Sveriges yngsta riksdagsparti Sverigedemokraterna har mött motstånd i form av demonstrationer. En form av motstånd vilket historiskt sett varit ovanligt i landet. Studien kartlägger hur dessa demonstrationer har tagit uttryck över en tioårsperiod, med syfte att se motrörelsens aktivitet och vilka taktiker som föredragits. Tidigare forskning på området pekade på att en motrörelses aktivitet ökar tillfälligt efter en förlust, för att sedan minska om inga framsteg görs över tid. Demonstranterna antogs också tillämpa mer drastiska taktiker i takt med att partiet når framgångar vid valen. Resultaten av studien visar att detta inte skett, våld har inte ökat. Istället blev användandet av ljud som civil olydnad mer vanligt mot slutet av protestcykeln. Efter ett antal motgångar där aktiviteten ökat successivt, minskade den sedan hastigt. Då tidigare forskning främst fokuserat på rörelser i andra stater, kan svensk politisk kultur samt SD och rörelser mot SD vara av annan karaktär, och därmed ge upphov till ett annat resultat.