Introduktion: Det finns begränsad kunskap om kvinnor med missbruksproblematik som utsätts för partnervåld och i Sverige finns det endast ett fåtal mindre studier som behandlar ämnet. Då samhället många gånger ser dessa kvinnor som missbrukare hellre än offer för våldsbrott, kan känslor av skuld och skam ofta förekomma hos kvinnorna. Syfte: Att undersöka socionomstudenters uppfattningar om offer med eller utan missbruksproblematik som blir utsatta för partnervåld. Metod: Socionomstudenter från Stockholms universitet rekryterades (N = 177, 84,2% kvinnor och 11,9% män) som fick besvara en enkät baserad på en tillhörande vinjett. Enkäten utgjordes av instrumenten Victim Blame Attribution Measure och Excuse Perpetrator Measure samt två eget konstruerade frågor. Vinjetterna beskrev en situation med förekommande partnervåld där mannen var gärningspersonen och kvinnan var offret. I en vinjett hade offret missbruksproblematik och i den andra hade offret inte det. Resultat: Offer med missbruksproblematik blev mer skuldbelagda av deltagarna än offer utan missbruk. Deltagarna ursäktade även gärningspersonen mer för uppkomsten av partnervåld om offret hade missbruksproblematik än om hon inte hade det. Diskussion: Resultatet som framkom av den aktuella studien stämmer överens med tidigare forskning. Offer för partnervåld, främst offer som även har missbruksproblematik, kan utsättas för skuldbeläggande attityder av sin omgivning då de inte blir uppfattade som ett idealt offer. Detta kan i sin tur påverka offrets vilja att söka hjälp för sin utsatthet. / <p>2016-06-01</p>

Bakgrund: Varje år faller många män och kvinnor offer för partnervåld. Trots deras delade status som offer så har forskning funnit att våld mot manliga offer ses som mindre allvarligt och mer accepterat än våld mot kvinnliga offer. Föreliggande studie hade som syfte att undersöka och beskriva skillnader i uppfattningar mellan män och kvinnor avseende partnervåld mot manliga och kvinnliga offer, och är till författarens vetskap den första svenska studien att göra detta. Metod: Data inhämtades via enkät från 118 universitetsstudenter (61 män &amp; 57 kvinnor). Tre former av uppfattningar undersöktes; acceptans för att någon utövar våld mot, eller att någon utsätts för, våld av sin partner samt uppfattningen om var gränsen går för våld i en relation. Resultat: Män hade högre acceptans för partnervåld mot både kvinnor och män och både kvinnor och män hade högre acceptans för partnervåld mot män. Män hade högre acceptans för att någon utsätter en man för våld och kvinnor högre acceptans för att en man utsätts för våld. Både män och kvinnor såg det som mer acceptabelt att någon slår sin pojkvän än sin flickvän. Slutsats: Män har en mer accepterande syn på partnervåld, särskilt när det riktas mot andra män. Detta kopplas till en uppfattning om män som starka och tåliga för våld, med ursprung i rådande mansideal. Implikationer av denna uppfattning diskuteras. / <p>2013-09-18</p>

The aim of this paper is to examine how heterosexual cis-females is affected by living in an abusive relationship, in terms of how they act and relate to themselves, their environment and their abusers. Based on Sara Ahmed's phenomenology and her theory of how bodies are oriented towards the outside world, depending on previous experience and social discourses, two interviews with two heterosexual cis-women who lived through violent relationships where conducted, and through their narratives I examine how they orient themselves as a result of the abusive relationship. The women reports a (dis)orientation toward themselves and away from the abuser, as well as friends and family as a result of feelings of shame, anxiety and fear induced by the abusive relationship. The women also describe how some feelings of anxiety "sticks" and is ”re-lived” by the abused even when the relationship has ended, exposing the relationship as deeply disorienting.

Introduktion: Partnervåld är ett fenomen som leder till allvarliga konsekvenser både påindivid- och samhällsnivå. Prevalensen för partnervåld har visat sig vara lika stor blandbåde kvinnor och män. Det finns indikationer på att våld som begås av en man gentemoten kvinna inom en heterosexuell relation uppfattas som mer allvarligt än våld som begåsav en kvinna gentemot en man. Syfte: Dels att analysera huruvida gymnasiestudentersuppfattningar om allvarlighetsgraden i partnervåld i en heterosexuell relation skiljer sigåt beroende på offrets kön, och dels att analysera huruvida det finns skillnader i hurkvinnliga och manliga gymnasiestudenter uppfattar allvarlighetsgraden i enpartnervåldssituation. Metod: En enkät utformades i två versioner bestående av enfallbeskrivning som skildrade ett partnervåldsscenario inom en heterosexuell relation.Fallbeskrivningarna var identiska bortsett från att offrets kön manipulerades. Enkätendistribuerades till totalt 201 gymnasieelever i årskurs tre. Resultat: Respondenternauppfattade det som allvarligare att bruka våld gentemot ett kvinnligt offer i jämförelsemed ett manligt offer för partnervåld. Kvinnliga respondenter var mer benägna attuppfatta situationen som allvarlig än manliga respondenter, oberoende om offret var enkvinna eller en man. Diskussion: Skillnader i uppfattningar om allvarlighetsgrad kanhärledas till de socialt konstruerade könsroller som existerar i dagens samhälle, där mänexempelvis förväntas vara mer toleranta gentemot våld. Skillnader i hurallvarlighetsgraden i partnervåld uppfattas beroende på om offret är en kvinna eller enman kan leda till allvarliga konsekvenser för offret. För att undvika denna problematikär det eftersträvansvärt att uppmärksamma detta och öka medvetenheten om attpartnervåld är lika allvarligt oberoende vilket kön den som utsätts har. / <p>2016-06-01</p>

<p>Fenomenet män som är utsatta för partnervåld har hittills inte ägnats någon större</p><p>uppmärksamhet varken i det sociala arbetet, i akademiska kretsar eller i media.</p><p>Studien syftar till att undersöka vilken hjälp och vilket stöd män som är utsatta för</p><p>partnervåld – både i olikkönade och samkönade relationer – kan erbjudas av några av</p><p>samhällets hjälpinstanser. I studien deltog representanter från polis, akutsjukvård,</p><p>socialtjänst, mansjour, brottsofferjour och RFSL:s brottsofferjour, vilka valts ut</p><p>genom ett strategiskt urval. Studien genomfördes enligt delphimetoden vilket</p><p>medförde att informanterna startade en diskussion och ett kunskapsutbyte med</p><p>varandra. Studien visar att det endast är informanten från RFSL:s brottsofferjour som</p><p>frekvent möter män som är utsatta för partnervåld i sitt arbete. Skuld, skam och tabu</p><p>lyfts av informanterna fram som tänkbara faktorer till att misshandlade män inte söker</p><p>hjälp. Majoriteten av informanterna anser att det inte finns tillräcklig hjälp att tillgå</p><p>för män som utsätts för våld i nära relationer och studien visar att de alla hänvisar</p><p>dessa män vidare till andra hjälpinstanser. Ingen av informanterna ålägger heller den</p><p>egna verksamheten det yttersta ansvaret för att hjälpa och stötta de utsatta männen.</p>

<p>Partnervåld är ett stort problem och ses som ett folkhälsoproblem. Detta våld kan drabba både kvinnor och män i alla åldrar, samhällsklasser och med olika etnisk tillhörighet. Med partnervåld menas fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, där offer och förövare har eller har haft en intim relation. Statistik visar att 16 kvinnor och 4 män dör varje år i Sverige till följd av partnervåld. Syftet med studien var att belysa de faktorer som de som utsatts för partnervåld ser som betydelsefulla i mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Studien gjordes som en litteraturstudie där 13 artiklar användes efter att ha granskats. Det resultat som framkom var att hälso- och sjukvårdspersonal ska ställa frågan om partnervåld i mötet med patienten om frågan ingår i anamnesen diskuteras ämnet på ett naturligt sätt så att patienten inte känner sig utpekad. Information om partnervåld borde finnas bland annat i väntrum och på toaletten. Att be partnern gå ut vid sjukvårdsbesök underlättar för patienten att tala om våldet. Kroppsspråk, tid, stöd och trygghet var andra faktorer som var viktiga för hälso- och sjukvårdspersonal att tänka på vid mötet med patienten. Fortsatt forskning kring området bör innefatta både kvinnor och mäns upplevelse av partnervåld.</p>

Partnervåld är ett stort problem och ses som ett folkhälsoproblem. Detta våld kan drabba både kvinnor och män i alla åldrar, samhällsklasser och med olika etnisk tillhörighet. Med partnervåld menas fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, där offer och förövare har eller har haft en intim relation. Statistik visar att 16 kvinnor och 4 män dör varje år i Sverige till följd av partnervåld. Syftet med studien var att belysa de faktorer som de som utsatts för partnervåld ser som betydelsefulla i mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Studien gjordes som en litteraturstudie där 13 artiklar användes efter att ha granskats. Det resultat som framkom var att hälso- och sjukvårdspersonal ska ställa frågan om partnervåld i mötet med patienten om frågan ingår i anamnesen diskuteras ämnet på ett naturligt sätt så att patienten inte känner sig utpekad. Information om partnervåld borde finnas bland annat i väntrum och på toaletten. Att be partnern gå ut vid sjukvårdsbesök underlättar för patienten att tala om våldet. Kroppsspråk, tid, stöd och trygghet var andra faktorer som var viktiga för hälso- och sjukvårdspersonal att tänka på vid mötet med patienten. Fortsatt forskning kring området bör innefatta både kvinnor och mäns upplevelse av partnervåld.

Introduktion: Partnervåld är ett världsomfattande problem som drabbar både män och kvinnor. Manliga brottsoffer uppfattas som mer ansvariga för våldet de utsätts för än kvinnliga brottsoffer och uppfattningarna får konsekvenser för bemötande inom rättsväsendet och vilken hjälp brottsoffret får. Syfte: Att undersöka skillnader och likheter i studenters uppfattningar om brottsoffers delaktighet till sin utsatthet för partnervåld i heterosexuella parrelationer. Vidare var syftet med studien att undersöka hur studenternas rekommenderade åtgärder efter en inträffad partnervåldsincident skiljer sig mellan manligt respektive kvinnligt brottsoffer. Metod: En enkätstudie genomfördes på Mittuniversitetet i Sundsvall, där 90 studenter fick läsa om ett manligt brottsoffer och 88 studenter fick läsa om ett kvinnligt brottsoffer. Enkäten bestod av åtta fallbeskrivningar med tre frågor till respektive fallbeskrivning. Grupperna som jämfördes var manliga och kvinnliga respondenter samt respondenter som läst om ett manligt respektive kvinnligt brottsoffer. Dataanalysen utfördes i statistikprogrammet SPSS. Resultat: Manliga brottsoffer uppfattades som mer delaktiga till sin utsatthet än kvinnliga brottsoffer. Både manliga och kvinnliga brottsoffer uppfattades som mer delaktiga till sin utsatthet av manliga respondenter jämfört med kvinnliga respondenter. Respondenterna tenderade att uppfatta brottsoffer som mer delaktiga till sin utsatthet vid aktiv precipitation än vid passiv precipitation. Kvinnliga brottsoffer blev i högre utsträckning än manliga brottsoffer R rekommenderade att kontakta polisen efter inträffad partnervåldsincident. Diskussion: Manliga och kvinnliga brottsoffer uppfattas olika trots identiska partnervåldsincidenter. Detta går i linje med tidigare forskning som förklarar skillnaderna med könsstereotyper inom partnervåld. Resultatet är av vikt för arbetet med brottsoffer för partnervåld då uppfattningar om brottsoffers delaktighet till sin utsatthet kan påverka hur individer bemöter brottsoffer för partnervåld. / <p>2015-06-03</p>

Introduktion: Tidigare forskning kring partnervåld har främst omfattat våld i heterosexuella relationer och begreppet partnervåld har använts i det närmaste synonymt med mäns våld mot kvinnor. Precis som våld i heterosexuella relationer är samkönat partnervåld inte ett nytt fenomen, dock relativt outforskat. Syfte: Att undersöka och beskriva uppfattningar om våld som begås i samkönade relationer avseende skillnader mellan män och kvinnor. Metod: Studenter från Mittuniversitetet rekryterades (N = 227; 126 kvinnor och 101 män), vilka läste en vinjett och besvarade en enkät. I vinjetterna illustrerades våld i en samkönad relation med antingen två män, eller två kvinnor. Enkäten utgjordes till största del av instrumentet Opinions of Domestic Violence Scale och jämförelser gjordes mellan grupperna män och kvinnor. Resultat: Männen uppfattade våld som begås i samkönade relationer som mindre allvarligt än kvinnorna och effektstorleken var .15. Männen uppfattade även offret som mer delaktig i sin egen utsatthet än kvinnor, dock var effektstorlekarna små. Diskussion: Resultaten som framkom är i linje med tidigare forskning. Slutsatser som drogs var att män och kvinnors skilda uppfattningar om våld som begås i samkönade relationer kan bero på att män har en mer tolerant inställning till våld och våldsbrott, med mer tendenser till victim blaming än kvinnor. Uppfattningar om samkönat partnervåld kan få konsekvenser när det kommer till bemötande av dessa brottsoffer, om liknande uppfattningar återfinns i andra populationer än den undersökta. / <p>2014-06-03</p>

Bakgrund: Partnervåld är något som drabbar och utövas av män och kvinnor världen över. Flertalet faktorer har funnits öka risken för att partnervåld ska inträffa, så som psykisk ohälsa, missbruk och arbetsrelaterade problem. Även attityder kring partnervåld har visat sig vara associerat med en förhöjd risk. Attityder är något som skiljer sig åt beroende på kultur, psykosociala omständigheter samt kön på offer och förövare. Syfte: Att undersöka hur förövarens psykosociala situation påverkade studenters acceptans för partnervåld, samt att jämföra skillnader beroende på respondentens kön och upplevt kön på förövaren. Metod: Studenter på ett medelstort svenskt universitet (N = 197; 78 män och 118 kvinnor) tilldelades en enkät innehållande tre vinjetter som beskrev ett gräl mellan två partners, där gärningspersonens psykosociala situation ändrades för respektive vinjett, samt sex efterföljande åsiktsfrågor. Resultat: Den psykosociala situationen påverkade studenternas acceptans för partnervåld när det rörde sig om verbal aggression och förtäckta hot. Männen hade högre acceptans än kvinnorna för vissa av de beskrivna beteendena. När det rörde sig om verbalt partnervåld var acceptansen lägre bland de respondenter som uppfattade gärningspersonen med missbruksproblem som man, däremot fanns inga skillnader när det rörde sig om fysiskt partnervåld eller rörande de övriga två vinjetterna. Diskussion: Vissa skillnader fanns och stämde överens med tidigare forskning, medan andra resultat motsade resultat från tidigare studier. Teorin om personlig konstruktion kunde delvis förklara hur respondenternas attityder kunde ha formats. Resultatet belyser att partnervåld ursäktas under vissa omständigheter, något som kan bidra till förståelsen för varför partnervåld utövas. / <p>2016-06-01</p>