Studiens syfte är att se i vilka situationer elevernas kunskaper i musik visas och hur detta dokumenteras av lärarna. I sin helhet omfattar studien bedömningsprocessen, det vill säga från början av lärarens planering fram till att betyget blir satt. Datainsamlingsmetoden är en kvalitativ intervju som liknar ett vanligt samtal men skiljer sig på grund av att samtalet har ett bestämt fokus (Dimenäs 2007). Urvalet består av sex stycken musiklärare som arbetar i årskurserna 6-9 på grundskolan. Respondenterna är från två olika kommuner i Mellansverige. Resultatet visar bland annat att eleverna år 6-9 får visa sina kunskaper i mindre grupper, enskilt för läraren, genom teoretiska prov och i slutet av ett arbetsområde. Lärarna i sin tur dokumenterar deras kunskaper genom att exempelvis göra små anteckningar i betygsmatriser och i anteckningsböcker. Elevernas kunskaper finns även i minnet hos lärarna genom att de bara iakttar eleverna på lektionerna. Det är ingen av lärarna som filmar sina elever i dokumentationssyfte även om inspelningar är vanligt. En förutsättning för en likvärdig och rättsäker bedömning är dels att göra regelbundna kunskapskontroller, men det kanske viktigaste är att läraren redan i början av planeringen förbereder tillfällen för eleverna att visa sina kunskaper och att bedömningen därtill sker utifrån kunskapskraven (Skolverket 2011). Lärarna uttrycker att bedömningen är både svår och tidskrävande när elevgrupperna är stora. Komplexiteten över det teoretiska och praktiska i bedömningen samt brist på undervisningstid är också en av orsakerna till svårigheterna.