Gränsdragningsfrågan mellan aktieägartillskott, näringsbidrag och driftbidrag har före­kommit i domstolar i nästan 60 år. Trots antalet avgöranden är skiljelinjerna mellan dem inte klarlagda. Kommuner tillskjuter medel till sina bolag men tycks famla i blindo kring vilka skatterättsliga effekter detta kan medföra. Mer specifikt om dessa tillskott är skattepliktiga eller inte. I svallvågorna av rådande pandemi för­väntas behovet av ekonomiskt stöd till kommunala bolag att öka. Gränsdragningen kommer av denna orsak att återigen att aktualiseras i domstolar. Ett aktieägartillskott syftar till att öka ett bolags tillgångar utan att öka dess skulder och är inte skattepliktigt. En förutsättning för att ett tillskott ska anses utgöra ett aktieägar­tillskott är att det lämnas av aktieägaren i egenskap av just aktieägare. Ett driftbidrag ges i syfte att täcka underskott eller som ersättning för en prestation och är skattepliktigt. När det sker för att täcka underskott är detta för att kommunen har ett ekonomiskt ansvar för verksamheten. När det sker som ersättning är syftet att kompensera för prestationen. Ett näringsbidrag syftar till att stödja ett bolags verk­samhet och kan vara skattepliktigt beroende dess användning. En förutsättning för att reglerna om näringsbidrag ska vara tillämpliga är i sin tur att bidraget ges av annan anledning än att staten eller kommunen äger bolaget eller har ekonomiskt ansvar för dess verksamhet. När en kommun ger tillskott till ett hel- eller delägt bolag kan detta falla inom tillämpningsområdet för samtliga beteckningar. Gränsdragnings­problematiken kan liknas vid tre överlappande cirklar. På samma sätt så överlappar beteckningarnas tillämpningsområde varandra varvid skiljelinjerna är mycket svåra att avgöra.Gränsdragningen kan komma att ytterligare kompliceras av rådande pandemi. Exempelvis kan tillskott komma att betraktas som aktieägartillskott då det ges på grund av ökade kostnader orsakade av pandemin. Till följd av rådande omständigheter så kan det förväntas att frågan återigen blir högaktuell. I avsaknad av både lagstiftning och ett tydligt prejudikat från HFD så förblir gränsdragningsfrågan dock utan ett definitivt svar.