Enligt Socialstyrelsen påverkar missbruk föräldrars förmåga att tillgodose sina barns behov. Barn som växer upp med föräldrar med missbruksproblematik lever under en ökad risk att fara illa på olika sätt. Syftet med denna studie är att undersöka hur kvinnor och män med missbruksproblematik upplevt sin uppväxt och om de tror att den påverkat deras liv och deras uppfostran till deras egna barn. Samtliga intervjupersoner befann sig på ett LVM-hem. Studien inspireras av narrativ metod och fokuserar på intervjupersonernas berättelser och resultaten presenteras i berättande form med citat. Två kvinnor och två män intervjuades för att kunna göra en jämförelse utifrån ett genusperspektiv. Resultatet visar att tre av de fyra intervjupersonernas uppväxt karaktäriserats av missbruk, psykisk ohälsa och försummelse. Tre av fyra intervjupersoner menar att man inte vill att ens egna barn ska behöva ha en sådan uppväxt som man själv hade, samtidigt visar det att man inte kunnat tillgodose sina barns behov till fullo på grund av eget missbruk. Samtliga intervjupersoner anser att deras uppväxt på något sätt påverkat att de hamnat i missbruk.

I dagens samhälle är narkotikamissbruk ett omdiskuterat ämne, likaså LARO-programmet. Den första läkemedelsassisterade underhållsbehandlingen för opiatmissbrukare kom till Sverige år 1966 och bestod då av drickmetadon kombinerat med psykosocialt stöd inklusive sociala rehabiliteringsinsatser. Syftet med denna studie är att undersöka enskilda individers upplevelser av LARO-programmet samt vilken inverkan LARO-programmet har i deras liv.   Denna studie har baserats på fyra stycken kvalitativa intervjuer med fyra individer som deltar i LARO-programmet i två olika kommuner. Studien baserar sig på individernas egna upplevelser, studien kommer inte att ta hänsyn till personalens åsikter eller vilken kommun intervjupersonerna kommer ifrån.   I studien framkom det att LARO-programmet, i det stora hela har hjälpt intervjupersonerna. Trots att de ansett att LARO-programmet har hjälpt, anser de att en stor del av programmet är medicinen och de anser att det finns brister i programmet. Det de flesta intervjupersonerna saknar, är det psykosociala stödet. Något som även framkom var personalens brist i bemötandet, det förklaras i maktförhållanden. En av de komponenter som intervjupersonerna ansåg var viktigt för att lyckas var att ha en fungerande vardag med någon form av meningsfull sysselsättning.

Under senare år har man via forskning kunnat påvisa att det finns samband mellan missbruk och ADHD. Enligt en studie är det mellan 15-30% ungdomar samt 35-55% av vuxna med diagnosen som har ett substansmissbruk, ofta i kombination med andra psykiska störningar. I socialstyrelsens rapport framgår det att personer med ADHD riskerar att utveckla ett alkohol- eller drogmissbruk i tidig ålder i jämförelse med personer som inte har diagnosen. Personer med ADHD och missbruksproblematik tenderar också att snabbare och oftare få återfall. Risken är allra störst om personer med ADHD har haft både ett trots- eller normbrytande beteende och hyperaktivitet eller impulsivitet under sin barndom. Denna studie baseras på fyra kvalitativa intervjuer som har gjorts med socialarbetare. I resultatet framkom det att det finns många olika risk- och skyddsfaktorer till varför personer med ADHD i högre utsträckning riskerar att utveckla missbruksproblematik. Exempel på dessa är självmedicinering, uppväxtförhållandena och skolgången. Vidare uttrycktes det att diagnostiseringen av ADHD spelar olika roll för personer. Vissa personer har strategier för att kunna hantera sina svårigheter, medan andra behöver en ADHD-diagnos för att kunna erhålla hjälp. I motivationsarbetet med dessa personer krävs ingen särskild behandling, man fokuserar på missbruket men inkluderar ADHD-problematiken i arbetet.

No description available.

Denna kvalitativa studie baseras på intervjuer med sex personer med tidigare missbruk men som idag är drogfria. Tidigare forskning visar att det är vanligt att genomgå mer än en behandling innan drogfrihet uppnås och att det är en process att bli drogfri som kräver en långsiktig beteendeförändring. Ungefär varannan återfaller inom sex månader vilket innebär att varannan inte gör det. Bland annat kognitiva faktorer och socialt stöd har visat sig vara viktiga för att uppnå drogfrihet. Studiens syfte är att undersöka och öka förståelsen för hur det kommer sig att personer klarar av upprätthålla drogfrihet. Studien visar att respondenterna har behov av att prata av sig, vara ärliga samt att de vill ha ett bra bemötande från omgivningen, främst från personer som ska hjälpa dem för att de ska kunna fortsätta vara drogfri. Vidare anser respondenterna att deras egna tankemönster för att motstå droger, sociala nätverk och att byta miljö har varit viktiga faktorer för att bibehålla drogfrihet.

Klientens välmående efter en genomförd missbruksbehandling är av relevans för att under- söka en behandlings kvalitet. Syftet med föreliggande studie är att undersöka klienternas upplevelse av livskvalitet samt meningsfullhet efter genomförd behandling på Rockesholms behandlingshem. Studien har grundats i, och analyserats, med hjälp av begreppen; menings- fullhet, relationer till andra, social integration, självkontroll, känslomässigt välbefinnande samt fysiskt mående. Studiens empiri har inhämtas med hjälp av åtta kvalitativa intervjuer, detta i syfte att få en djupare förståelse för klienternas utsagor. Respondenterna bestod av in- divider vilka har genomfört en missbruksbehandling på Rockesholms behandlingshem under de två senaste åren. Resultatet visade att samtliga respondenter uppvisar en förbättrad livskva- litet och meningsfullhet efter genomförd behandling. Resultatet indikerar på att de kategorier som inkluderas i begreppet livskvalitet, d.v.s. sociala, psykiska samt fysiska faktorer ömsesi- digt påverkar varandra och leder till en upplevelse av förbättrad livskvalitet och meningsfullhet efter genomförd behandling. Ytterligare visar resultatet att några eller alla av dessa faktorer, har förbättrats hos klienterna efter att de genomgått en behandling. En diskuss- ion förs kring huruvida livskvalitet och meningsfullhet kan bidra till att bibehålla ett nyktert- och drogfritt liv.

Introduktion: Det finns begränsad kunskap om kvinnor med missbruksproblematik som utsätts för partnervåld och i Sverige finns det endast ett fåtal mindre studier som behandlar ämnet. Då samhället många gånger ser dessa kvinnor som missbrukare hellre än offer för våldsbrott, kan känslor av skuld och skam ofta förekomma hos kvinnorna. Syfte: Att undersöka socionomstudenters uppfattningar om offer med eller utan missbruksproblematik som blir utsatta för partnervåld. Metod: Socionomstudenter från Stockholms universitet rekryterades (N = 177, 84,2% kvinnor och 11,9% män) som fick besvara en enkät baserad på en tillhörande vinjett. Enkäten utgjordes av instrumenten Victim Blame Attribution Measure och Excuse Perpetrator Measure samt två eget konstruerade frågor. Vinjetterna beskrev en situation med förekommande partnervåld där mannen var gärningspersonen och kvinnan var offret. I en vinjett hade offret missbruksproblematik och i den andra hade offret inte det. Resultat: Offer med missbruksproblematik blev mer skuldbelagda av deltagarna än offer utan missbruk. Deltagarna ursäktade även gärningspersonen mer för uppkomsten av partnervåld om offret hade missbruksproblematik än om hon inte hade det. Diskussion: Resultatet som framkom av den aktuella studien stämmer överens med tidigare forskning. Offer för partnervåld, främst offer som även har missbruksproblematik, kan utsättas för skuldbeläggande attityder av sin omgivning då de inte blir uppfattade som ett idealt offer. Detta kan i sin tur påverka offrets vilja att söka hjälp för sin utsatthet. / <p>2016-06-01</p>

No description available.

<p>Valet av uppsatsämne växte fram under den senare delen av vår utbildning, bl. a. genom en föreläsning av leg psykolog, fil dr Alain Topor, men även efter tema kursen Psykiska funktionshinder och välfärd. Det gav oss en inblick i problematiken kring psykiskt funktionshinder med missbruksproblematik. Gruppen betraktas av de professionella och belyses i media, som en utav de mest svårbehandlade och utsatta grupperna i samhället (SOU 1999:1). Satsningar i landet med statliga medel och den uppmärksamhet media gav, fick oss att fundera på om det är möjligt att återhämta sig i nuvarande system för målgruppen psykiskt funktionshindrade med missbrukproblematik s.k. dubbeldiagnos? Det övergripande syftet med denna studie har varit att få kunskap om hur Sotenäs och Rygge kommun organiserat arbetet kring målgruppen dubbeldiagnos. Sotenäs kommun ligger i Bohuslän och Rygge kommun i Östfold i Norge. Utgångspunkterna för vår forskning har varit succésfaktorerna och vilket utrymme dessa fått i respektive vald kommun. Uppsatsen bygger på litteraturstudier som vi kompletterat med kvalitativ informant intervjuer med socialarbetarna i Sotenäs och Rygge kommun. Vi har också med som exempel, iakttagelser från den verksamhetsförlagda praktiken. Innan uppsats skrivandet tog fart hade vi en föreställning om att hindren var större än möjligheterna för målgruppen, men allt eftersom omvärderade vi vår uppfattning. En anledning till det här kan vara att vi på grund av okunskap fokuserade på hindren.</p>

No description available.