Avsikten med studien är att belysa och lyfta förståelsen för kvinnor i missbruk. I bakgrunden beskrivs skillnader mellan man och kvinna i missbruk samt hur kvinnors levnadsförhållande i missbruksvärlden. Syftet har varit att få större förståelse för kvinnor i missbruk och vad det är som främjar eller hindrar kvinnor från att påbörja och genomgå en behandling för sitt missbruk. Metoden som valdes var kvalitativ på grund av att den gav en djupare förståelse. I resultatet uppkom det att kvinnorna var underordnade i missbruksvärlden samt att kvinnorna levde under de manliga normerna i samhället. Studien visar även att kvinnorna led mer av psykiska problem gentemot männen. De respondenter som intervjuades var en kurator, en alkohol- och drogterapeut och två respondenter i behandlingshem för kvinnor. Vår slutsats är att det behöver finnas mer uppsökande verksamheter för kvinnor samt att de är i behov av att det finns normer för just kvinnor. Kvinnorna skulle behöva behandling med enbart kvinnor för att det ska bli drogfria och klara sig i samhället.

Background: Alcohol and drug abuse is a worldwide health problem and health care professionals should maintain an ethical approach to all patients. People with substance abuse problems experience poor health care delivery, partly because of the attitudes of health care professionals. Aim: To examine the attitudes of health care professionals towards people with substance abuse problems. Method: A literature study where 8 qualitative research articles were quality reviewed and analyzed. Results: The attitudes of the majority of health care professionals towards people with substance abuse were negative. People with substance abuse were considered to lack will, to be hopeless cases, to be manipulative with rapid mood swings and were seen only on the basis of their addiction problems. There was also a reluctance to work with these patients. Among the few positive attitudes that emerged were that the health care professionals wanted to show respect, understanding and a willingness to support people with substance abuse. Lack of knowledge and skills is fundamental to the negative attitudes of health care professionals. Conclusion: Negative attitudes towards people with substance abuse were evident among health care professionals who tended to see them based only on their addiction problems. These negative attitudes can affect the care provided to these patients so that they do not receive adequate care. Education is needed to change the negative attitudes.   Keywords: Attitudes, health care professionals, people with substance abuse / Bakgrund: Alkohol- och drogmissbruk är ett hälsoproblem som finns över hela världen och vårdpersonalen bör upprätthålla ett gott etiskt förhållningssätt till alla patienter. Personer med missbruksproblematik upplever en dålig vård bland annat på grund av vårdpersonalens attityder. Syfte: Att undersöka vårdpersonals attityder till personer med missbruk. Metod: En litteraturstudie där 8 kvalitativa vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskats och analyserats. Resultat: Det framkom att majoriteten av vårdpersonalens attityder till personer med missbruk var negativa. Detta innebar att personer med missbruk ansågs sakna vilja, vara hopplösa fall, vara manipulativa med snabba humörsvängningar och ses endast utifrån sitt missbruksproblem. Det framkom även en motvilja till att arbeta med den här patientgruppen. Bland de få positiva attityder som framkom var att vårdpersonalen ville visa respekt, få förståelse för och vilja stödja personer med missbruk. Brist på kunskap och kompetens är en grund till negativa attityder hos vårdpersonalen. Slutsats: Negativa attityder till personer med missbruk var tydliga hos vårdpersonalen och de tenderade att se personerna endast utifrån sitt missbruksproblem. Dessa negativa attityder kan påverka vården som ges till den här patientgruppen på så sätt att de inte får adekvat vård. Utbildning behövs för att förändra de negativa attityderna.   Nyckelord: Attityder, vårdpersonal, personer med missbruk

Denna uppsats behandlar barnperspektivets roll i socialsekreterares arbete med föräldrar med missbruksproblematik. Syftet med studien är att undersöka barnperspektivets roll i socialsekreterares kontakter med missbrukande föräldrar. Datainsamlingen har skett genom åtta kvalitativa intervjuer med socialsekreterare som arbetar på socialtjänstens beroendeenheter. Därefter har intervjuerna analyserats genom innehållsanalys. Den vetenskapsteori som använts i uppsatsen är konstruktivism och analysen har präglats av såväl ett barndomssociologiskt perspektiv som ett systemteoretiskt perspektiv. Resultatet visar att de intervjuade socialsekreterarna anser att det viktigaste i att tillämpa ett barnperspektiv i deras arbete är att uppmärksamma om det finns barn i den missbrukandes närhet. Däremot är det mycket sällan som socialsekreterare vid beroendeenheten pratar med barn om hur de upplever förälderns missbruk. Slutsatsen av resultatet är att barnen uppmärksammas av socialsekreterarna men deras delaktighet och möjlighet att påverka sin situation är mycket begränsad.

Studiens fokus är våldsutsatta kvinnor med missbruksproblematik. Studien har undersökt vilken kunskap och erfarenhet yrkesverksamma inom det sociala arbetets fält har gällande den sociala verkligheten och levnadsvillkoren för kvinnor med denna problematik, vilka insatser som finns representerade för att förbättra kvinnornas situation samt vilka möjligheter och begränsningar de yrkesverksamma ser i deras arbete med denna grupp. Studiens forskningsteoretiska inriktning är hermeneutisk och det är en kvalitativ studie där metodvalet består av semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma som arbetar inom olika avdelningar i den sociala sektorn. Studiens teoretiska perspektiv har en feministisk grund. Studiens material har analyserats med hjälp av en tematisk analys och har kopplats samman med tidigare forskning och de teoretiska perspektiven för studien. Resultatet visar att kvinnor med denna problematik är mycket utsatta på grund av könsmaktsordningen, stigmatisering, destruktiva relationer, sexuellt utnyttjade, självmedicinering och den socialt marginaliserade miljön. Kvinnornas brist på motivation till att söka hjälp är hög och de befintliga sociala insatserna är inte tillräckligt utvecklade för att se till kvinnornas specifika behov.

Tidigare forskning betonar att personer med samsjuklighet som innefattar missbruk och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har behov av samtidiga och samordnade insatser. Det är även lagstadgat att kommuner och landsting ska samverka i arbetet med ovanstående personer, om det är tydligt att det finns eller om yrkesverksamma misstänker ett sådant behov. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka förutsättningarna är för samverkan i arbetet med personer med samsjuklighet. Vidare ligger intresset i att undersöka vad som krävs för att samverkan ska prioriteras. Kvalitativa intervjuer har utförts och analyserats utifrån en hermeneutisk metod. Initialt var tanken att intervjua sex respondenter men utifrån ett bortfall i urvalet har fem yrkesverksamma intervjuats. I uppsatsens resultat framkommer att det finns goda förutsättningar för samverkan. Dock behöver vissa faktorer, bland annat formella system och olika riktlinjer, utvecklas för att de yrkesverksamma ska kunna möta de önskemål och behov den enskilde har. Det beskrivs att yrkesverksamma som arbetar för de olika aktörerna har en gemensam vision och önskan om att kommunen ska få tillgång till multiprofessionella team gällande arbetet med personer med samsjuklighet. För att nå visionen uppger respondenterna att aktörerna dels behöver fortsätta mötas och prata med varandra, och dels att aktörerna har samma förutsättningar i arbetet.

Av de som använder narkotika är över 40 procent tjejer, men de är bara en tiondel av alla som döms för narkotikabrott. Polisen är medveten om problemet, men har inte verktygen att lösa det. Vi har mött några av de som är en del av mörkertalet. På drogvaneundersökningar som genomförs andra året i gymnasiet är det 60 procent killar och 40 procent tjejer bland de som uppger att de någon gång testat narkotika. Bland personer dömda för narkotikabrott ser siffrorna helt annorlunda ut, bara 13 procent av de dömda är tjejer. Det behöver inte innebära att alla som uppgivit att de använder droger blir fullt utvecklade missbrukare, men enligt polisen finns det anledning att tro att det här är ett mörkertal, och de inte hittar lika många av de tjejer som missbrukar. – Tjejerna får inte den uppmärksamhet de förtjänar, vilket gör att de riskerar att gå mycket djupare i sitt missbruk än männen och bli fullt utvecklade missbrukare, säger Lennart Karlsson, polischef för Norrmalm i Stockholm. I en artikelserie i sex delar möter vi några av de kvinnor som är en del av mörkertalet. Vi har träffat tjejer med erfarenhet av missbruk och poliser som jobbar med narkotika för att ta reda på frågan –  vilka är de narkotikamissbrukande tjejerna, varför upptäcks de inte och vad får det för konsekvenser? Del 1: Möt tjejerna: “Jag har alltid sluppit undan” Del 2: Brukarföreningen – en plats för vila och sprutor Del 3: Polisen: “Det är jobbigare att kolla tjejer” Del 4: Han har ansvar för “Plattan” – vill hitta fler tjejer Del 5: Forskaren: “Vi måste skaffa nya glasögon” Del 6: Sofie, 24, arbetar mer än heltid – med att få tag på heroin

<p>I denna studie undersöks och tolkas ungdomar, behandlingspersonal, socialtjänst och Länsstyrelsen uppfattning om behandlingen på Arken HVB, samt hur ungdomarna upplever sin nuvarande situation. Information om socialtjänstens bedömning och Länsstyrelsens granskning har skett via skandinavisk sjukvårdsinformations kvalitetsindex och dokument från Länsstyrelsens tillsyn. I studien har tre ungdomar i åldrarna 20-21 år, som fullföljt behandling på Arken HVB intervjuats. Vidare har även behandlingspersonal intervjuats. Intervjuerna har varit kvalitativa och halvstrukturerade. Underlaget har analyserats med hjälp av psykodynamiskt, miljöterapeutiskt samt salutogent synsätt. Resultatet visar att respondenterna har liknande uppfattningar av behandlingen. Samtliga upplever en förändring under behandlingen, goda relationer och samtal med kontaktperson, dock ser ingen av ungdomarna något direkt samband mellan behandlingen och den inre förändringen. Samtliga ungdomar lever ett bättre liv idag än innan behandlingen.  Slutsatsen blir därmed att en förändring behöver komma från ungdomens inre för att de skall kunna tillgodogöra sig behandling. Dessutom har ungdomarna lyckats genomföra en livsstilsförändring för att bibehålla behandlingseffekterna.</p>

<p>Abstrakt</p><p>Att som anhörig leva nära ett beroende påverkar ens hälsa och välmående. Som anhörig behöver man hjälp, stöd och råd att förbättra sin livssituation. Det stöd som ges till anhöriga har fokus på anhörigas situation i form av egen personlig utveckling, råd och stöttning.</p><p>Syftet med studien var att belysa anhörigas upplevelser av hur det är att leva i en familj med missbruk, anhörigas upplevelser av det anhörigstöd som har erbjudits dem och vad detta stöd har inneburit för deras hälsa och välmående.</p><p>Studien är en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie, innehållande fem respondenter. Intervjuerna sammanställdes genom en tematiserad innehållsanalys och resultatet visade på att innan stödet mådde anhöriga dåligt i form av bl a oro, ångest, sömnproblem och andra fysiska besvär. Kontakten med stödet kom oftast i samband med att missbrukaren genomgick en behandling. Det stöd som har erbjudits respondenterna var i form av en anhörigvecka samt stöttning genom Al-Anon och Nar-Anon (tolvstegprogrammets anhörigstöd). Några respondenter hade även fått personliga samtalskontakter. Respondenterna mådde bättre och hade en bättre livssituation efter stödet.</p>

<p>Denna sociologiska uppsats behandlar några faktorer som kan påverka ungdomar, som i sin tur kan leda till ett utanförskap. Under tonårsfrigörelsen genomgår ungdomar en fas, då de kan riskera att bli beroende av exempelvis alkohol eller droger. Detta kan i sin tur leda till att de kan hamna utanför samhället. Syftet med arbetet är att undersöka vad samhället kan göra och vad de har för skyldigheter för att fånga upp dessa ungdomar. Med utgångspunkt från Halmstad kommun. </p><p>Uppsatsen bygger på kvalitativ metod med intervjuer. Gemensamt för våra informanter är, att de arbetar med barn och ungdomar. De har skyldighet och ansvar att försöka fånga upp ungdomarna på olika sätt. I uppsatsen används teorier och forskning som är kopplade till det sociala fenomenet, ungdomar i riskzon för ett beroende, ur ett myndighetsperspektiv.</p><p>Resultatet visar att ungdomar som inte har en fast och trygg grund att stå på löper större risk att hamna i ett beroende på grund av ett missbruk. Men det visar också att tonårsfrigörelsen kryper allt längre ner i åldrarna på grund av att samhällsattityden har förändrats. Just i Halmstad kommun finns det ett bra skyddsnät för att fånga upp ungdomar som är på glid om man ser det ur ett myndighetsperspektiv. Skyddsnätet är uppbyggt på ett nära samarbete mellan olika myndigheter och sociala institutioner.</p>

I denna studie undersöks och tolkas ungdomar, behandlingspersonal, socialtjänst och Länsstyrelsen uppfattning om behandlingen på Arken HVB, samt hur ungdomarna upplever sin nuvarande situation. Information om socialtjänstens bedömning och Länsstyrelsens granskning har skett via skandinavisk sjukvårdsinformations kvalitetsindex och dokument från Länsstyrelsens tillsyn. I studien har tre ungdomar i åldrarna 20-21 år, som fullföljt behandling på Arken HVB intervjuats. Vidare har även behandlingspersonal intervjuats. Intervjuerna har varit kvalitativa och halvstrukturerade. Underlaget har analyserats med hjälp av psykodynamiskt, miljöterapeutiskt samt salutogent synsätt. Resultatet visar att respondenterna har liknande uppfattningar av behandlingen. Samtliga upplever en förändring under behandlingen, goda relationer och samtal med kontaktperson, dock ser ingen av ungdomarna något direkt samband mellan behandlingen och den inre förändringen. Samtliga ungdomar lever ett bättre liv idag än innan behandlingen.  Slutsatsen blir därmed att en förändring behöver komma från ungdomens inre för att de skall kunna tillgodogöra sig behandling. Dessutom har ungdomarna lyckats genomföra en livsstilsförändring för att bibehålla behandlingseffekterna.