AAS och besinningslösa våldsbrott. 1999 kriminaliserades det egna bruket av dopningsmedel men det är få som känner till detta såväl inom polisen, idrotten och samhället i övrigt. Polisen har genom kriminaliseringen fått ökade möjligheter att arbeta mot dopning men det är fortfarande få personer som blir lagförda för brott mot dopningslagen. Idrottens regelverk är omfattande men syftar främst till att få en ”ren” idrott. Vi vill i detta arbete belysa polisens och idrottens arbete mot dopning men även undersöka möjligheter till samverkan.

Cannabis har använts till olika ändamål i flera sekler och resultaten av dess användning har varit omstridda. Umeå är inte förskonat från dagens cannabisproblem trots att det är en stad med en stor opinion mot all användning av cannabis. För att belysa problemet med cannabismissbruk i Umeå, har vi valt att intervjua Föräldraföreningen Mot Narkotika, socialtjänsten samt polismyndigheten. Alla tre är eniga om att cannabismissbruket är ett stort problem i Umeå och även deras teorier stöds av en drogvaneundersökning som genomförs på högstadie- och gymnasieskolorna i staden. Umeå är inget undantag från övriga städer runt om i Sverige, utan de har också vissa områden som har större problem än andra. Enligt vår undersökning finns problemen i alla samhällsklasser och framförallt bland ungdomar. Denna grupp är särskilt viktig att lägga ner extra mycket tid och resurser på innan de går förlorade. Alla tre organisationerna i intervjuerna var övertygade om att grundstenen för ett bra drogbekämpande arbete är ett välutvecklat samarbete dem emellan.

Detta arbete handlar om polisens kamp mot narkotika och deras åtgärder för att minska nyrekryteringen till missbruk. Vi har tittat hur polisen arbetar idag, framförallt i Umeå. Vilka hjälpmedel som används och vilka det finns förslag att använda. Regeringen har tillsatt en utredning som vi tagit del av. I utredningens sammanfattning går det att läsa om att polisen bör kunna använda sig av ”buggning” (Hemlig teknisk avlyssning) vid grova brott och framförallt vid grova narkotikabrott. Enligt de direktiv som finns så skall utredningen analysera om det kan finnas ett behov av s.k. hemlig teknisk avlyssning (buggning) som arbetsmetod inom polisen. Och undersöka om metoden är effektiv samt överväga om intresset av att upprätthålla ett starkt skydd för den personliga integriteten ger ett utrymme för att tillåta hemlig teknisk avlyssning. Utredningen skall också undersöka möjligheterna att utvidga tillämpningsområdet för hemlig kameraövervakning, hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Vi har även valt att nämna den för Sverige nya drogen Fentanyl, detta för att visa hur framtiden inom narkotika världen kan se ut. Fentanyl finns i varianter 7000ggr starkare än heroin. Då vi valt att titta lite extra på polisen i Umeå och deras arbete så var det intressant att av den anledningen skriva om Fentanyl eftersom dödsfall och beslag förekommit i Umeå. Regeringen har gett ut en handlingsplan mot narkotika i denna står det att Sverige skall vara ett narkotika fritt land. Detta är svårt att uppnå med de medel som får användas idag och med bristen på personal och resurser. Vi har använt oss av Internet mycket i vårt arbete, vi har funnit information både på regeringens hemsida och Aftonbladet.se. Vi kontaktade Polismyndigheten i Västerbottens Län och tog del av deras verksamhetsplan, intervjuade även två polismän i Umeå som arbetar mot narkotika. Arbete har varit mycket lärorikt att framställa tyvärr hade vi önskat att vi hade haft möjlighet att lägga ner lite mer tid.

I min uppsats har jag valt att beskriva vårdkedjan för missbrukare i Umeå och hur man som enskild polis Kanske kan göra en skillnad och till vis del främja samarbetet mellan framför allt vård och polis. I Umeå faller fler och fler missbrukare mellan stolarna och får inte den hjälp dom behöver. Missbruket bara ökar och går längre och längre ner i åldrarna det finns 19/20 åriga flickor som går på Benzo, Heroin och Amfetamin. I Umeå finns det inte längre något riktigt bra ställe för avgiftning som är grunden i missbruksvården, eftersom dom flesta behandlingar öppna och slutna inte har möjlighet att avgifta missbrukare. Efter nerläggningen av beroendepsyk finns nu bara allmänpsyk att tillgå för avgiftning.

Rapporten handlar bl. a. om vad polisen ska tänka på, vid sidan av lag­stiftningen, för att göra rätt hjälpande insatser för ungdomar (12-16 år) med nar­kotikamissbruk. Resultatet av denna rapport bygger på en kunskapsinsamling via litteratur om ungdomar och narkotika, offentligt tryck samt Internet. Vi har också genomfört intervjuer, pratat med represen­tanter från Socialtjänsten samt via e-post haft kontakt med en polis I rapporten redogör vi för att det är viktigt att polisen arbetar för att beivra narkotikamissbruk. Vi har också tittat på varför ungdomar inleder ett narkotika­missbruk. Vägarna in i missbruk ser olika ut för ungdomarna och för att man som polis ska kunna försöka hindra att detta sker så krävs det att man har kännedom om hur ungdomar är och hur man ska bemöta dem. Bemötandet är sannolikt det viktigaste för en polis att tänka på i mötet med ungdomar. Likaså har vi sökt reda på vad man som polis ska tänka på när man för­fattar sin promemoria till Socialtjänsten så att det blir så bra som möjligt för Socialtjänstens fortsatta arbete med ungdomen. Poliser i Västra Götaland som möter ungdomar med bland annat narkotika­missbruk skriver en riskbedömning på den ungdom de möter. Vidare har vi kommit fram till att för att kunna hjälpa ungdomar med narkotikamissbruk så är det viktigt att man som polis har kunskap om både narkotika såväl som om ungdomar och deras livs­situation. Polisen måste våga se ungdomarna och respektera dem för att de befinner sig just där de är.

Sedan mitten av 80 talet pågår försök med så kallade sprututbytesprogram i Malmö och Lund. Syftet med sprututbytesprogrammen är och har varit att främst minska spridningen av HIV/AIDS och hepatit där injektionsmissbrukare som grupp är minst sagt överrepresenterade. Programmen går i korthet ut på att injektionsmissbrukare ges möjlighet att byta ut använda kanyler och sprutor. Utöver detta ges de i regel även möjlighet att ta del av utbildning i smittfrågor samt att få kontakt med exempelvis primärvård o s v. Vårat syfte med detta arbete har varit att försöka skapa en nyanserad av vad dessa program går ut på, samt vad de har för effekt på den grupp de primärt har för avsikt att skydda, narkotikamissbrukarna. Debatten i Sverige har i våra ögon varit väldigt svart/vit. Antingen ät man för eller så är man mot. Vi har under arbetets gång strävat efter en så neutral inställning som möjligt, men vår slutsats blir ändå att det i vart fall krävs betydligt mer forskning i ämnet för att fastställa om fördelarna överväger nackdelarna samt att det med bäring mot detta, i vart fall inte ännu bör införas permanenta sprututbytesprogram i Sverige.