Läroplan för förskolan (Lpfö98/2010) ställer krav på stimulering av barns språk såsom utveckling av ordförrådet, nyansering av talspråket och intresse för skriftspråket. Dessa punkter anses vara grundläggande för barnens framtida läsförståelse och framgångsrik skolgång. Undersökningen handlar om hur pedagoger tillgodoser dessa aspekter i arbetet med barn som har ett annat modersmål än svenska, samt på vilket sätt dessa barn tillägnar sig ett nytt språk.Syftet med denna studie är att utforska hur kommunikationen mellan pedagogerna och barnen på en multietnisk förskola ser ut, på vilket sätt barnens språk stimuleras samt vilka faktorer som påverkar barns lärandeprocesser, såväl som hur tecknen på dessa processer exemplifieras.Lärandet som ett centralt begrepp belyses utifrån två olika teoretiska perspektiv, det sociokulturella och kognitiva. Empiriska materialet för denna studie består av observationer och intervjuer som är insamlade på en förskola där merparten av barnen och personalen är utrikesfödda.Studien visar att den undersökta verksamheten präglas av dialog och skapar rika kommunikativa och sociala samspelsmöjligheter för hela barngruppen, genom användning av varierande medierande verktyg. Stimulering av språk och kunskapsutveckling sker genom tydliggörande av språkliga begrepp, upprepning och dialog med barnen. Det visas också att den fysiska miljön har stor betydelse för hur barnen inkodar, tänker och föreställer sig omvärlden, eftersom det visuella återuppväckande av händelser oftast kopplas till försök att minnas saker eller ord. Det som också är relevant när det gäller studiens resultat är vikten av användning av ordbilder, kompletterande kommunikationsmetoder och digitala verktyg i den dagliga verksamheten som stöd till språkinlärning. Slutligen kan det konstateras att visualiseringen av språkliga begrepp och en tydliggörande pedagogik leder till språkutveckling.