För att få ett fungerande modernt samhälle krävs det med största sannolikhet att det finns en fungerande rättsordning. Det är dock inte tillräckligt att ett samhälle har lagar och regler som föreskriver vilka beteenden som accepteras. Det krävs också att dessa lagar och regler tillämpas och får genomslagskraft. Här fyller rättskipningen en viktig funktion.[1] För att processen ska kunna fylla sin funktion menade redan processkommissionen att tre grundläggande krav måste uppfyllas; säkerhet, snabbhet och billighet.[2] Lindblom är en av dem som än idag betonar detta.[3] Vilken förhandlingsform som skapar de bästa processförutsättningarna är en återkommande fråga. Under äldre rättegångsbalken (ÄRB) var förfarandet huvudsakligen skriftligt. ÄRB:s skriftlighet och bristande uppdelning mellan förberedelse och huvudförhandling ansågs leda till utdragna processer och rättsosäkerhet. Vid RB‒reformen sågs muntlighet och omedelbarhet därför som garantier för ett rättssäkert förfarande.[4] I propositionen En modernare rättegång (EMR‒propositionen) konstateras dock att ”… ett strikt fasthållande vid framför allt kravet på muntlighet kan leda till att förfarandet blir tungrott, tidsödande och kostnadskrävande utan att man därigenom når några rättssäkerhetsvinster.”[5] Från att muntlighet och omedelbarhet har betraktats som rättssäkerhetsgarantier i sig själva framstår det nu som att inga rättssäkerhetsvinster görs. Syftet med EMR var att förbättra domstolsprocessen med bibehållen rättssäkerhet.[6] För att uppnå dessa ändamål mjukade man således upp kravet på muntlighet och omedelbarhet. En del i det moderniseringsarbetet var införandet av en utökad möjlighet att hänvisa till handlingar under huvudförhandling i tingsrätt och överrätt. Regleringen återfinns i 43 kap. 7 och 8 §§ RB respektive 50 kap 18 och 19 §§ RB, och innebär att det under huvudförhandlingen är möjligt att hänvisa till handlingar upprättade under förberedelsen. Hänvisningsinstrumentet berör därmed två av rättegångsbalkens grundläggande principer ˗ principerna om muntlighet och omedelbarhet, och i sin tur gränsen mellan förberedelse och huvudförhandling. [1]   Lindblom (1997) s. 597 f. och Ekelöf i SvJT 1942 s. 7‒19. [2]   SOU 1926:31 s. 17. [3]   Bylander (2006) s. 331 och Lindblom i SvJT 2000 s. 105 – 155. [4]   SOU 1926:31 s. 20 f. och SOU 1938:43 s. 22 f. [5]   Prop. 2004/2005:131 s. 81. [6]   A.prop.s. 77.

Boverkets Byggregler, BBR, reglerar hur byggnader får utformas. Regelverket uppdateras med jämna mellanrum för att fortsatt hållas modernt i det förändrande landskapet inom byggindustrin. Rapporten fokuserar på denna förbättringsaspekt och har närmare studerat två regler inom BBR. Dessa är paragraferna 5:561 som innefattar de kriterier som följs vid brandsektionering och 5:61 vilket handlar om att motverka brandspridning mellan byggnader igenom att byggnader kan byggas på 8 meters avstånd. Urvalet av regler gjordes via intervjustudier med sakkunniga inom brandingenjörsverksamheter samt genom litteraturstudier av framförallt Syfteshandboken.  För att få en förståelse av styrkor och svagheter inom BBR utfördes litteraturstudier av Modernare byggregler samt Framtidens byggregler. Genom analys av dessa publikationer visades det hur analytisk dimensionering är en positiv och önskvärd metod att bevara, det finns väldigt många olika typer av tillämpare med skilda kunskapsnivåer gällande brandreglerna, samt att det fanns en del missledande passager i BBR som gör det förvirrande för tillämpare att urskilja mellan föreskrift och allmänna råd. Tillämpare som saknar specifik utbildningen eller information gällande byggreglerna har nästintill inga andra alternativ än att hänvisa till experter inom branschen för att tillämpa analytisk dimensionering. Då det vid många tillfällen inte finns möjligheter att följa de allmänna råden och förstå vilka aspekter av föreskriften som ska täckas igenom att tillämpa dem för specifika byggen. Fokus i detta arbete därför varit att undersöka möjlighet till analytisk dimensionering för de utvalda reglerna och sedan ge förslag på förtydliganden och utökade möjligheter för att förenkla för tillämpare av regelverket.  Från undersökningen framkom det att föreskrifterna för 5:561 och 5:61 främjar användningen av analytisk dimensionering då de inte innehöll detaljlösningar men det fanns vissa aspekter av de allmänna råden som kunde förbättras. Genom att undersöka historiken gällande reglerna och identifiera anledningarna till tidigare revideringar och syftena bakom dessa revideringar, kunde nya välgrundade förändringsförslag tas fram. Ett av dessa förslag är att öka förståelsen för tillämpare genom att introducera fler förklarande exempel som kan presenteras som en lista till paragraf 5:61 för att lättare förstå vilka gränser och möjligheter som kan appliceras för att upprätthålla lämpligt brandskydd mellan byggnader. För paragraf 5:561 har det vid många tidigare utgåvor av byggreglerna funnits en större tabell med fler val av brandtekniska installationer för att upprätthålla lämpligt brandskydd, medan dagens allmänna råd har en mindre lista med färre valmöjligheter. Detta innebär en reduktion av angivna alternativ och variationer av tillgängliga brandtekniska installationer. Det rekommenderas att återinföra en mer utförlig lista för att utöka valmöjligheter och förståelse för tillgängliga brandtekniska installationer.  Rekommendationerna som anges måste testas för att påvisa konsekvenserna och fördelarna ifall dessa träder i kraft. Speciellt gäller detta värmestrålningsberäkningar för listan inom 5:61 sedan brandgasventilering för paragraf 5:561. / The focus and goal of the thesis were to establish how and what in the current regulations, BBR, of Boverket (The Swedish National Board of Housing, Building and Planning) should be revised in order to increase understanding or give more choices to the person trying to apply the rules. BBR is today the set of rules used when designing a building. These rules are repeatedly revised in order to be kept up to date with modern building standards.  The report applied literature and interview studies in order to identify some of the many different rules in BBR, which was interesting to research further. The chosen rules were 5:561 and 5:61, and by mapping previously made changes and compare today's iterations of the rules to the previous ones, some stark differences between the rules could be noted. In order to know what to be revised in the chosen rules, specific aspects must be identified as beneficial or hampering. For specified aspects to be identified as beneficial and as such being kept for future editions of BBR, also finding what are the adverse aspects of the rules in order to change them. To do this, an analysis of the publications “Modernare byggregler” and “Framtida byggregler” was made. The outcome of this analysis resulted in the strong support for an aspect of the rules called “analytisk dimensionering” (performance-based design). This aspect is the ability for someone trying to apply the rules to be able to make alternative solutions instead of following the given examples.  In conclusion, the report found both rules 5:561 and 5:61 to have flaws that could mainly be solved by making the rules easier to follow without opting for “analytisk dimensionering”. This could be achieved with the inclusions of more examples and extending the available options a user of the rules would have. For these changes to be applied correctly more research must be done in these specific applications, in order to reassure what the consequences would be.